Tyskland – En växande hockeykultur efter splittrad historia
De har en lång tradition av is-sporter och var till en början ett av Europas starkare hockeyländer. Men två världskrig och politiska konflikter störde den tyska hockeyrörelsen. Idag, som en enad nation växer ishockeyn i Tyskland som ser ut att vilja satsa på sporten.
Året 1864 var tyskarna det andra folket i Europa efter Storbritannien att anordna en riktig skridskobana. Just skridskor var något tyskarna var vana med sedan långt bakåt i tiden. Skenorna gjordes till en början av ben från döda djur i de germanska skogarna varav tyskarna var sedan länge mycket skickliga skridskoåkare.
Det fanns en massa olika sporter som påminde om ishockey i Tyskland under 1800-talet och början på 1900-talet, och precis som i Sverige fanns det också bandy, samt variationer av bandy som var mycket populärt.
Charles Hartley – amerikanen som tog ishockeyn till Tyskland
Det var en amerikan vid namn Charles Hartley som introducerade ishockey till Tyskland. Men i ett brev beskrev han att under hans undersökning till möjligheter att införa ishockey i Tyskland hade tyskarna bemött honom med en försäkran om att de visste allt om ishockey redan.
Problemet var att det som tyskarna kallade för ishockey (eller bandyhockey direkt översatt på tyska) var inte alls hockey. Hartley förfärades därför först över sporten som tyskarna då visade upp med elva man på en isplan lika stor som en fotbollsplan och de använde en lacrosse-boll istället för puck.
Hartley började dock själv att spela bandy i Tyskland 1906 men när han försökte att dribbla fick han då veta att man inte fick hålla i klubban med två händer. 1907 kontakta Hartley därför en vän vid namn Dr. Bradley Wills Linscott i Toronto som han bad skicka över några hockeyklubbor och puckar till Tyskland.
Det var då som Hartley visade upp ishockeyn till sina tyska bandy-vänner och förklarade reglerna för dem. Likt hur det blev i Sverige så började bandyspelarna i Tyskland att fatta tycke för sporten och genom detta spred sig sporten över landet.
Särskilt fäste fick ishockeyn 1908 när en inomhusbana byggdes i Berlin. Bara året därpå, 15 januari 1909 spelade Tysklands bästa bandylag, Berlines Schlittschuhclub, sin första hockeymatch och tyskarna blev medlemmar i det internationella hockeyförbunet.
Landslaget debut: tvåa i Europa tre år i rad
Det tyska landslaget gjorde sin debut i det europeiska mästerskapet 1910 som spelades i Schweiz. Charles Hartley var med och deltog för tyskarna och röstades även fram som turneringens bästa spelare.
Tyskarna skulle fortsätta starka i Europa och både under det europeiska mästerskapet 1911 och 1912 slutade man också på en andraplats.
Första världskriget hindrade ishockeyn till OS
Det tyska klubblaget Berlines SC blev tyska mästare både 1913 och 1914. Men sedan stannade ishockeyn upp i Tyskland – anledningen var det första världskriget.
Berlin var dessutom planerade att ha sommar-OS 1916 där ishockeyn egentligen skulle ha gjort sitt första intåg i OS som en del av en vintersportvecka. Detta blev av förklarliga skäl aldrig av då Tyskland var direkt inblandat i kriget.
Efter det första kriget startades den tyska ligan om 1920, men samma år blev tyskarna uteslutna från det internationella förbundet mellan 1920 – 1926 just på grund av effekterna av kriget. Under den perioden var tyskarnas enda alternativ att tävla internationellt genom Spenglers Cup som anordnades av Schweiz. Där var tyska klubblag välkomna att delta.
1927 var Tyskland välkomna till den internationella gemenskapen igen och kom då trea i det europeiska mästerskapet som spelades i Wien.
Rudi Ball – en judisk landslagshjälte i Nazityskland
Fram till 1940 gjorde ishockeyn stora framsteg i Tyskland. Bland annat hade man vunnit den europeiska titeln både 1930 och 1934. Men det politiska landskapet i Tyskland hade förändrats och under vinter-OS 1936 blev det ledande Nazistpartiet tvingade att inkludera en judisk spelare vid namn Rudi Ball i laget.
Detta blev en mycket omstridd fråga i Tyskland.
För Rudi Ball var en skicklig hockeyspelare. Han hade vunnit det tyska mästerskapet åtta gånger och hade blivit framröstad som Europas bästa hockeyspelare 1930 av fransk media och han var mycket omtyckt både i Tyskland och i hela hockeyeuropa.
Den tyska ledningen ville inte ha med Ball för att han var jude men samtidigt var han en tysk nationalhjälte som idrottsman och det fanns lagkamrater i det tyska landslaget som vägrade delta om inte han fick vara med.
Vidare tänkte Ball själv att om han kunde vara med och delta i ett olympiskt spel för den tyska nationen kunde han kanske försäkra sin egen familj ifrån det öde som väntade judarna på den här tiden.
Det tyska Nazipartiet kunde till slut inte se över att han var landets kanske bästa hockeyspelare. Det råder oklarheter huruvida Rodi Ball till slut spelade för Tyskland genom tvång men hur det än var så är det tydligt att Ball spelade i det tyska landslaget, men framförallt för att rädda sitt eget liv och hans familj.
Balls prestationer gjorde honom ändock populär även i Tyskland. Det tvingade Nazipartiet till att gå med på en deal att han tillsammans med familjen fick med livet i behåll lämna landet.
Rodi Ball blev invald i IIHF Hall of Fame 2004.
Andra världskriget – Krigstidsmästerskapen
Medan andra länders hockeyrörelser nästan krossades av tyskarnas ockupationer i respektive länder så bredda tyskarna sin egen. Under kriget var det Tyskland som ockuperade länder varav deras egna gränser var till en början någorlunda tryggade. Trots att många unga män i dåvarande Nazityskland kallades ut till kriget så kunde tyskarna upprätthålla sin hockeyrörelse.
Just idrotten var ändock ett sätt för den tyska regimen att få fram sin raspropaganda. Idén om den ariska rasen som stod över alla andra skulle främst påvisas genom internationella idrottssammanhang vilket föranledde till att idrotten var prioriterat hos tyskarna under den här tiden. Ishockeyn var absolut inget undantag.
Tyskarna lät klubbar som fanns i bland annat det ockuperade Tjeckoslovakien att delta i den tyska ligan. Den här perioden kallas för krigstidsmästerskapen (Kriegsspeilgemeinchaften) och många lag fick förstärkas från olika delar av Tyskland på grund av brist på spelare efter effekterna av blodigt krig.
Detta var en del i det nationalsocialistiska gymnastikprogrammet, NSTG, som Tyskland hade. Tyskarna skulle som sagt bli stora,starka och bäst på alla plan och deras inhemska ligor oavsett sport skulle bli världsledande. Därför skulle ishockeyn också ha en stor och mäktig liga.
Efterkrigstiden – ett Östtyskland som vägrade delta i OS.
Efter det andra världskriget blev Tyskland, återigen, exkluderad från det internationella hockeyförbundet. Landet hade blivit uppdelad i Västtyskland och Östtyskland. Östtyskland fick dock ett medlemskap i IIHF 1951 som en enskild hockeystat.
Det enda OS som Östtyskland deltog i var vinter-OS 1968. De gjorde då 13 mål på 7 matcher men vann inte en enda match, vilket medförde att de avslutade turneringen med noll poäng. Efter det så vägrade Östtyskland att delta i ett OS igen. Däremot så deltog dem i de andra internationella turneringarna.
Västtyskland var mer angelägna om att bli en del av det internationella sammanhanget sedan man tillträdde 1956. Kanske för att de stora hockeynationerna, förutom sovjet, tillhörde den västallierade sidan. Till skillnad från Östtyskland så ingår därför Västtysklands hockeyhistoria i dagens Tysklands, vilket medför till att Tyskland idag har en bronsmedalj i OS 1976 på landslagets meritlista.
DEL – ett led i en förenad hockeynations utveckling
I samband med att efter Tyskland enades slogs båda staternas hockeylandslag ihop till ett landslag. I praktiken var det Östtysklands landslag som löstes upp varav deras bästa stjärnor fick då en plats i det västtyska laget som då döptes om till enbart Tyskland.
I samband med detta valde man därför att ta bort den gamla Boundesligan som var en Västtysk elitliga och 1994 bildades den gemensamma Deutche Eishockey Liga (DEL), alltså den tyska hockeyligan. Detta var också som ett led i att bygga vidare på den tyska ishockeyns utveckling.
Den tyska ligan är en fristående liga och sedan säsongen 2006/07 kan klubbarna därför inte åka ut ur ligan trots dåligt sportsligt resultat. Istället behöver klubbarna klara andra krav som ställs på DEL-klubbarna.
Den tyska ligan är i dag den liga med absolut flest amerikanska- och kanadensiska spelare utanför Nordamerika. Vidare kryllar det av andra nationaliteter i den tyska ligan. Sedan 2009 togs därför ett beslut där klubbarna får ha maximalt 10 spelare med annan nationalitet än tysk.Detta för att öka den tyska utvecklingen i hockeyn och främja ung tysk talang före importer. Vidare har tyskarna en tydlig struktur runt collegehockeyn där man lägger mer resurser till de nationella juniorligorna idag än vad vi gör i Sverige.
Frukten av det börjar vi se idag med flera unga spelare som tar större plats i de större ligorna. Ett exempel är den tyska assisterande lagkaptenen i årets VM-turnering, Leon Draisaitl, född 1995, som redan 2017, alltså 21 år gammal, noterades som den poängstarkaste tysk någonsin i NHL på en säsong. Till vardags spelar han för Edmonton Oilers och är idag den poängstarkaste spelaren i det tyska landslaget.
Ett enat Tyskland – en starkare hockeyrörelse
Även om ishockeyn inte är Tysklands starkaste sport, och inte heller Tysklands största sport, så är ishockeyn populär i landet. Den tyska ligan har näst störst publiksnitt i Europa efter Schweiz, och med KHL-klubbar inräknat så ligger det två tyska klubbar i topp-4 på störst publiksnitt i Europa.
Men för att vara en sådan stark publiksport i jämförelse med andra europeiska toppnationer har Tyskland, i samma jämförelse, desto färre aktiva hockeyspelare i förhållande till folkmängden. Det är idag cirka 29 500 registrerade hockeyspelare på en population på strax över 82 miljoner människor.
Med det sagt ser vi en ökad aktivitet för ishockeyn sedan Tyskland blev ett enat land igen. Många av dagens hockeyklubbar runt om i landet grundades under 90-talet, vilket vi också kan se i den högsta ligan, och än idag så ökar antalet klubbar i Tyskland på en stadig nivå.
Tyskarnas intresse för ishockey växer och antalet hockeystjärnor likaså. Idag finns det en kommersiell kraft för ishockeyn i Tyskland som gör att den inhemska ligan kan växa ekonomiskt.
Även om tyskarna fortfarande har en bit att gå så råder det inga tvivel om att vi mycket väl kommer att få se ett starkare Tyskland i hockeysammanhang redan de närmaste tio åren.
