Tingsryds AIF slog Troja och klarade sig kvar i Allsvenskan
Efter en fruktansvärd kvalserie, där varken jag eller någon annan orkat med att driva något annat än Gröna Brigadens egna forum tog eländet då äntligen slut igår. När hoppet nästan var ute, tårarna rann och man var på väg ner i ett stort svart hål, då vändes allt. Mörker byttes mot ljus, förtvivlan mot lycka och tårar av sorg mot tårar av lycka.
Tänker inte skriva mycket om matchen igår, varken jag eller någon annan har skrivit något om någon match på länge, så det vore löjligt att börja igen nu. Men jag känner att jag är tvungen att skriva något i alla fall.
Troja hade avslutningsfesten på Harrys i ansiktet redan när matchen började. Det i kombination med att Taif körde på och slet resulterade i en match som Taif vann enkelt. För ovanlighetens skull hade vi dessutom stolpe in istället för stolpe ut. När våran match dessutom försenades på grund av att huvuddomaren blivit sjuk och fördröjdes säkert 10 minuter och 1-0 till Huddinge trilade in tändes hoppet. Ett bräckligt sådant, om än ett hopp.
2-0 till Huddinge och jag visste inte var jag skulle ta vägen. 2-1 och allt blev ännu värre. Tack vara konstant telefonkontakt med Taifare på plats i Huddinge hade vi bra koll på läget där, och dom sista 10-15 minutrarna av Huddinge-KHK tillbringades oroligt vandrandes fram och tillbaka ute på parkeringen. 3-1 till Huddinge precis innan slutsignalen resulterade i ett förmodat världsrekord på 100 meter och ett jublande som förmodligen hördes miltals omkring.
Jag och resten av Taifarna på perkeringen gjorde våra kamrater sällskap på läktaren för att sjunga dom sista minutrarna på våran match. En oerhörd lättnad...
Bussresan från Ljungby i går kväll kan inte beskrivas i ord. Resultatet av nattens firande har ännu inte släppt sitt grepp om min kropp, men aldrig har huvudvärk och illamående känts så härligt.
Nu hoppas jag att Taifs ledning och spelare tar några dagar ledigt och efter det börjar bygga på nästa års trupp. Som jag vet kommer bli kanon.
Tack till Huddinge som gjorde mer än vad jag någonsin kunde ha anat. Bitterhet från förr är nu utsuddad och tacksamhet ska istället fylla våra hjärtan.
Jag vill även passa på att hylla Daniel Håkansson som gjorde sin sista match i Troja igår. Jag hoppas han hörde våra applåder och jag beklagar att spelare med hans kvaliteter förmodligen inte längre existerar.
Vi syns nästa år i HA. Glad sommar.
