Tre poäng efter en sömnig tillställning
Djurgården ställdes återigen mot småländsk motstånd under fredagskvällen. Denna gång mot Tingsryd som för dagen emigrerat från södern i hopp om att finna säsongens första poänglycka i Stockholm - något de inte lyckades med i en minst sagt sömnig och krampaktig tillställning på Hovet.
På grund av ekonomiska problem krävdes en godkänd dispens för att Tingsryd AIF skulle få husera i årets Hockeyallsvenska. Dispensen kunde först godkännas i mitten på sommaren efter att en av klubbens största talanger genom tiderna, Oliver Ekman-Larsson, skänkt en del av den nyss inkasserade Stanley-Cup-bonusen. Sett till spelarmaterial i både kvalitét och kostnader kan kvällens drabbning på förhand jämföras med David mot Goliat, eller kanske mer passande Nils Dacke mot Gustav Vasa. Vad som utspelade sig på isen under fredagskvällen var dock jämnare än så… Här kommer ett försök att summera några spaningar från matchen.
Målvaktsspelet
Andrén fick åter förtroendet av tränarkvartetten till kvällens hemmamatch. Han tackade och tog emot genom att prestera ett stabilt och tryggt målvaktsspel. Släppte få returer och ingjöt ett stort lugn när Tingsryd låg på för en kvittering under andra perioden. Kryddade sin prestation med en mycket fin parad i numerärt underläge tre mot fem. Om pucken istället rasslat till i nät där hade vi riskerat att få se en repris på Vimmerby-matchen. Tyvärr lyckades inte burväktaren hålla säsongens första nolla då ett par puckar smet förbi på ett retfullt sätt i matchens slutskede - mycket på grund av att hans medspelare gått på helg-ledigt mentalt och presterade ett hädiskt försvarsspel sista halvminuten.
Boxplay
Djurgården drog på sig en hel uppsjö utvisningar under kvällens match, närmare bestämt nio (!) tvåminutare. Mot mer offensivt viktade lag kan till och med en lekman räkna ut att det inte är hållbart. Tack och lov stämde både boxplay- och målvaktsspelet i den här matchen, något som varit en akilleshäl i säsongsinledningen. Visserligen bjöd inte Tingsryd på något högre pucktempo eller skicklighet i spelet med en, ibland två, man mer på banan. Samtidigt var det i spelformen med decimerat antal spelare på banan som Djurgården faktiskt drog upp någonting som kunde liknas vid tempo, vilket stressade bortalaget och tvingade dem till enkla misstag. Utan att släppa in ett enda mål förbi sig på så många numerära underlägen faller boxplay-spelet in på pluskontot.
Lågt tempo - dålig sits
Segern mot på pappret sämre motstånd satt hårt inne, återigen. I måndags plöjde Djurgården spelmässigt över Östersund och lyckades till slut vinna med stora siffror. Hoppet tändes om att prestationen och spelet mot sämre motstånd skulle bli en regel snarare än ett undantag. Efter veckans tre drabbningar verkar spelet mot jämtarna varit just ett undantag, snarare än en regel. I matchen mot Vimmerby gick Järnkaminerna en jämn match mot nykomlingarna och i kvällens drabbning såg ett liknande scenario ut att utspela sig igen. Tack vare ett effektivt powerplay och en målvakt som stod på huvudet i andra perioden lyckades Djurgården gå vinnande ur kvällens hemmamatch. Det är dock oroväckande hur svårt stockholmarna har när det kommer till att driva upp tempot mot sämre motstånd och utnyttja de offensiva lägena som skapas. En oförmåga som leder till en resultatmässigt dålig sits och onödig stress i matcherna. Lägg där till den bristande disciplinen vad gäller utvisningar, som försvårar att hitta rytm i spelet. Mål förändrar matcher och så länge motståndarna, Tingsryd i det här fallet, lyckas hålla nere siffrorna riskeras nya poängtapp - så även ikväll, i alla fall fram till tredje perioden. Känslan är att kvällens tre poäng inkasserades tack vare den bristande kvalitéen hos bortalaget, snarare än på att Djurgården utnyttjade sin fulla kompetens.
Spelare tillbaka
Inför kvällens drabbning mot Tingsryd annonserades positiva besked från sjukstugan. Tillbaka i laguppställningen var både David Blomgren och Albin Grewe efter en kortare tids frånvaro på grund av skador. Den förstnämnde bildade en trio tillsammans med ungtupparna Eklund och Larsson. Kedjan med ungtupparna var den som bidrog med mest fart och fläkt i en annars väldigt långsam och medioker hockeymatch. Skönt för David att trycka in en puck direkt i återkomsten. Grewe placerade sig åter i fjärdekedjan där han och Brodin flankerar Rensfeldt i en så kallad “powerkedja”. Albin bidrog sedvanligt med fysiskt spel.
Gubben i lådan
Om någon nickade till under kvällen så är det fullt förståeligt. Det här var en kväll och en match som inte kommer att gå till historieböckerna då det levererades en ishockey med brist på allt från tempo, kvalité och känslor. Däremot förtjänar Klasens tre passningspoäng ett omnämnande. Trots att han åter var ganska anonym i spelet ikväll klev puckmagikern fram likt gubben i lådan med poäng i form av målgivande passningar, framförallt i powerplay - som bidrog till kvällens tre pinnar. Skönt också för kapten Krüger att hitta nät.
