Thure Wickberg del 4 – Den första stora rivalen
Han formade Brynäs IF från att vara en liten kvartersklubb i Gävle till att bli en maktfaktor i svensk ishockey. Thure Wickberg var en ledare med storskaliga ambitioner och han var beredd att göra allt för att få sin vision till att bli verklighet. I denna artikelserie kommer vi att följa Brynäspampen som lade grunden för Brynäs unika hockeyhistoria.
Brynäs andra sejour i den högsta divisionen började lika illa som det första och Wickberg fick se sitt lag bli besegrad av Hammarby med 12–0. Därefter hånades Brynäs av de andra klubbarna i Gävle med namnet Tolvfors.
Men Brynäs skulle repa sig och man fick en historisk seger mot Godtemplarna med 1–0. Detta gav såklart eko över Gävle och brynäsborna sträckte på sig lite extra stolta när de gick runt på Gävles gator och torg.
Brynäs som förening mådde dock förhållandevis rätt bra. Fotbollen trummade på som vanligt, och det fanns även framgångar i tennis. Genom tennisen blev Thure Wickberg och Breit Hellman goda vänner, de var båda aktiva och spelade på allsvensk nivå.
Breit var dessutom också hockeyspelare i Brynäs och Thure var ju lagledare.
Breit var vid den här tiden bitter. Rykten hade gått runt att Godis (smeknamnet för Godtemplarna) hade börjat värvat från andra klubbar och nog fanns det allt Brynäskillar med i deras planer alltid. Breit var oroad över att det skulle bli kaos om klubbarna plötsligt skulle ta från varandra.
Gävle vid den här tiden hade flera storlag, Strömsbro IF och Godtemplarna samt Brynäs är kanske de lag man pratar mest om idag. Men även IK Huge i Gävle hade spelat tre säsonger i den högsta serien så rivaliteten klubbarna emellan i Gävle var stor.
För Breit var det oönskat att klubbarna skulle börja ta spelare av varandra och krävde att det skulle bli något sorts avtal. Thure höll förstås med och han tog frågan vidare till styrelsen.
Brynäs lyfte fram frågan till övriga klubbar men gjorde inget större väsen av sig efteråt.
Anledningen var att Thure Wickberg själv hade dolda planer i görningen, och helt plötsligt kunde man läsa om i tidningen att Gösta Westerlund och Gert Blomé hade lämnat ett storsatsande Strömsbro IF för att istället spela med Brynäs.
Detta fick Strömsbro att gå i taket. Snabbt som attan krävde Rallarborna att både Godtemplarna och Brynäs skulle skriva på avtalet.
GGIKs starke man Gotte Lindberg var förstår tveksam. Det gick ju bra för Godtemplarna som var Gävles största klubb. Men till slut skrev även han på liksom Folke Sundmark som signerade avtalet för Brynäs räkning.
Nu kunde alla tre klubbarna fortsätta på sina håll i lugn och ro utan att rivalerna skulle ta deras spelare. Det var i alla fall vad man hoppades.
Godtemplarna fick Wickberg att stanna kvar i Brynäs
Thure Wickberg hade dock redan nu planer på att lämna Brynäs. Anledningen var att han kände att all den tid han lade på föreningen gick över firman, och han kände att firman måste gå i första hand. När han förklarade det för sin kompanjon Sven Kedbrandt som var med och startade upp kontoret svarade Kedbrandt att Thure inte behövde oroa sig om det.
Men Wickberg hade bestämt sig. Han ville inte svika sin partner och han hade redan berättat för Folke Sundmark att styrelsen behöver hitta en ny lagledare. Dessutom fanns det en liten besvikelse hos Thure. Nog för att styrelsen hade gått med på de mesta av hans planer, men han kände ändå inte att han hade fått tillräckligt med gehör för hans idéer.
Men tre veckor senare tog det hus i helvetet på Kedbrants & Wickbergs arkitektkontor. Wickberg var rasande.
Anledningen?
Jo, Godtemplarnas Gotte Lindberg, som var minst angelägen om att skriva på avtalet hade precis brutit det. Och det var just från Brynäs som Godtemplarna hade plockat spelare ifrån.
Det här fick Wickberg att gå i taket, och han skulle minsann se till att Brynäs skulle slå tillbaka.
Det blev ett fullskaligt klubbkrig mellan Wickberg/Brynäs mot Lindberg/GGIK. Gösta Westerlund och Gert Blomé, som måste haft minst klubbhjärta i stan vid den här tiden, flyttade över till GGIK och var båda en stor bidragande orsak till att Godtemplarna tog det historia SM-guldet.
Brynäs svarade enligt Brynäshistorikern Ulf Kriström upp med att värva in Gunnar ”Kulan” Söderblom från Godtemplarna. I jämförelse med vad man förlorade var det förstås en förlust för brynäsarna.
Strömsbro däremot kunde glatt se på medan deras deras rivaler bråkade och anklagade varandra.
Lite senare på säsongen vann Tre Kronor VM-guld och Brynäs alldeles egna Hasse Eriksson var med i guldlaget. Thure Wickberg hade därför storsinta planer för Eriksson. Det var en enorm merit för klubben att ha en världsmästare som spelade i laget.
Men utan förvarning skrev Hasse Eriksson på för Godtemplarna och det blev ett hårt slag ändå in i Brynäs IFs själ.
Anledningen var att Hasse Eriksson var en urbrynäsare. Han var en stor profil i föreningen och barnen bland tvärgatorna hade honom som sin allra högsta idol. Nu gick han över till deras ärkerival.
Gotte Lindberg hade för tillfälligt vunnit slaget. Hans Godtemplare hade nyligen titulerat sig som svenska mästare och skrivit hockeyhistoria, deras spelare Stöveln Öberg var även han världsmästare och nu hade de även roffat åt sig Hasse Eriksson från Thure Wickberg och hans Brynäs.
Lindberg klagade nog heller inte på att Brynäs sedan åkte ut ur högsta serien lika snabbt som man kom upp.
Nu skulle det äntligen bli tyst om den där Wickberg och hans kvartersklubb uppe på Brynäsbacken. Lindberg ansåg att Wickberg var besegrad.
Men Lindberg hade fruktansvärt fel…
