Tio tankar om Djurgårdens försäsong
Efter Svenska Spel Trophy och tre träningsmatcher är det dags att summera Djurgårdens insatser under försäsongen. Här är tio tankar om de olika lagdelarna men också de individuella prestationerna.
RESULTATEN
Nej, sett till antalet vinster så har inte den här försäsongen varit någon större framgång med två segrar på sex matcher. Men då måste vi självklart räkna in att Djurgården har mött SHL-motstånd tre gånger om, ett lag från finska toppligan och topptippade Brynäs. Att då lyckas ta drabbningarna med Frölunda samt Örebro till straffar respektive förlängning är inte fy skam, så väl att besegra Brynäs på övertid. Så resultatmässigt får det absolut ses som godkänt, kanske till och med mer. Det som dock har varit ännu mer glädjande är det spelmässiga. Djurgården har hållit jämna steg med lag som HV71, Örebro, Frölunda och Brynäs – där bottennappet istället blev 1–3-förlusten mot TPS Åbo. Dessutom har mesta mästarna kommit tillbaka sent i matcherna och lyckats kvittera mot både Örebro, Brynäs och Frölunda – vilket förhoppningsvis viskar om en god moral i gruppen.
MÅLVAKTERNA
Djurgården har hämtat in två nya burväktare på målvaktssidan och självklart har det varit extra spännande att följa deras framfart på försäsongen. Ser vi till antalet matcher som de har stått har det fördelats lika mellan duon, där Hugo Hävelid fick chansen mot HV71, Visby/Roma och TPS Åbo. Helhetsintrycket från hans insatser är lite blandat, där självklart nollan mot Visby/Roma sticker ut lite extra. 19-åringen har släppt några enklare puckar bakom sig, men också stått för en del svettiga parader. Förhoppningen är självklart att han fortsätter att växa med uppgiften. För hans kollega Viktor Andrén har prestationerna varit snäppet vassare under försäsongen. 29-åringen gjorde det riktigt bra mot Frölunda med 92,86% som facit, hade det tyngre mot Örebro men studsade tillbaka mot Brynäs. Hans erfarenhet kommer att betyda mycket under säsongen.
FÖRSVARET
Det största orosmolnet inför säsongen är försvarsspelet – i alla fall om man ger sig ut och tar tempen på åsikterna kring lagbygget. Med förra säsongens försvarshaveri färskt i minnet, en extra jobbig period som sträckte sig över hösten och in i vintern, är det inte så konstigt att många darrar inför att samma skit ska upprepa sig. Men ser vi till de prestationer som försvarssidan har bjudit på hittills så finns det ändå anledning att vara optimistisk. Framförallt när det gäller uppspelsfaserna finns det ett betydligt bättre flyt – där Djurgården skruvat om och satsat på en mer spelskicklig backsida. Tendenserna att spela fast sig själv i egen zon är inte alls lika tydliga längre, det är bara att hålla alla tummarna att det fortsätter så. Däremot har det varit sisådär med kampen kring eget mål, det har missats en del i markeringen/sorteringen i egen zon och så har antalet kontringar emot varit lite för många. Djurgården har att jobba på, även om grunden känns stabilare nu i jämförelse med samma period förra året.
ANFALLET
Djurgårdens forwardssida är imponerande på pappret, om än något tunnare än förra säsongens upplaga. Med rutinerade spelare som Marcus Krüger, John Norman, Daniel Brodin, Linus Klasen, Ludvig Rensfeldt, Emil Berglund och Olle Liss finns det en stor trygghet att falla tillbaka på. Och det har också märkts under försäsongen där de ledande pjäserna har visat vägen i poängprotokollet. Kikar vi på grunderna i anfallsspelet har forecheckingen klaffat i rätt bra, Djurgården har känts på hugget och lyckats bita sig fast till längre anfall mot bra motstånd. Det har varit något nästan systematiskt över lagets attackspel, som att spelarna inte har stressat upp sig trots underlägen utan fortsatt tugga på framåt. Är det för att försäsonsmatcherna inte betyder så mycket? Eller finns det ett lugn och en tro på det man gör? Vi hoppas på det sistnämnda.
STJÄRNORNA
Vi var inne och snuddade på gubbligan här ovan, men det är läge att ägna en hel punkt åt det erfarna gänget och deras försäsong. För de har verkligen visat vägen under de sex matcher som laget har spelat – såväl poäng- som spelmässigt. Marcus Krüger har varit sådär överjävligt bra (2+6) som bara han kan vara över hela rinken, Daniel Brodin har sett pigg och målfarlig ut, Linus Klasen har trixat och lekt i powerplay och John Norman har helt ärligt varit som en ny spelare på isen. Ja, han ser nästa pånyttfödd ut efter förra säsongens tunga motgångar med svag produktion och dubbla ögonoperationer. Med tanke på hur mycket kulor som Djurgården lassar in på spelare av den här kalibern är det oerhört viktigt att de fortsätter att leverera framåt. Frågan är om även Ludvig Rensfeldt (0+1 under försäsongen) och Emil Berglund (1+1) kan få mer fart framåt?
OLLE LISS
Olle Liss är värd en helt egen punkt efter alla spekulationer och rykten som har omgärdat honom den senaste tiden. Skarpskytten blir alltså kvar i Djurgården och det ska klubben tacka hockeygudarna för. Även om Liss kan prestera på en rätt ojämn nivå, med skyhöga toppar och rätt så djupa dalar, så är han ändå en poänggaranti på flera sätt. Inte minst i en spelform som powerplay. Och redan nu under försäsongen har han klivit fram vid tre tillfällen och smällt in puckar i numerärt överläge. Snacka om dödligt vapen. Tyvärr har Liss fått finna sig i att harva på i fjärdekedjan, trots sin leverans. Det är inget annat än slöseri med hans offensiva egenskaper. Varför inte testa honom i en toppkedja med John Norman och Marcus Krüger? Med tanke på hur nämnda duo har hittat varandra skulle Liss kunna komma in som ett perfekt tredje komplement.
SPECIAL TEAMS
Ett otroligt viktigt inslag i dagens ishockey är special teams, men det vet vi ju alla sedan innan. Och även om försäsong bara är just försäsong är det alltid intressant att se åt vilket håll pilarna pekar åt. För Djurgårdens del har laget haft en rätt god utdelning i powerplay under försäsongsmötena, totalt har det blivit fem fullträffar där Olle Liss gjort tre av målen medan Marcus Krüger och Linus Klasen har stått för ett vardera. Just den sistnämnde har för övrigt legat bakom fyra av fem PP-mål, så man kan lugnt säga att Klasen är redo i spelformen. Till boxplay då? Där har stockholmarna släppt in totalt fyra puckar på sex möten, där speciellt insatsen mot Frölunda är värd att lyftas fram efter endast ett insläppt mål på sju numerära underlägen. I samma match passade dessutom Albin Grewe på att kontra in en puck med en man mindre på isen.
NYFÖRVÄRVEN
Djurgården har bara plockat in fyra renodlade nyförvärv bland utespelarna, så det har funnits rätt bra möjligheter att fokusera på den nya kvartetten och deras insatser under försäsongen. Kollar vi på backsidan har Axel Andersson gjort sitt intåg och visat att han är att räkna med offensivt. Däremot har defensiven svajat en del – och dessutom är frågan hur illa hans nuvarande skada är? Bland forwards återfinns Albin Grewe, Zach Magwood och Anton Gradin bland tillskotten. Gällande den förstnämnde har han smällt på bra i närkampsspelet och även haft en del offensiva utflykter. För Magwood och Gradin har det gått desto tyngre då duon varit ganska osynliga under försäsongsmatcherna. Magwood blixtrad till rejält mot Visby/Roma, men har försvunnit mot svårare motstånd. Det finns tendenser till fart i hans spel, men han måste in mer där det hettar till. För Gradins del har det inte lyft alls. En ynka assist är inte i linje med förväntningarna.
JUNIORERNA
En sak är säker: Djurgården lyckas år efter år få fram nya spännande talanger och den här säsongen lär knappast vara något undantag. Med Carl Lindbom, Noah Östlund, Jonathan Lekkerimäki och Liam Öhgren borta ur truppen finns det ett stort tomrum att fylla på löftesfronten och frågan är vem eller vilka det blir? En lirare som ligger bra till är anfallaren Melvin Wersäll. 18-åringen har fått chansen under försäsongen och verkligen tagit den. Dels genom sitt riviga och framgångsrika närkampsspel, men också via ett gäng assist i matchen mot Visby/Roma. Det skulle vara förvånande om inte Wersäll får chansen att visa upp sig under grundserien. Han har en härlig järnkaminsanda och en offensiv som bara väntar på att kliva upp till nästa nivå. En annan lirare som är värd att nämna är Adrian Carnebo. Backen har ett fint grundspel i sig och ett spelsinne som mycket väl kan ge honom en plats bland de ordinarie backarna.
TRUPPLÄGET
På skadelistan intet nytt? Nej, det är ju trots allt Djurgården Hockey vi snackar om, även om den här försäsongen har känts helt okej när det kommer till frånvaro i truppen. Det är främst backsidan som har varit drabbad där Alexander Ytterell fortfarande inte gjort comeback. Axel Andersson har missat några matcher, Adrian Carnebo har varit frånvarande vid tillfälle och Calle Odelius drog mitt i allt på camp med New York Islanders. Adderar vi till att varken Cameron Schilling, Ludvig Hedström eller Alexander Falk är aktuella för spel eftersom trion är på väg bort känns det lite skakigt på backsidan. Värt att nämna är att Oscar Lundin fortsatt är på tryout och att junioren Arvid Bergström varit med och känt på hetluften. Bland forwards saknades både Linus Klasen och Wiktor Nilsson (fick en smäll mot TPS Åbo) senast mot Brynäs, där Klasen gav ett sent återbud. Det är bara att be och hoppas att så många som möjligt är tillgängliga till den tuffa seriepremiären mot Björklöven.
