Thure Wickberg del 1 – Historiens viktigaste rekrytering
Han formade Brynäs IF från att vara en liten kvartersklubb i Gävle till att bli en maktfaktor i svensk ishockey. Thure Wickberg var en ledare med storskaliga ambitioner och han var beredd att göra allt för att få sin vision till att bli verklighet. I denna artikelserie kommer vi att följa Brynäspampen som lade grunden för Brynäs unika hockeyhistoria.
Året 1946 hade den då 27-årige Thure Wickberg från Sandviken återvänt till Gästrikland efter studier i Stockholm. Han skulle öppna en ingenjörsfirma i Gävle och eftersom att han var en aktiv idrottsman var han också angelägen om att hitta en klubb att spela för i stan.
IFK Gefle, klubben som tog ishockeyn till Gävle genom förmögne gävlebon Isaac Westergren, var en storklubb och mycket intresserade av denne unge Wickberg. En viktig notis att nämna är att Isaac Westergren var Sveriges första ordförande i det svenska ishockeyförbundet 1922.
IFK hade dock under krigstiden drabbats hårt av att spelarna skickats ut till gränserna och hockeysektionen var därför inget som IFK gärna skröt med. Men som en förmögen förening som IFK var på den tiden hade de fått ihop en ny kull med duktiga bollspelare. Klubben skulle satsa på både handboll och fotboll med ambitionen att gå långt upp i Sveriges divisioner.
Detta passade Thure Wickberg alldeles utmärkt. Han var själv väldigt duktig i både fotboll och handboll. Han hade bland annat meriter från Sandviken och under sina studier i Stockholm tillhörde han storklubben Djurgården.
Med andra ord var Wickberg het på spelarmarknaden i Gävle.
Wickberg och IFK var muntligt mer eller mindre överens och klubben skickade iväg ett kontrakt till honom. Men att öppna en ingenjörsfirma var ingen liten sak. Thure hade fullt upp med att anställa folk och gå igenom sina inventarier som skulle köpas in.
Thure var heller inte stressad med en ny klubb på en gång, så han lät kontraktet med IFK ligga tills han hade startat upp firman och fått ordning på allt.
Men enligt historikern Ulf Kriström var det en ren slump att Wickberg stötte ihop med sin gamla lumparkompis Evert "Kanten" Westerberg efter att Thure hade haft ett långt möte inne på sitt stadsingenjörskontor. Westerberg spelade i Brynäs och började direkt berätta för Thure om kvartersklubben. Han utmärkte Brynäs som stadens bästa lag i både handboll och fotboll, samtidigt som han berättade att det är något stort på gång med hockeylaget.
Ishockeyn var inte Wickbergs starkaste gren. Han var en medelmåtta i bandy men fick till det sämre på en hockeyrink. Men hockeyintresse, det hade han!
När Westerberg fick höra att Thure hade planer att gå med IFK började han direkt att konfrontera Thure med att några sådana planer var det inte på frågan om. Det är klart att Thure Wickberg ska spela i Brynäs! Och eftersom att Thure inte hade några direkt band till någon av Gävleklubbarna var han heller inte omöjlig att övertala, och han bestämde sig för att låta papprena från IFK ligga ett tag och höra vad Brynäs hade att komma med.
Nils Norin, en av Brynäs IFs grundare var tillbaka på ordförandeposten efter 20 års frånvaro, såg inte med glädje att rekrytera folk utifrån. På den här tiden var Brynäs fortfarande en kvartersklubb och spelarna bodde bland tvärgatorna, visst att föreningen hade haft lite framgångar men resurserna var få. Att värva spelare utifrån skulle innebära kostnader, och sedan skulle både bostad och arbete på lösas. Sådant hade inte Brynäs möjligheter till.
Men Thure Wickberg skulle ju ställa upp gratis tack vare en snabb övertalningsförmåga av Kanten. Och Thure hade ju redan ett arbete och ordnat bostad i Gävle. Dessutom var en med hans meriter precis vad Brynäs behövde. Det blev därför bråttom med att få kontraktet påskrivet, det insåg även Norin och tillsammans med Hebba Pettersson skyndade dem sig med att få Thure Wickberg signera sig in i klubben.
För tänk om IFK hade hunnit före hade Brynäs inte varit den klubb man är idag.
