Slovakien avstädat, nu börjar det roliga!
Sett ur sin kontext så var detta en värdemätare, åtminstone på förhand. Men till syvende och sist så blev det bara ännu en defilering av ett Tre Kronor som kan gå precis hur långt som helst.
Och när jag pratar om ur sin kontext så syftar jag på att matchen inte betydde ett dyft mer än att det vore tråkigt att förlora mot Slovakien. I övrigt var allt redan avgjort, poängen betydde inte ett dyft och vägen framåt var redan utstakad. Och med det i åtanke så känns det mer matnyttigt att sia lite om det som komma skall med avstamp i det som varit, snarare än att försöka analysera 60 minuter hockey som bara skulle avverkas.
Sju raka segrar, den här upplagan av Tre Kronor vet ännu inte hur det är att förlora en VM-match. Det är såklart oerhört imponerande, för även om motståndarna i ärlighetens namn inte varit något vidare, med vissa undantag, så ska ändå matcherna vinnas. Oddsen för att man någon gång under sju matcher komprimerade in på väldigt kort tid går på en mina när man råkar bli lite slappa är inte jättehöga. Således är det otroligt starkt att man lyckats hålla fokus och reda ut varje uppgift man fått kastad i ansiktet.
Men samtidigt är det med en känsla av att det finns lite mer att kräma ur. Tränarstaben har finurlat och pillat lite med laguppställningen för att få ut ytterligare några procent av gruppen. Man är inte riktigt nöjda, vilket är ett gott tecken, för jag håller med.
För den här upplagan av Tre Kronor är bra, riktigt bra, man har alla ingredienser för att kunna dra detta riktigt långt. Samtidigt känns det som att det som kommer från Grupp A kommer vara ganska så rejält annorlunda mot det som man ställts mot hittills, vilket både känns spännande och lite lätt skrämmande. För man har liksom inget att ta avstamp ifrån när man ska ställa Sverige mot de lite mer namnkunniga motstånden från Prag.
Man kommer såklart vara favoriter, det är en stämpel man med eftertryck satt på sig själva. Man har gjort det genom att vara störst och bäst i alla matcher man spelat. Man har gjort det genom att aldrig egentligen vara hotade, och när det väl har blåst lite snålt, så har man likt i kvällens match snabbt stuckit upp och gjort ett psykologiskt viktigt mål och på så sätt tagit udden av motståndet.
Tre Kronor har varit män i en grupp full av fjuniga pojkar.
Det finns ett lugn, en trygghet och en tro som är mycket skön att bära med sig. Men ska man hitta ett orosmoln så är det att de känslorna aldrig direkt ställts på något större prov. Saker har löst sig, utan att man egentligen behövt ha någon anledning att ens tvivla lite grann. Det är en erfarenhet man inte bär med sig, och som kommer bli ny att hantera om den dyker upp längre fram, vilket är jobbigt då det är skarpt läge, vinna eller försvinna, som gäller från och med nu.
Kort och gott så har ledarskapet inte ställts på prov, än.
Det testet kanske kommer, eller så är helt enkelt den här upplagan av Tre Kronor en klass för sig, ett grupp utan motstycke i det här mästerskapet. Det kan bara framtiden utvisa.
Sju raka segrar. Vore otroligt surt om det inte blev tio.
Sverige-Slovakien 6-1 (1-0, 3-0, 2-1)
Period 1
1-0 Lucas Raymond (Victor Hedman, Adrian Kempe) PP1, 02.20
Period 2
2-0 Erik Karlsson (Pontus Holmberg, Lucas Raymond) 07.31
3-0 André Burakovsky (Erik Karlsson, Fabian Zetterlund) PP1, 12.38
4-0 Isac Lundeström (Victor Olofsson) 13.15
Period 3
5-0 Joel Eriksson-Ek (Jonas Brodin) SH1, 09.15
5-1 Michal Ivan (Tomas Tatar, Juraj Slafkovsky) 10.49
6-1 Joel Eriksson-Ek (Erik Karlsson, Rasmus Dahlin) 17.35
Skott: 43-18 (11-11, 13-4, 19-3)
Utvisningsminuter: 12-12
Publik: 9109
