Tankar efter J-VM
Den uteblivna medaljen beror inte på passiv coachning hos svenska tränare i allmänhet. Det är dags att minska ner våra hockeyrinkar till NHL mått.
Nu är årets Junior-VM slut, man skulle väl kunna samanfatta det hela som att det gick ganska bra ändå. Många är besvikna över att vi inte fick en medalj, vi slog ju Kanada i gruppspelet.
Vi kan ändå se på framtiden med tillförsikt. J-20 SuperElit håller en mycket bra klass, många juniorer slår sig in i "stora" Elitserielagens trupper och de olika hockeygymnasierna fungerar bra. Det finns även utrymme för killar som Max Friberg, han valde att stanna hemma i Skövde men lyckades ändå ta en plats i årets J-VM trupp. Tommy Boustet har gjort ett bra jobb på förbundet efter att svensk juniorhockey hade några magra år i slutet på 90-taket
Niklas Wikegård och A-lagets förbundskapten Pär Mårts hade en diskussion i TV efter förlusten mot Ryssland i semifinalen. De var rörande överens om att svenska tränare måste bli bättre på att coacha så att våra lag verkligen ger 100 procent i matchsituationer. Jag ser inte coachningen som en bromskloss för svensk hockeys utveckling intenationellt. Vi gjorde en bra match mot Kanada där killarna gick rakt på mål och gav allt helt enkelt, i semifinalen tog orken slut, inget konstigt med det.
Man bör därenot gå från idé till handling när det gäller att minska ner rinkarna i Sverige till NHL mått. Det skulle ge en större möjlighet för våra talanger att förbereda sig för NHL spel, det är trots allt målet för många av ungdomarna. Det skulle absolut ge oss större möjligheter att ta guld i J-20 VM. Om förbundet vill ha större rinkar i tron att det är bästa sättet för barn att träna teknik, så titta bara på hur Nordamirka har anpassat sig till det europeiska sättet att spela de senaste 15 åren.
