Tankar efter match 2
Modo vann första matchen enkelt i Fjällräven Center. Borta i Leksand bjöds det på helt annat motstånd, men Modo vann. Det är klassen som är skillnaden menar jag.
Jag har inte skrivit något kring kvalet vedermödor förrän ikväll. Eller, egentligen har jag skrivit 2 krönikor, en innan matchen i söndags, och en som jag jobbade på som skulle publiceras innan matchen ikväll.
Den första krönikan raderade jag då det bara blev en massa klyschor. Klyschor som: Modo har ett bättre lag, det är för stor skillnad, men allt kan hända eftersom hockey inte bara är namn på ett papper. Och det enda jag kunde komma fram till var att jag trodde att Modo skulle vinna serien enklare än vad Aftonbladet och Expressens journalister trodde. Av den enkla anledningen att jag sett varenda match av laget denna säsong. Jag vet att AJ fått in ett annat spelsystem som faktiskt sett riktigt bra ut periodvis. Men det vet faktiskt inte dem, för de har inte följt laget som jag gjort. Jag tror alla hängivna fans känner igen sig där. Det jag iallafall kom fram till var att skriva om serien efter match ett och publicera detta idag.
Min andra krönika skulle jag som jag skrev publicera under dagen. Men, det kändes på något sätt ovärdigt då jag satt hemma och i direktsänd TV följde efterdyningarna av terrorattacken i Bryssel.
Jag har iallafall bestämt mig för ett tredje försök efter kvällens match i Leksand.
FÖRSTA MATCHEN
Den första matchen startade lite trevande tills Modo fick 1-0 ungefär 10 minuter in i första perioden. Efter det målet fanns det ingen match längre. Modo vann precis alla moment i spelet och var inte bara en klass bättre, man var flera klasser bättre. Det finns egentligen inte mer att skriva om den matchen. Formationen med Emil Pettersson och formationen med Victor Olofsson hade lekstuga, och hockeysverige (speciellt sportredaktionerna i Stockholm) gapade av förvåning.
Jag var förvånad jag med. Det ska jag erkänna. Men inte för att Modo var så dominanta, utan för att Leksand såg så oförberedda ut. Det var Leksand som såg tagna ut av stundens allvar, de som inte hade något att förlora, de som sa att all press var på Modo. Ja, så kan man säga. Men det är lätt att säga detta, svårare när man väl befinner sig i situationen. Det är lätt att i media gå ut och "hoppas på Modo" eller mena att man är bättre än "avdankade transatlanter". Men man ska ut på isen och möta dem sen. Och stå för det man sagt och visa annorlunda. Det gjorde inte Leksand eller de spelare som gått ut i media och pratat till höger och vänster om Modos trupp. Jo, jag förstår att det är psykningar. Eller, försök till psykningar. Men det blev nog mer tändvätska. Och jag tror Modos avdankade transatlanter säkert funderade på vilka spelare det var som sagt vad, för på isen var de iallafall inte...
ANDRA MATCHEN
Efter den första matchen var både Modo och Leksand överens om en sak. Det skulle bli en annan match ikväll. Det skulle inte bli en lika enkel resa för Modo att ta ytterligare en vinst. Andreas Johansson pratade om att laget måste upp en nivå till. Leksand talade om att bjuda upp till motstånd och gå rakare in på kassen. Och matchen idag påminde inte på något vis om första matchen (om man bortser från resultatet som var snarlikt).
Leksand hade bestämt sig för att inte skämma ut sig och bli krossade en gång till. Och trots att matchen slutar med en 4-0 seger i Modos favör, tycker jag inte att man skämmer ut sig eller lagets fans. Jag har läst många journalister (från Stockholm) innan jag skriver denna krönika, och jag funderar på om vi sett samma match. Jag tycker att Leksand spelade riktigt bra idag. Om man tittar på skillnaderna i budget och hur många spelare som faktiskt skulle ta plats i Modo (om man bara kikar på papperet), så tycker jag att de gör en mycket fin insats. Man spelar mindre respektlöst, får momentum av Modos många utvisningar, och är faktiskt det spelförande laget i andra perioden. Även i den tredje perioden är man delvis spelförande, men det beror även på att Modo backar hem och vill säkra resultatet. Men det var ett helt annat lag än i söndags, och det var en tuff match som Modo vann.
Problemet för Leksand i denna match har med klass att göra. Men skjuter ett skott och får en retur, med Modos backar vinner kampen. Man får chans i powerplay, men Modo dödar det. Man har tryck i anfallszon och åker på en kontring och det blir mål i baken. Man spelar bort Modo vid något tillfälle och får kanonläge med Reideborn räddar. Man får ett läge, men missar. Det vi pratar om är klass. Fråga bara Victor Olofsson, som var rätt osynlig i offensiven om man jämför med andra matcher. Hur många lägen vill du ha för ett göra ett mål? Ett, tack.
Min känsla var att även om Leksand spelade bra, så fattas det där sista som gör skillnaden mellan ett SHL-lag och ett topplag i Allsvenskan. Man har inte samma klass. Och det är inget förvånande, om man jämför namnen på trupperna, och lönerna..
MODO
Jag tycker Modo gör en delvist bra insats i matchen. Jag gillar inte att man stundtals går ned i tempo, för det gynnar inga andra än Leksand. När Modo behåller sitt tempo spelar man sig ur zon på ett kontrollerat vis och får lägen i anfallszon. Jag hoppas att detta är något man tar tag i och samtalar om i gruppen, för då tror jag inte det behöver se ut som det gjorde ikväll.
Det som gör att Modo vinner är klass. Precis som jag nämnde alldeles nyss. Men även just de "transatlantiska avdankade spelare" som existerar i truppen. Dwyer har varit helt fenomenal. Jag skulle vilja säga att han är en gigant i defensiven och att han får göra ett mål ikväll är otroligt välförtjänt, även om det är i tom bur. Det säger även en hel del att det är just han som gör målet. För i detta läge av matchen då det ska försvaras ordenligt, skickar AJ ut Dwyer att göra jobbet.
En annan som jag vill lyfta fram är Bill Thomas. Han hotar offensivt, är stabil defensivt, och skapar en trygghet i formationen mellan Illaru Filppula och Victor Olofsson. Thomas drar ett hästjobb mellan den spelskickliga centern och den unga målfarlige snipern. Och när jag ändå nämner Filppula. Vilken lirare. Mjuka handleder och ett spelsinne som är få förunnat.
Defensivt gör Modo en bra match ikväll. Leksand är hetare, farligare än tidigare, har mer fart än förra matchen. Men Modos defensiv plockar bort puckar som Reideborn släpper retur på, och man täcker mycket skott.
Nu är det en ny match hemma på Fjällräven på torsdag. Jag tror även den matchen kommer se mer ut som den ikväll än den som var i söndags. Det kommer bli tufft att ta segrar. Men vi har ett sådant pass bra lag att vi kommer vinna denna serie. Reideborn spelar helt fenomenalt i målet. Och effektiviteten framåt är utan någon nåd. 9 mål på två matcher. 0 insläppta. Modo har visat en sak iallafall de två senaste säsongerna, i SHL är man bäst på kvalspel. Så vi verkar vara bäst på något.
När det gäller Leksand så måste de hitta något vis att rubba Modo. Mycket trafik på mål, och försöka vinna kamperna i det området, få skitmål helt enkelt. Och kanske börja matcha lite hårdare och inte på meriter som fungerade i hockeyallsvenskan. Janos Hari slår sitt diagonalpass i powerplay och skjuter aldrig och i spelet 5 mot 5 mot SHL-motstånd syns han inte så mycket. Läst! Sedan två säsonger...
Och Victor Amnér. Ja tack. Ge honom istid. En mer stressad back får man leta efter då han sätts under press, och det handlar inte bara om spelet i egen zon.
Jag vet inte hur många puckar han gett bort på offensiv blå då han blir pressad. Om Amnér hade SHL-intresse efter sig, tror jag att det börjar svalna en hel del efter dessa matcher. Den tid han vill ha, finns inte i SHL! Och det har visat sig så tydligt i dessa två inledande matcher. Även han måste lyfta sig om Leksand på allvar ska göra match av detta.
Men framförallt måste man hålla tätt längre i matcherna.
På torsdag är det en ny fight. Då spelar 9-0 ingen roll längre.
Tills dess, krama era nära och kära och ha en fin vecka!
