AIK - HV711 - 2
Tredje tajta matchen mot HV - tredje torsken
Kollega Nordström befarade i sin inför-krönika här på Svenskafans att AIK eventuellt skulle komma att förlora alla fyra mötena med HV71 den här säsongen. Svaret efter det tredje mötet lagen emellan är att det mycket väl kan bli så efter ännu en förlust mot HV. Även den här gången stod AIK upp bra och tre förluster på tre möten känns inte helt rättvist.
Efter en lite försiktig inledning var känslan att smålänningarna så smått började ta tag i taktpinnen men den påbörjade offensiven kom av sig när laget drabbades först en och sedan en till utvisning. AIK lyckades inte utnyttja något av de numerära överlägena men nämnda utvisningar såg ändå till att perioden färgades av AIK-dominans. Det kändes därför högst omotiverat när HV71 mindre än minuten från periodslutet tog ledningen. AIK kunde mycket väl ha gjort både ett och två mål i öppningsronden men Filip Larsson i HV-kassen stod i vägen.
Ifall HV-offensiven kom av sig i första inleddes istället den andra med ett markant HV-övertag som tryckte ner AIK djupt i egen zon. AIK fick dock åter chansen i powerplay men det blev resultatlöst. HV fortsatte att vara det dominerande laget och känslan när Anton Holm i en kontrastöt blev fri med HV-målvakten var att den typen av lägen måste sättas ifall man ska ha kunna rå på seriesuveräna HV71.
AIK reste sig spelmässigt igen och ytterligare chanser skapades och nog borde Sam Marklund ha hittat nätet vid sitt öppna läge. När AIK sedan fick en fjärde möjlighet i power play visade laget upp sin styrka i den spelformen och då kom äntligen utdelningen när Heinerö satte pucken bakom Larsson i HV-målet. Fast nog såg det ut som Wemmenborn var på pucken?
En summering av de två första perioden säger att smålänningarna var mer spelförande men AIK kom ändå till fler avslut och inte minst fler farliga sådana. Att det så långt stod 1-1 var väl inte mycket att säga om. I periodens slutskede fredade sig AIK bra i HV's första numerära överläge och lyckades kontra genom Falk som gjordes ner efter att ha slitit till sig ett friläge och samtidigt som signalen för periodslut gick utvisades HV's Emil Andrae för den hakningen. Frågan är om inte det egentligen borde ha blåsts straff för AIK där.
Som befarat blev det HV som satte press igen i tredje efter AIK's inledande powerplay. Inte oväntat gav pressen resultat och när Jönköpingslaget tog ledningen sex minuter in i sista kändes det inte ologiskt då Komchenko strax innan tvingats till ett par kvalificerade räddningar.
AIK gav ändå sig själva chansen och stod upp ända in till slutsignalen men det räckte inte den här gången heller. En sista chans kommer på fredag i Jönköping och med de tre spelade matcherna mot HV känns det absolut inte som läge att kasta in handduken. Tre förluster – visst men HV har fått kämpa och svettas för segrarna.
Jag har gnällt en hel del på serieupplägget och visst är det rent vansinne att vi på fredag har sett 17 av 52 omgångar och då är alla fyra mötena mellan AIK och HV71 avklarade. Det positiva i det skulle möjligen vara att vi sedan slipper HV ända fram till eventuella möten i slutspelet i vår. Är det någon gång vi ska spöa HV så får det gärna vara då. Tanken är i alla fall inte helt orimlig då vi än så länge har fått se tre täta matcher mellan AIK och de suveräna serieledarna.