Modobloggen: Svackan blir allt djupare
Igår satt jag och en släkting, en stor Modo-fantast från Skövde, på fin fina platser i Fjällräven Center, och beskådade hur Modo Hockeys ras fortsätter genom tabellen. Nu kan man ändå inte rasa mer, då man lagt sig på en sista plats.
Modo uppträdde nervöst genom stora delar av matchen. Det var slarvigt spel, felpass, misslyckade dragningar och dålig fart under skridskorna. Innan matchen hade Challe sin önskan klar om att Modo Hockey skulle spela en desperat hockey. Och till vår lycka fick vi faktiskt se denna desperata hockey, när det var tre minuter kvar. De sista tre minuterna spelade faktiskt Modo bra! Synd bara att det spelades 57 övriga minuter av matchen, för Modos skull.
Det är en sann klyscha som cirkulerat inom många av livets områden, vågar man inte förlora, vågar man sällan vinna. Det lag som räds att förlora blir ofta passiva, rädda att göra misstag, och rädda att anfalla. Som ett brev på posten brukar just misstagen dyka upp då man spelar med en sådan mentalitet.
Brodins 1-0 mål.
Tarkki missar att slå bort pucken i förstaläget. För det flesta elitserielag kan ändå situationen räddas då man har en back som följer efter sin forward som placerat sig mitt framför mål. Vad Pikka höll på med har jag ingen aning om! Han verkade fundera på nästa PP, eller något viktigare, för han hade iallafall inte tid att följa med Brodin.
Tollefsen hade nog gärna följt efter Brodin...
Trots min diss av Pikka var han en av få Modoiter som alltid hade bössan laddad i offensiva zon, och då speciellt i PP. Det är kul att se att en back skjuter då lägen infinner sig. Nu sköt han dock även i situationer då man inte ska skjuta, så ofta studsade pucken ur offensiv zon då han träffade motståndares forwards benskydd. Men jag ser ändå hellre att man försöker skjuta ofta, än sällan.
All ölförsäljning under matchen skapar världstränare i hockey. Eller, iallafall verkar många fått ny kunskap sen senaste periodpausen (öl) som de spricker om att få dela med sig till alla andra på arenan. Vi hade tre, fyra stycken på vår sektion som efter varje paus ville ge Challe och resten av spelarna goda tips under avblåsningarna. "Coacha annorlunda!" "Ni är så jävla kass" och "Va fan har dom Tollefsen i laget för, han har ju bara gjort ett mål eller nåt" var en del av insikterna som eventuellt kan vara till hjälp för framtiden. Eller kanske inte.
Lumberjack är inte den största klacken i världen, men de är entusiastiska och lyckas faktiskt dra med sig stora delar av publiken imellanåt. Jag reagerade ändå över varför man måste dra igång en ramsa om att "hata Djurgården" då den lilla men tappra Djurgårdsklacken, med en del barn, var placerade nästintill bredvid Modoklacken. Då detta hände såg jag hur ett oroligt barn från Stockholm tittade mot sin pappa. Ni kan tycka att jag är känslig om ni vill, men jag har barn själv, och dem vill jag lära att man kan stötta sitt eget lag utan att "hata" andra lag. Djurgården spelade dessutom inte ett dugg fulare än Modo. Men dom spelade bättre, och var hetare, och därför vann Stockholmarna med 2-1.
Tollefsen var lite smågrinig igår, det var ändå roligt att se. Byron Ritchie spelade stundtals desperat under fler delar av matchen än de tre sista minuterna. Tarkki var trots 1-0 målet bästa spelaren i Modo Hockey.
Svartvadet satt någonstans på läktaren under matchen igår. Petad efter sin dåliga insats senast mot Skellefteå. Jag undrar vilka råd han fick av de demontränare som var placerade i närheten av honom. Jag gillar möjligheten att ta en öl i pausen. Och nu kan jag ju skriva lite skämtsamt om alltihopa eftersom jag själv tyvärr inte kunde ta någon själv. Jag hade hedersuppdraget att köra den bil som skulle ta oss till och från Örnsköldsvik. Men vem vet vilka underbara råd jag själv kanske hade erbjudit. Jag vill tro att de hade räckt för tre poäng.
18 poäng kvar att spela om. Det är mycket poäng i en sådan tight serie. Ibland får jag för mig att Modo skulle spela bättre om man ställde sig in på att spela kvalserien istället för att fortfarande ha ambitionerna om att kriga för en slutspelsplats. Kanske skulle man spela mer avslappnat, hitta glädjen igen tillsammans, och få några puckarstudsar med sig. Men vad vet jag. Jag har fortfarande inte fått min öl.
