2017-05-26 20:00

Levante - UCAM Murcia
3 - 1

Vårbjudning i ABB Arena

VIK bjöd på det mesta, i negativ bemärkelse, när Södertälje SK kom på besök. Bortalaget fick tre lätta poäng med sig på resan tillbaka (?) till Elitserien.

Det är middagstid i ABB Arena, VIK:s tränare vankar bekymrat fram och tillbaka: ”Hur ska vi formera laget?” Någon kommer med en idé: ”Vi lottar!” Sagt och gjort, en tombola rullas fram och spelarnas nummer stoppas i den snurrande trumman. Resultatet? Två kedjor utan centrar, varav den enda är förstalinan. Ett backpar bestående av Mathias Holmstedt och Ola Svanberg, defensivt stabila Niclas Lundgren på läktaren. ”Kanon!” utbrister någon, ”nu kör vi!”

Och köra skulle VIK. Tyvärr precis så tokigt som den bil som saknar någon vid ratten.

På klassiskt manér drog VIK på sig inte bara en utvisning, utan två stycken och SSK tackade och tog emot genom att snabbt ta ledningen i matchen. Var Svanberg befann sig istället för att vakta sin stolpe är det få som vet. Kanske firade han födelsedags någon annan stans i zonen? Strax efter att VIK blivit fulltaliga tändes dock det gulsvarta hoppet när Elias Fälth trampade igenom och med ett distinkt handledsskott, helt utan chans för Karlsson i SSK-målet, stänkte in kvitteringen i bortre krysset.

Åh Elias, var har de där räderna funnits tidigare under säsongen? VIK hade sedan bud på ledningen efter ett mönsteranfall som iscensattes av Andreas Lindh när han vände bort en SSK-anfallare bakom eget mål och som avslutades med att Pär Arlbrandt snurrade bort resten av Södertälje, dock utan att överlista Karlsson. VIK ökade tempot gradvis och det var kul att se skridskoåkning som lyst med sin frånvaro de senaste matcherna. Strukturen på spelet lämnade dock en hel del i övrigt att önska och strax efter att halva perioden passerat bjöd Johan Thalberg med ett misslyckat ingripande SSK på ledningen. En snurrig period slutade alltså 1-2 till SSK.

Andra perioden präglades i ännu högre grad av chanshockey och tränarna lär väl inte ha varit helt nöjda. Publiken lite mer så antagligen, även om frustrationen över hemmalagets ständiga målsumpande stundtals hördes tydligt. VIK hade ett par chanser i powerplay men på grund av en totalt insnöad idé om hur spelet i numerärt överläge skall se ut så blev det aldrig ens farligt. Passningarna genom slottet som fungerade så bra mot Nybro i november fungerar inte alls längre, och det är ju väldigt underligt…

VIK:s enda målskytt fick efter att ha stått upp för Thalberg ett matchstraff för roughing, dock tillsammans med André Benoit i SSK. Inte världens tungviktsfight direkt och en tvåa till de båda, kanske med en extra tvåa för crosscheckingen på Thalberg som utlösta gruffet hade räckt mer än väl. Men kom ihåg det barn och ungdomar därute, slagsmål innebär faktiskt en av de största skaderiskerna i hockey och därför är det otroligt viktigt med stränga straff. Avstängning någon?

Resten av perioden böljade iväg utan att SSK skapade några vidare farligheter samtidigt som VIK var konsekvent ineffektiva i anfallszon. Viljan saknades knappast, närkampsspelet höll bra nivå och tempot i skridskoåkningen var helt klart godkänt. Extra plus till Jonas Leetma, Peter Öberg och Greg Jacina. Och visst ja, VIK hann med att bränna ytterligare ett numerärt överläge på grund av den konsekvent genomförda spelidén att undvika backskott till varje pris. Lite drygt sex minuter in på sista akten låg Andreas Lindh återigen bakom ett fint anfall där Sebastian Meijer tyvärr bommade målet helt. Samma läge för en månad sedan och Karlsson hade fått bända loss trissan ur tredje maskin till vänster i sitt klubbhandskryss.

VIK fortsatte att skapa en hel del chanser halvvägs in i perioden men spetsen och kylan i anfallen saknades. Förutom en storspelande Karlsson kan ett kollektivt stukat självförtroende vara en av orsakerna. Mot slutet av matchen uppenbarade sig en sista gyllene chans till kvittering med nytt spel i fem mot fyra. Ivarsson tog timeout och lade ut sin generalplan. Någonstans i denna verkar det återigen som att backarnas roll i powerplay helt har förbisetts, och ja, det blev ungefär lika farligt, eller ska vi säga ofarligt som tidigare under matchen. Att bara använda en back, som dessutom aldrig vågar (eller får) ta skott gör VIK:s powerplay ovanligt endimensionellt och lättläst. Här finns en hel del att jobba på till nästa säsong. Försök att åtminstone ta en titt på hur HV ställer upp sina fem man i powerplay, det kan förhoppningsvis fungera som en källa till inspiration om inte annat.

Matchen avslutades grinigt efter att Kristian Kudroc rammat Marcus Söderkvist mot kortplanket, som tur var så kom Mackan på benen efter ett tag. Ett sådant överfall kan medföra avsevärda skador och bör bestraffas riktigt hårt. Starkt av domare Lärking att markera detta genom att ge Kudroc två minuter på botbänken! Med en man mindre på isen så var utgången given, SSK kontrade och ”Tarras” satte sig på något vis själv ur spel så att Daniel Josefsson kunde lägga pucken i öppet mål. Öppet mål fick också Linus Videll som skickade in matchens sista mål som betydde 1-4. Ridå.

Avslutningsvis blev det lite stök när Stefan Holmgren tacklade Kudroc och Jacina försökte få igång en fight genom att glida in från sidan och dela ut ett tjuvnyp på Kudroc. Någon fight blev det inte och VIK fick sitt andra matchstraff för dagen. Två matchstraff för roughing och ändå inte en riktig fight. Snacka om bortkastade utvisningsminuter…
Summa summarum: VIK ville, men kunde inte riktigt. SSK ville inte så mycket, men VIK bjöd på det som behövdes.

Det går inte att kommentera en sådan här match utan att nämna VIK:s coachning. Ta bara backparet Holmstedt/Svanberg som gick från den ena bedrövelsen till den andra. Särskilt Svanberg har hållit en så konsekvent usel nivå genom hela kvalserien att det nästan är en prestation. Hade han spelat i något annat lag än VIK hade det varit underhållande, nu är det bara tragiskt.

Fortsätt gärna med på den inslagna vägen i numerärt överläge, det kommer säkert att ge resultat i höst igen. Synd bara att det var i kvalserien som några strutar i powerplay varit mest värdefullt.

Slutligen, domare Christer Lärking, vilken sopa! Som tur var så var han så konsekvent genomdålig att inget lag kan känna sig särbehandlat. Men maken till svag domarinsats kan jag inte ens dra mig till minnes. Men ett par väl avvägda matchstraff prickade han i alla fall in. Dags för en lång semester nu va Christer?

Några som inte kan misstänkas för att ha läskat näbben lika mycket som domaren var de som delade ut priset till matchens lirare, äntligen fick VIK:s backklippa Andreas Lindh det priset. Inte en match för tidigt!

VIK bryter ihop och kommer igen, frågan är bara när? Det återstår tre matcher av kvalserien och jag hoppas verkligen att Tarras kommer tillbaka dit han var tidigare, alltså står mer på huvudet mer än han sitter på baken. För viljan att vinna syntes tydligt idag, synd bara att undermålig taktik och trubbiga avslut kom i vägen.