Skillnaden är du!
Denna krönika skulle kunnat handla om Modos senaste nyförvärv Maxim Lapierre, den skulle också kunnat lyfta spelet i de inledande matcherna på försäsongen. Men dessa saker är enbart petitesser med det ämne som jag nu ska ta upp och som blivit allt mer viktigt de senaste åren, då den sportsliga framgången lyst med sin frånvaro.
Vi som följt Modo under de senaste åren har säkerligen märkt av förändringen av attityder på läktarna, sociala medier eller i kassakön på den lokala mataffären. Tålamodet har på många håll sinat, och i frustration så svingas det åt alla håll när de sportsliga resultaten inte går i önskad riktning, när representanter för föreningen formulerat sig på ett icke för personen önskvärt sätt i media eller när ”fel” värvningar inkommer.
Vilken del har dessa missnöjesyttringar i Modos resultat? Hur påverkar dessa i många fall ogrundade påhopp tillströmningen till arenan och intresset för Modo som förening?
I min värld kan man antingen göra positiva insättningar i hjärnan eller negativa. Men vem bestämmer vilken insättning du gör? Hur du skall reagera på uppkomna situationer? Gör man det enkelt så kan man skylla på yttre faktorer och helt friställa sig från det egna ansvaret att må bra och bidra till att lyfta andra.
Är det negativt att det regnar? Är det tråkigt att städa? Är en förlust i mörka november mot exempelvis Skellefteå ett ypperligt tillfälle att sörja och sprida sitt missnöje på närmaste forum?
Kan det vara så att detta är upp till dig?
Hur skulle det påverka dig som person, din familj, dina närmaste vänner om du idag bestämde dig för att lägga ett större fokus på att se positiva händelser i din omgivning? Finns det avkastning och en efterfråga hemma hos dig för en muttrande person?
Vad skulle det betyda för Modos Powerplay om det inte kom missnöjesyttringar från läktarna efter 3 misslyckade försök? Skulle spelarna kanske gå ut till det 4:e och fokusera på att lyckas istället för att vara rädda för att misslyckas?
Vad skulle det betyda för organisationen Modo och laget på lång sikt om vi på läktarna stöttade i med och motgång och hyllade spelarna oavsett kvällens resultat? Kanske är det vi som kan påverka vilka insättningar som görs i spelarnas huvuden? Kommer de minnas en förlust med tysta läktare eller kommer näthinnan i omklädningsrummet fortfarande fyllas av en livlig ståplats och applåderande fans?
Hur skulle en positivare jargong mellan fans påverka tillströmningen till arenan och verka för att nya fans tillsluter? Vi har ett oerhört ansvar som supportrar att attrahera fler att ansluta. Med påhopp, klagande och negativa kommentarer så är jag övertygad om att vi kommer misslyckas.
Hur definierar du dig som person? Som Modoit? Som son, dotter, bror, syster, pappa eller mor? Som Modoit kommer jag alltid bli betraktad som en del av vad vi Modoiter gör, säger och uppträder. Tar vi alla vårt ansvar så kommer även bilden utifrån förändras av vad en Modoit är. Vill du att andra ska avundas oss som Modoiter eller förkasta oss som ett gäng gnälliga norrlänningar? Ansvaret ligger hos oss alla.
Nu lyfter vi varandra och laget. Vi kan alla göra skillnad, och därför tycker jag att vi startar upp denna säsong med en positiv anda så kanske den också slutar på detta vis.
