MoDo - AIK
2 - 3

Tunga poäng i Örnsköldsvik

Då säsongen har blivit som den är med allt vad det inneburit, så börjar man mer och mer känna igen den rapportering som förs om laget. Luttrad är väl en underdrift egentligen när det kommer till kritan, vi är ju snarare fansen som börjar frukosten med kaos och tar en nattmacka till krisrubriker om ond bråd död för både framtid, förening och allt däremellan. Då undertecknad inte fick det att fungera igår vad gäller inför så kommer här en kombinerad inför (modo) och matchrapport.

Istället för att fortsätta om AIK så går vi direkt in på motståndarna, de senaste veckorna har varit lite julafton för sportjournalister som bevakar HA. Det börjar dra ihop sig i serien, toppen är klar, botten är halvt cementerad, med västerås som fortfarande kämpar ihop med Björklöven för att inte göra södertälje sällskap.

Personligen skulle jag helst se att båda klarade sig kvar och istället skickade ner MoDo till kval. Det är något med MoDo som berör. En hockeyinstitution på både gott och ont, som fostrat några av våra bästa spelare i landet under årens gång men som samtidigt tyckt att Sverige behöver lite mer nordamerikaner i ligan och då värvat den ene kanadensaren efter den andre. Den ene sämre än den andre, vilket bidragit till att ge ligan och laget ett urvattnat spel.

Vi känner alla till historien förra året om hur Leksand knäppte Goliat på näsan och förpassade dem till de sälla jaktmarkerna. Ligan där lag är döpta efter större katter och hästar och där Färjestads C-lag trängs i en skokartong mitt i obygden. Det är långt ifrån den flärd som bjuds i Elitseriens korridorer. Pressen har varit klar från första början, återtåg är det som gäller, vilket i sig får ses som en självklarhet, men samtidigt svårt med tanke på den ekonomiska omställning som krävs från en förening som går från Elitserien till HA.

Modo har blandat och gett under säsongen och turerna har avlöst varandra. Man lyckades inte förvalta Drew Paris talang, vilket får ses som ett misslyckande, men kanske inte helt oväntat med tanke på hur de skött andra liknande spelare, men man lyckades även knyta till sig Erik Hanses efter att Skellefteå haft råd att rata honom till förmån för Joni Ortio.

Som grädde på moset så knep de även en annan välkänd hockeyprofil till sig för någon vecka sen, allas vår egen Oscar Steen. Steen som har ett förflutet i rätt många klubbar i sverige, men som valde att gå till gnaget förra säsongen valde att lämna AIK och direkt efter krita på för Modo. Svinigt kan tyckas men direkt efter dök det upp en hel del andra kontroverser i gnaget med spelare som sades vara klara för andra klubbar och tränare som inte riktigt vet om de ska sluta eller inte. Än är inte sista orden sagda i det hela, men det lämnar en konstig eftersmak efter sig.

Om det varit tumult i föreningen har det istället varit desto bättre på isen. De senaste matcherna har laget sett betydligt piggare ut och man har gått framåt med en aggressivitet när det varit tufft istället för som i början av säsongen, vika ner sig. Laget har börjat klättra och det får ses som i grevens tid då det börjar dra ihop sig och det är snortight i botten om att antingen få spela vidare eller gå på en allt för tidig semester.
MoDo sitter i samma sits och är ett av de lagen som utmanar i botten om att få spela vidare i slutspelet och matchen igår fick en riktig sexpoängsstämning över sig med de förutsättningarna.

Det går inte att nämna den här matchen utan att ta upp faktumet att när man åker på bortamatch till de mer kända namnen, så blir man som AIKare väldigt avundsjuk på vad de har för arenor. Hovet i all ära, det är en kulturinstitution, men att se hockey i fjällräven center är otroligt roligt, oavsett om man är hemma eller borta. Arenan är perfekt dimensionerad och håller en helt annan standard än vad man är van vid i HA sammanhang (ja karlskoga, det är er jag menar), och ja, jag vet att det förmodligen är en och annan kommunpeng med i det hela, men för en gångs skull så tänker jag inte bry mig om detta utan enbart konstatera att skulle AIK spela i en arena av den här kalibern så skulle jag ha svårt att bry mig om den låg i Upplands Väsby eller om den var finansierad på bekostnad av alla skolor i hela Solna.

AIK kom till spel utan vare sig Jesper Bratt eller Nils Höglander och inleder den första perioden lite trevande. Inget av lagen presterar i sig något under de första 20 minutrarna som är värt att skriva hem om, men anmärkningsvärt är att MoDo vinner skotten i första perioden med 9-1 och är de som visar mest. Lundin i målet agerar dock med pondus och visar återigen att han blir bättre och bättre ju längre säsongen går. AIK spelar inte på något sätt dålig hockey men det är som att de ligger och lurar och väntar på att dyrka upp MoDo.

Publiken har knappt hunnit sätta sig i andra perioden innan dyrken slagit igenom och låset är öppet. 0-1 till AIK genom Jens Jakobs efter att ha huggit på det bök som uppstod framför målet när Almtorp och Johansson motat skott mot Hanses. Snopet för MoDoiterna och den tillresta AIKklacken frågade sig varför hemmafansen slutade sjunga. Plast.

Men lyckan är kortvarig. Frödén drar efter 6 minuter på sig en onödig utvisning och Henrik Björklund kan enkelt få in 1-1 bakom Lundin. Snopet. Därefter sker det som inte får ske, laget tittar på pucken och MoDo nyttjar det. Efter en slarvig situation i ena sarghörnet så hittar Steen till Emil Alba, som får stå helt fri framför Lundin och rakar in 2-1. Släkten är värst. Verkligen.

Lyckan är kortvarig ja. MoDo hinner knappt fira färdigt innan Jens Jakobs gör 2-2 efter förarbete av Mads Larsen. Match igen!
Därefter händer det, matchen snackis. Thelin tjuvar på en modospelare som inte gör sitt arbete i defensiv zon, hugger pucken och rakar upp pucken i krysset bakom Hanses. Mycket snyggt och vi har vänt matchen till 2-3. Trodde vi. Domaren väljer att döma bort målet och väljer att visa ut en argt protesterande Thelin som istället blir utvisad för hooking. Situationen i sig innan målet går att diskutera, men regelboken är mycket tydlig på vad som gäller. Det är mål. Thelin visste det, experterna visste det och även domaren visste det. Att Robin Karlsson däremot inte klarar av hemmapressen från MoDo visade sig tydligt. Inte bara här utan det är i princip gnäll hos domaren efter varje avblåsning. Den här blåsningen, för ja, det är exakt vad det är, kan ha kostat oss en poäng. Domaren hade visserligen vett att be om ursäkt efter matchen för sin insats, men vad gör det. Eller som Thelin själv uttryckte sig:

”Jag är redan förkyld, jag behöver inte bli snuvad på ett mål då”

Tredje perioden får ses som en enda lång transportsträcka där inget av lagen lyckas nå upp i den nivå som präglade andra perioden. Det enda anmärkningsbara får ses att delar av det tillresta AIKgäng som var på plats blir avvisade från arenan efter att ha kallat Oscar Steen för ett och annat så att både Steen och familjeläktaren hörde det. Hade liknande situation hänt på hovet så hade troligen ingen lyft ett finger, men då detta uppenbart är känsligt så blev utgången som den blev.

Förlängning och 3 mot 3. MoDo går ut aggressivt vilket straffar sig direkt. 1 minut hinner gå och innan firma Sandberg, Lindqvist och Hjelm sätter 2-3 bakom en överspelad Hanses. Good riddance…

2 poäng bärgade och vi andas frisk luft över strecket. Matchen i sig var rätt tråkig spelmässigt med undantag för andra perioden, däremot så hände det mycket och det delades ut både en och annan smäll från båda hållen. Mannen utan motivation lyckades reta upp sina forna lagkamrater och fick i gengäld ta emot rätt mycket stryk, precis så som man önskar att det ska vara rivaler emellan.

Utropstecknen i matchen går till både Lundin och Hanses, som båda gör riktigt bra insatser. Hanses motar 32 skott och man verkligen ser hur han spelar med självförtroende och kvalité. Otroligt kul, även om han tillhör fel lag. Lundin likaså, växer in i spelet mer och mer för varje match och kniper det mesta. Oavsett om Gasper sticker eller är kvar så är det Lundin som måste bli uttalad förstakeeper är min mening efter att ha upplevt den formkurvan som han har haft den här säsongen.

Jakobs och Frödén vaknade även dem till liv ordentligt idag, precis när det behövdes som mest och stod för ett säkert agerande matchen igenom när Bratt och Höglander saknades. Viktigt.

Jag pushar ofta för Dahlström också, vilket jag även kommer göra idag. Norrmannen jobbar stenhårt i varje byte och ligger på motståndarna som en igel.

Nästa match är Karlskoga hemma på onsdag den 15e