Brynäsbloggen: Tid att skapa den nya identiteten – det nya Brynäs, en vinnarkultur

Brynäsbloggen: Tid att skapa den nya identiteten – det nya Brynäs, en vinnarkultur

Med risk för att jag kan låta lite luddig i det här blogginlägget vill jag ändå dela med mig av mina tankar kring Brynäs "identitetskris", om man nu ska uttrycka sig på det viset. 

Jag vill vara lite filosofisk såhär under icke-säsongstider för Brynäs. Den som följt mina alster ett tag hoppas jag har begripit någorlunda det intresse jag har över hur vi människor fungerar i olika kontexter och sociala sammanhang.

Min personliga filosofiska tanke är idag att vi människor inte ska hitta oss själva i något, fast vi säger ofta det i olika livskriser eller händelser. ”Behöver hitta sig själv” är nog ett uttryckt alla hört någon gång. Jag tror mer på handlingens kraft, att vi behöver skapa oss själva, och genom vårt eget sätt att tänka, handla och känna in i den roll vi får, men också den roll vi tar oss an genom livets utmaningar också formar den individ vi är.

Vår världsbild, vårt sätt att identifiera oss samt navigera i genom livet är grunden som utgör oss till de individer vi är och uttrycker oss till att vara.

På samma sätt tänker jag i en organisation – och i det här fallet Brynäs IF.

Idag beskrivs Brynäs oftast av sina följare som identitetslöst. Brynäs känns vilset, det känns som att man alldeles för länge har gått i en otydlig bana fast föreningen själv hävdat motsatsen.

Brynäs har under många år velat identifiera sig som den goda kraften – En bra start, Unicef… man har de senaste åren signalerat att hellre marknadsföra sig där och låtit sporten hamnat i skymundan.

Problemet är att vi kan identifiera oss som en sak, men bli identifierade som något helt annat. Hur jag skulle beskriva mig själv som person skulle troligtvis inte alls bli på samma sätt som mina närmsta vänner, kollegor eller familj skulle beskriva mig.

Brynäs IF har jobbat hårt med att försöka identifiera sig som den samhällsnyttiga, världsunika och duktiga föreningen. Men resten av världen, alla hundratusentals fans, media och så vidare har ständigt identifierat Brynäs för enbart ishockeyn.

Fansen och media har beskrivit Brynäsandan som något nostalgiskt och gammalt i en tid då Brynäs hatade att förlora så mycket att man gick långt för att inte göra det. Precis som om Brynäs inte skulle göra det idag? Men ddet är så vi faktistk talar väldigt mycket... 

Brynäs själva idag har inte kunnat sätta konkreta ord på vad Brynäsandan är ens. För mig är Brynäsandan den sociala kultur som finns inom- och runt föreningen och den folkrörelse som finns runt klubben. En så kallad circumstantialistisk kultur – att den förändras över tid och rum. Men det är också i den kulturen som hela organisationen, och alla krav och förväntningar på föreningen skapas. 

Problemet med Brynäs är att man de sneaste åren har pratat ett annat språk än sina fans och varit för dåliga på att nå ut de nya budskapen. De gamla värdeorden Stolhet, Hunger, Engagemang och Gemenskap sedan 1912 finns inte ens längre. Det har man ändrat på utan att man uttalat något om vad som ska finnas istället.

Visst, värdeord säger ingenting om klubbens identitet eller sätt att arbeta på något sätt men det är samtidigt något som föreningen står för och som alla känner till.

Idag vill Brynäs fortsätta vara det här duktiga En bra start + Unicef-klubben men i karusellen har man nu också förstått vikten av det sportsliga budskapet. Sporten framhävs plötsligt på ett bättre sätt än tidigare och det i sig är positivt. 

 Brynäs har samtigit att börjat användasi av ”hållbarhet” så ofta att det redan börjat kännas slitet. Ändå är det viktigt...

Viljan är förstås att samla allt under en och samma identitet – allt är Brynäs IF.

Det fungerar i den engagerade bubblan – som dock är väldigt mycket liten. I Brynäs världsbild är det här stort, i verkligheten pratas det väldigt sällan, om ens någonsin om Brynäs sociala verksamhet, vare sig i Brynäs forum på sociala medier eller bland vanligt folk.

Jag jobbar med socialt arbete i Gävle, mina samverkanspartner är några av dem som kallas sig samarbetspartners till Brynäs idag + att jag nästan varje dag kommer i kontakt med skolorna i stan som träffar Brynäs. Ingen nämner klubbens arbete fast det är 95% barn och ungdomar vi jobbar och samverkar kring.

Men Brynäs vill att det här ska framstå som något större och i bubblan är det lätt att känna så.

Men när man pratar om Brynäs IF idag är det sporten. Framgångarna, som idag inte finns och det sportsliga är det enda som diskuteras. Fansen vill se budskap om den sportsliga framgången och är egentligen ointresserade av det övriga så länge inte sporten mår bra. 

Men Brynäs behöver alla delar – så är det. En bra start innebär ekonomisk vinst till föreningen där en del av vinsten också går till den sportsliga verksamheten. Hjulet behöver vara komplett för att kunna snurra. 

Frågan är bara hur ska man gå till väga sedan för att få det här Brynäs att kännas enhetligt – och hur ska föreningens budskap nå ut så pass bra och tydligt att de hundratusentals sympatisörerna i Sverige köper det och ställer sig bakom tron att vi faktiskt kan ta flera kliv framåt ur det som varit?

Här kommer sportdirektören Andreas Dackell i synnerhet att få en oerhört viktig roll. Det är sporten som är huvudkärnfunktionen i Brynäs, det är sporten som identifierar Brynäs, det är sporten som gör Brynäs IF intressant.
Vi behöver få under Silly season-perioden klara sportsliga budskap som också låter realistiska samtidigt som det ska finnas tydliga ambitioner och delmål i hur Brynäs ska agera för att nå dit.

När det är gjort behöver Brynäs vara tydliga, oavsett hur det går på isen, i hur man vill och tänker – det vill säga transparens.

Transparens.

Transparens.

Jag sliter ut det viktiga men ack så slitna begreppet.

Där är också förtroendet för ledarna inom laget oerhört viktigt. Inte bara internt utan också externt.

Generellt fungerar vi människor som är fans av diverse lag så att vi hellre ser en missnöjd tränare efter en förlust, oavsett hur det blev en förlust, än en tränare som benämner ordet ”nöjd” någonstans i meningen till media trots att laget förlorade.
Fansen som får föreningen att andas hatar att förlora och alla som får lön av Brynäs behöver signalera att man är i branschen för att tävla på riktigt.

Jag tror att för att skapa en vinnarkultur behöver man också skapa förväntningarna till att vi också ska vinna på riktigt. Det finns hur mycket forskning som helst som visar på hur människan, oavsett vilken roll man har, växer av de förväntningar som finns runt omkring. ”Människan blir till i den andres ögon” säger socialpsykologin, och hur vi som individer går in i olika rollövertagande beroende på den kontext vi hamnar i. Hanterar man dessa faktorer rätt kan vi få individer att växa och det gäller även på elitnivå.

Brynäs under 60- och 70-talet hade en sådan kultur där de enda förväntningarna man ställde på varandra inom gruppen, men som också fanns utifrån var att det fanns bara seger. Den där ”Brynäsandan” blev inte välkänd utan anledning. Men kika också på modern tid, Färjestad under sin storhetstid i början på 2000-talet där alla pratade om hur svårt det var för utomstående att passa in i ”Färjestadfamiljen” där förväntningarna var så pass höga att det helt enkelt blev krångligt för den som inte passade in. Men klubben fick sina framgångar.

Eller ta Skellefteå, som trots att man ledde serien sparkade sin tränare så fort det kom ut att han var klar för ny klubb efter säsongen – för att det gav fel signaler utåt och skulle man vara i Skellefteå så skulle det vara helhjärtat.
Jag säger inte att Brynäs ska jobba på samma sätt men jag tror att Brynäs behöver våga ställa de höga kraven på sig själva. Inte bara i vackra ord – som det alltid varit. Utan i mer bestämd form och handling.

Ingen ska hävda begreppet nöjd förrän vi når vårt mål. Det finns de som hävdar att så fort man använder ordet nöjd med något så stannar utvecklingen. Nöjd är ett farligt ord att använda om man vill framåt.
Det gäller oss som individer likväl som i större organisationer.

Det låter enkelt i teorin – skitsvårt i verkligheten. Men nu finns det tid och tanke att skapa den nya identiteten, det nya Brynäs. Vilken väg vi tar är prio nummer ett inne på kansliet just nu. Vi har redan fått det bekräftat.

Jag tror på Brynäs idé och vägen man vill ta med den nya sportsliga organisationen som formar sig. Frågan är om den stora massan av brynäsarna kommer att göra det?

Viktor Alnerviktor.alner@bettercollective.comTwitter @ViktorAlner2019-03-20 12:58:00
Author

Fler artiklar om Brynäs