Brynäsbloggen: värvningsdregel
Så sitter vi här igen med en efterlängtad seger. Ögonen svider lite så man kliar sig i ögonen samtidigt som man tänker ”när var det senast vi vann nu igen?”. Det känns lite så och man blir nästan lite irriterad över de ”onödiga” förluster som laget dragit på sig den senaste tiden.
Om man tittar på backsidan så har vi tre (eventuellt fyra) långdragna skador på några av de absolut viktigaste backarna. Men samtidigt, om vi ser till de senaste säsongerna, så borde vi ju bara rycka på axlarna och fråga ”När kommer nyheterna?”. Simon Bertilsson har väl inte haft en någorlunda skadefri säsong sedan guldsäsongen?
Anssi Salmela… han verkar ha haft oturen att helt enkelt ha tagit seden dit han kom.
Det som gör ont i allt det här är saknaden av Mattias Nörstebö. En kille som på allvar klev in i laget och visade offensiv kraft på backsidan. Vi jublade och så plötsligt slog bomben ner. När hade vi Nörstebö i spel senast? Och hur gick det med Lucas Carlsson när han igår åkte på ett Malmöiskt lokomotiv? En sådan smäll kan ge skador på ledband. Det kan till och med avsluta en karriär. Jag hoppas verkligen att det bara rör sig om en lårkaka och att han behöver några dagar på sig innan han kan gå normalt igen.
Vi borde väl inte bli förvånade egentligen. Jag menar… det verkar bara vara så att Brynäs ska ha fasta sjuksängar på Gävle lasarett.
Jag vet att vi inte är det enda laget i ligan som lider av skador. Det är heller inte en sådan poäng jag vill göra. Men medge att det är lustigt (läs tragiskt) att det, säsong på säsong är våra viktigare pjäser som skadas.
Värva… sa Stefan Bengtzén när det visade sig att Anssi blir borta länge. ”JAAAAA” vrålade många och på facebook dök det upp några inlägg ”om jag var sportchef för en dag”. Ryan Gunderson, som också Bengtzén drömmer om, ploppade upp bland de spelare som skulle värvas. Jag dreglade lätt och drömde mig tillbaks till hans tid i klubben. Det vore sannerligen en drömvärvning.
Juuso Hietanen skrev en annan och dreglet flödade utan tecken på ett slut. Där har vi ju ännu en fantastisk back som frälste Brynäs under tre säsonger.
Just i detta ögonblick så minns jag Micke Sundlövs kommentar när man nämnde något liknande i spelarmaterial till honom. Det var alltid ett kortfattat ”Måste råna en bank först” till svar.
Där skiljer det sig rejält mellan Sundlöv och Bengtzén. Micke var mer reserverad medan Stefan ”Jag måste värva och Ryan Gunderson vore en drömvärvning”.
Jag hoppas verkligen han hittar en back som kan frälsa oss under resterande del av säsongen.
Kim Rosdahl gav Brynäs ett numerärt överläge i fem minuter efter att han knäat Lucas Carlsson i låret. Jag hoppas verkligen inte att det är någon allvarlig skada på Lucas. Vi behöver den killen rejält i vår backuppsättning. Kim såg själv ganska uppgiven ut och protesterade inte när domarna skickade honom av planen. Han visste vad han hade gjort och han skämdes nog en aning (såg då så ut genom tv-skärmen).
Fine, i ögonblickets hetta kan saker hända. Olyckor sker och kommer alltid så göra. Hur lyder det latinska ordspråket nu igen, att fela är mänskligt att förlåta är gudomligt?
Ett annat ordspråk som jag är övertygad om att Malmös tränare Björn Hellkvist borde ta till sig är ”Att tala är silver och tiga är guld”. Det han sa i fråga om knätacklingen på Lucas Carlsson är inte värdigt SHL. Titta istället på hur Kim Rosdahl reagerade vid beslutet och ta efter. Det vore mer värdigt.
Det här var en situation som tyvärr hände. Jag tvivlar starkt på att Kim gjorde det med vilje men det blev som det blev och en knätackling är inte tillåtet.
Jag förstår Hellkvists frustration på missar från domarna. Daniel Mannbergs 2-1 mål tycker jag också ser misstänksamt offside ut. Men att börja domdera om att domarna är emot dem… skärpning! Ska det börja tjafsas om sådant så kommer samtliga lag vråla i munnen på varandra över hur mycket domarkåren är emot dem. Vare sig domarna har rätt eller fel i sin bedömning så kommer alla lag få domslut emot sig då och då. Det är en del av spelet och då måste man acceptera det. Det är trots allt bara vanliga människor vi pratar om.
