Slaven Belupo - NK Inter Zapresic3 - 3
Varannanmatch-sjukan består: vinst borta emot Modo för Färjestad
Likt rubrikens budskap speglar det Färjestads form. Med stort självförtroende och mycket puckvård kunde man ta med sig tre pinnar ifrån Örnsköldsvik och Modo Hockey.
Period 1
Öppningsminuterna i Fjällräven Center startade, i Färjestads ögon, mycket väl. Pressen var deras att ta hand när pucken för mestadels spenderade tiden i Modos försvarszon. Alla de tre inledande formationerna för Färjestad startade med ett högt tempo, vilket fick Modos motsvarande femmor att väga upp genom koncentrerat försvarsspel. Inte utan att Tellqvist fick någonting att göra däremot. Några bra chanser, men även något floppskott "kastade" emot mål. Modo bjuder inte mycket på spel överhuvudtaget. Hemmalaget får ett powerplay precis när klockan når 6:00. Med bara sju sekunder kvar utav det blir "släkten är värst" ett faktum. Dick Axelsson styr vackert in 1-0 mellan benen på en relativt chanslös Färjestadmålvakt i Nihlstorp. Underligt, med tanke på utvecklingen och det faktum att Modo inte alls hade några större chanser till att börja med i sitt numerära överläge. Det dröjer dock inte länge innan bortalaget kommer tillbaka; offensiv press från FBK och en snöplig retur från Marcus Paulssons skott lämnar en öppen kasse för Joakim Hillding, 1-1, redan efter 9:15.
Ett uppvaknande från bortalaget, från vilken pressen och övertaget kommer ifrån efter kvitteringsmålet. Helt ur det blå dyker de farligaste chanserna upp för Färjestad, bl.a. för Christian Berglund, dock utan resultat - mest med tanke på en riktigt bra räddning från "Tellan" Tellqvist. Från vad jag hade redan bedömt innan matchen tyckte jag att Modo inte var giftiga i spel 5 mot 4 - blev helt fel. Det var ett helt nytt lag som med fart, finess och riktigt farliga målchanser satte Färjestad i ordentlig brygga, inte alls långt ifrån ett ledningsmål för hemmalaget.
Vändningen föll till Modos favör och det tvingade Nihlstorp att jobba hårt, samt göra några riktigt kvalitativa räddningar. Det enda som stoppade Modo från att ta ledningen i dåvarande läge. Även Färjestad fick sin chans i powerplay, detta med bara 1:16 kvar utav perioden. Det betalar av sig. Hannes Hyvönen tog sig enkelt in framför mål och lägger in en backhand - stolpe in - bakom Modos målvakt, endast 47 sekunder kvar av perioden.
Sammanfattning:
Trots att det övertogs kort utav båda lagen stundtals med gånger var det Färjestad som tog initiativet, åtminstone till att utnyttja sina chanser. Man leder inte helt orättvist, men det kunde lika gärna ha varit likaläge 2-2.
Period 2
Bortalaget fortsätter in i andra med sitt powerplay, närmsast en utdelning är man med ett skott i stolpen från Bastiansen. Modo hade allt jämnt spelare sittande i utvisningsbåset, där bortalaget får spela 5 mot 3 under två(!) tillfällen, dock utan en utdelning. Det tveksamma målskyttet tog sakta sin form hos Färjestad. Mycket grinig stämning, både på is och läktare.
Men Modo var inte alls borträknat. Det allt mer farliga powerplay som verkade utveckla sig mer och mer under matchens gång visade igen vad man kunde åstadkomma, och det var inte alls långt ifrån att man lyckas kvittera på Färjestad. Båda lagen står upp emot varandra hårt. Med Modo som vinnaren i momentet, för under spel 4 mot 4 kvitterar hemmalaget till publikens förtjusning. Ett slagskott från Thomas Pöck som letar sig in bakom Nihlstorp, till synes ganska tagbart men överraskande för målvakten.
Matchen står och väger en aning, utan något klart övertag för något utav lagen. Hela tiden märker man av hur lagens matchning utav sina kedjor spelar en allt mer viktigare roll. Allt mer från det jag såg fanns det inte mycket för Färjestad. De skott som föll emot "Tellan" var mycket enkla och inte alls utmanande, inte ens i 5 mot 4 för FBK blir det mycket gjort. Modos boxplay har verkligen imponerat och fortsatte med det samma.
Farten är nästintill permanent och ingen av lagen viker ner sig. "Magic Mike" spelar ypperligt, samtidigt som Nicklas Danielssons kedja i Modo spelar i samma grad. Men är det några som sticker ut väsentligt mycket mer är det Färjestads "Norgekedja" med Bastiansen och Holtet, framför allt den förstnämnde. Inget mer mål faller dock inom den andra perioden. En period som var, för mig, mer tråkig och inte alls lika underhållande som den inledande.
Sammanfattning:
Skottstatistiken talar verkligen för Färjestad, trots det är inte alls matchbilden något i närheten. Vad som talar för varandra är deras chanser i powerplay. Någonting som borde bli den avgörande faktorn i den tredje.
Period 3
Från vad man såg som en riktigt bra inledning, man ökade upp pressen ordentligt under de första två minuterna. Detta betalade av sig väl och uppsmygen från sin backplats kom Anton Grundel, pangade på och satte dit ledningsmålet för bortalaget Färjestad. En underbar balja som jag inte ser "Tellan" rädda någon dag i veckan.
Mer var att vänta; efter en riktigt kanonpass från Kristofer Berglund till Marcus Paulsson, som allt för enkelt kom förbi två stycken Modo-backar och lurade Tellqvist ordentligt. Det såg mer ut som lek när Färjestad redan efter 5:20 hade en tvåmålsledning, borta i Örnsköldsvik. Tankarna talade ut givetvis: "Vad sysslar egentligen Modo med för tillfället?"
Fortsättningen var - för Färjestadsögon - otroligt underbar, det fanns inte ett misstag hos Karlstadslaget; fart, dynamik och bredd i spelet som fick Modo att framstå som; inte ens närvarande. Publiken vaknade givetvis till för att pusha sitt lag framåt. Några som inte alls var lika framträdande som man hoppats - hockeymässigt - var Mattias Ritola, Björn Svensson och Dick Axelsson. De tre som varit de hetaste i Modo under de senaste matcherna. Tillsammans med Per-Åge Skröder tycktes dessa vara relativt osynliga under de första 10 minuterna.
Klapp, klapp, klapp sa det bara. Rickard Wallin, tillsammans med Per Åslund spelade sig båda rakt igenom Modos zon till ännu ett mål. Den förstnämnde blev målskytten och satte sitt femte puck för säsongen efter en mycket vacker prestation utav dessa två karaktärer. Segern såg allt mer inhåvad efter detta 5-2-mål, då stod klockan "bara" på 11:40. Klapp, klapp, klapp sa det dock i andra änden dessutom. Vid 14:20, efter mycket vackert spel från Modo fanns målskytten i Nicklas Danielsson, som med ett slagskott gjorde det för svårt för Nihlstorp att hantera. Mycket vackert måste jag säga. Något som man under tidigare säsonger sett Frölunda iscensätta ett ex. antal gånger.
Från vad att döma fanns det all potential att komma tillbaka. Farten kom tillbaka i Modos offensiv samtidigt som Färjestad backade alltmer hemåt, ett dåligt tecken med tanke på vad man sett tidigare under matchen. Stabiliteten allt som allt mycket svajigt och "Hawaii"-aktigt. Efter 17:58 tog man en Time Out i Modo, samt plockade sin målvakt. Spel 6 mot 5 hoppades man på skulle bli receptet för en återkomst. Ingenting såg ut att gå denna väg, en utvisning för Färjestad och spel 6 mot 4 för Modo hjälpte inte heller. Färjestad vann komfortabelt med 5-3 och fortsätter sin "varannanmatch-sjuka".
Sammanfattning match:
En mycket svängig match där jag anser powerplay som den avgörande faktorn. Mycket slarv hemåt för Modo målade vägen för Färjestad, som tog sin andra raka seger emot Modo denna säsong. Kort och gott; Färjestadsseger helt enkelt.
Matchfakta
Modo Hockey - Färjestad BK 3-5 (1-2, 1-0, 1-3)
Period 1
07:53 1-0 D. Axelsson (R. Schremp, P-Å. Skröder) PP1
09:15 1-1 J. Hillding (M. Paulsson) EQ
19:13 1-2 H. Hyvönen (M. Johansson, R. Wallin) PP1
Period 2
06:31 2-2 T. Pöck (N. Danielsson, M. Ritola) EQ
Period 3
01:53 2-3 A. Grundel (C. Berglund, H. Hyvönen) EQ
05:20 2-4 M. Paulsson (K. Berglund, M. Holtet) EQ
11:40 2-5 R. Wallin (P. Åslund, J. Brodin) EQ
14:20 3-5 N. Danielsson (T. Pöck, N. Sundström) PP1
Skott: 19 - 44
Utvisningar: 12 - 10
Tacklingar: 14 - 11
Publik: 6 429
Domare: Morgan Johansson, Tobias Björk
Källor Statistik:
www.hockeyligan.se
www.swehockey.se
Färjestads tre stjärnor
Tre stjärnor: Marcus Paulsson.
Jag vet inte vad jag ska säga ... Kanon! Den bästa på plan och det visade han genom sina två mål. Han är i stigande form, se upp säger jag bara.
Två stjärnor: Patrik Lundh.
Tillsammans med Paulsson var de stommen utav det som speglade Färjestads offensiv. Riktigt imponerad utav denna formationen. Ett plus i kanten till Joakim Hillding dessutom.
En stjärna: Mikael Johansson.
Lågt placerad möjligen men ändå en av de större profilerna på isen. Hans "magic" smittar av sig på laget och även idag höll han sig framme i matchprotokollet.
