AIK - Djurgården
Sista derbyt för säsongen - eller?
På sajten hockeysverige.se spekulerade Ronnie Rönnkvist i förra veckan om huruvida vi närmar oss en hockeyallsvensk final mellan AIK och Djurgården. Frågar ni mig är det kanske att springa händelserna en aning i förväg men visst - tanken är absolut kittlande. Ifall Rönnkvists tankar blir till realitet har vi en försmak på den finalen nu på onsdag på Hovet.
Vi kan helt klart redan nu konstatera att Djurgården kommer att bli topp-fyra - sannolikt även topp två. AIK kommer att bli bland de åtta första med god chans att bli ett av de sex lag som slipper spela åttondelsfinal. Vi kommer då att hamna i det läget att DIF kommer att tillhöra de lag som har valmöjligheter i kvartsfinalrundan - förutsatt att man inte slutar fyra och får ta det som blir över men det håller jag som högst otroligt.
AIK kommer å sin sida att tillhöra de valbara lagen såvida man inte får respass i en eventuell åttondel. Jag känner mig ganska överygad om att Djurgården inte kommer att välja Gnaget. Särskilt inte ifall det blir svartgul vinst på onsdag. Med tanke på att AIK lagt krokben för alla topp-fyra-lag den senaste månaden känns det troligt att ingen väljer oss. I så fall får vi det lag som hamnar fyra.
Sedan är det stört omöjligt att sia. Det kan bli Stockholmsderby i en eventuell semifinal och självklart kan även Rönnkvists halva profetia om en ren Stockholmsfinal slå in - men vägen dit är lång och krokig. Låt oss därför lite klyschigt ta en fajt i taget och börja med onsdagens derby.
Förutsättningarna är som följer. Lagen har mötts sju gånger sedan DIF degraderades till hockeyallsvenskan. AIK har 5-2 i inbördesmöten. Innevarande säsong står det 2-1 till AIK. Djurgårdens har inte som bortalag lyckats slå AIK sedan regeln med endast hemmafans på plats trädde i kraft medan AIK tycks vara mindre beroende av vilka som huserar på läktarplats, i alla fall såhär långt.
Dock får man inte glömma sanningen som säger att varje match är ”sin egen match” och att det som hänt förut är att betrakta som historia. Nu brukar historiens makt de facto ha en viss betydelse i idrottens värld. Titta bara på Djurgårdens derbyhistorik i fotbollsallsvenskan så - ja, ni fattar.
Med det sagt så känns det ändå väldigt öppet på onsdag. Djurgården har en högre placering i tabellen. man har 22 poängs försprång på Gnaget, man har gjort fler mål och släppt in färre. Det är siffror som tveklöst talar för DIF. Å andra sidan talar den inbördes statistiken jag nämnde för AIK. Blir det AIK-seger imorgon skriver vi ytterligare positiv inbördeshistorik som kan vara klart boostande för ett eventuellt slutspelsmöte - när det i så fall än må komma.
Så här sent på säsongen kan det där med analyser av motståndare i artikelform kännas lite tjatigt. Alla lag kan varandra och vi som skriver hockey har oftast redan skrivit det mesta som går att skriva. Lite kortfattat kan vi ändå konstatera att Djurgården har offensiva krafter som det är läge att ha respekt för. Sissons, Brodin, Krüger, Klasen, Axelsson, Kelleher... det går att lista hur många namn som helst.
Den akilleshäl som nämnts är lagets målvakter. Kanske inte helt rättvist då endast BIK Karlskoga släppt in färre mål än Djurgården i vinter. Kanske är svagheten helt enkelt derbyn. Djurgården har visserligen vunnit ett derby i vinter. En match som man vann mycket p g a att AIK:s spelare valde att spendera större delen av fajten i utvisningsbåset. Så länge det var spel fem mot fem var AIK väl så bra som DIF den kvällen.
Skadeläget i AIK är hursomhelst en nackdel det har pratas om förut. Att Muzito Bagenda gick sönder känns klart oroande. Bagge har sedan tränarbytet varit en av lagets allra viktigaste spelare och med både honom och Pooley (sedan tidigare) borta är läget aningen nervöst. Det ären hel del säsong kvar och vi får hoppas att de båda är tillbaka när det blir dags för slutspel. Jämför vi AIK och Djurgården - både inför onsdagen och inför eventuella play-off-matcher är känslan att AIK är betydligt känsligare för skador än Djurgården. Ett par skador till på viktiga spelare så kan den positiva trenden vi är inne i vända på nolltid.
Det finns slutligen en till faktor - en inte oviktig sådan - som talar för AIK på onsdag och även i slutspelet. Inget ont om Robert Kimby som är en kompetent tränare men - vi har Roger Melin. Det han gjort hittills den här säsongen går nästan inte att förklara. Ändå är det nog när det drar ihop sig till avslut på säsongen med viktiga avslutande omgångar och därpå följande play-off som jag tror att Melin verkligen kan briljera.
Melins rutin ligger väl typ i paritet med alla de andra allsvenska tränarna tillsammans. Det finns ingen typ av match, inga situationer som kräver kloka beslut som han inte upplevt massor av gånger. Min förhoppning är att det kommer att fälla avgörande när det nu börjar dra ihop sig på riktigt.
Nu är det derbydags - fasten seatbelts.
