Västerås IK: En klubb i ekonomisk och sportslig kris
Västerås IK har stått stilla för länge. Trots ökade resurser fortsätter klubben att kämpa med samma gamla problem – oprövade tränare, tveksamma värvningar och en ledning som inte levererar. Är det inte dags att inse att det krävs mer än bara pengar för att nå framgång?
Det finns något tragikomiskt i Västerås IK:s situation. Klubben har under de senaste åren sparkat tränare och sportchefer gång på gång, och varje gång har det kostat klubben stora summor. För att få ordning på truppen har man varit tvungen att betala för tidigare kontrakt och kontraktera nya ledare, utan att det riktigt gett den effekt man hoppats på. Karl Helmersson och Örjan Lindmark fick sparken inför den här säsongen, och nu är det Eric Karlsson, tidigare J-20-tränare, som får axla ansvaret för hela laget. Men här ligger en del av problemet. Västerås har inte råd med en riktig huvudtränare – pengar som borde gått till en sådan post har istället gått till att täcka upp för gamla misstag.
Det är lätt att undra vad som egentligen pågår i Västerås. Klubben har aldrig haft så mycket pengar som nu, och ändå går det åt skogen. Det beror inte på brist på vilja eller dålig inställning från spelarna. Nej, det handlar om dåliga investeringar, felvärvningar och en oförmåga att bygga ett lag som verkligen fungerar. Vi har sett spelare som Anton Gradin och Kim Rosdahl komma till Västerås med stora förväntningar, men när de inte levererar ställs man inför en verklighet där ingen kan kliva fram och ta ansvar.
Titta på Carl Jakobsson, vår främsta målskytt den här säsongen. Han var tänkt som ett tillskott till laget förra säsongen, en breddspelare, men nu har han blivit vår största målgörare. Och visst, kul för honom och kul för oss, men vad säger det om vårt lagbygge? Om Jakobsson blir skadad – vem gör mål då? Är det Jimmie Jansson som ska axla den rollen? Det här är inte ett bra lagbygge, det är desperat.
Det största felet är att vi har värvat spelare som borde vara toppspelare, som Rosdahl och Gradin, men när dessa inte levererar står vi där, utan någon som kan göra skillnad. Och det går inte att luta sig mot en gammal, inkörd modell där vi hoppas på att gamla meriter ska räcka. För Västerås har nått en punkt där vi inte längre har råd med dessa misstag. Vi har sett för många gånger att det inte fungerar – att spelarna inte utvecklas, att vi sparkar tränare utan att det leder till långsiktiga förändringar. Det handlar inte om att ”det sitter i väggarna” eller att ”spelare blir sämre i Västerås” – det handlar om att vi inte har haft rätt folk på rätt plats.
Västerås IK måste tänka om. Vi har pengar, men vi vet inte hur vi ska använda dem. Vi har en bra arena, men den ger oss inget om vi inte har rätt folk som leder laget. Och vi har spelare som ska vara bra, men vi har inte lyckats skapa den miljön där de kan blomma ut. Det är på tiden att vi slutar fokusera på gamla namn och istället satsar på att bygga något hållbart. För i slutändan handlar det inte om pengar på papper – det handlar om att ha rätt ledare och rätt spelare som verkligen kan göra skillnad.
Karl Helmersson, Patrik Zetterberg, Niklas Johansson, Thomas Paananen. Vad säger dessa namn er? För mig är det bara namn. Namn som har blivit symboler för missade chanser och falska förhoppningar. Är vi ärliga mot oss själva, vad har dessa namn egentligen gett oss? Känns de trygga? Har de någonsin visat att de kan leda oss till något större? Varför har vi gått runt och trott på SHL-drömmar när vi har tränare och sportchefer som gång på gång visar att de inte håller måttet? Det är dags att vakna! Vi behöver en riktig tränare och en riktig sportchef som kan ta oss dit vi vill vara. Vi har alla förutsättningar, så varför utnyttjar vi dem inte? Snart kommer vi se konsekvenser av uteblivna resultat säsong efter säsong. Snart har vi dumpat denna ekonomiska möjlighet och tillbaka på ruta 1, där vi var innan Gulsvart2024.
