Trött VIK körde ifrån Halmstad
Ett sömnigt och trött VIK Hockey kunde konstigt nog vinna tämligen lätt mot ett blekt Halmstad. Matchen nådde aldrig några högre höjder, och de 1800 åskådarna fick se två lag som skapade chanser åt varandra. Slarvigt och hafsigt var en målande beskrivning.
Omstart och helt nya förutsättningar för alla lag (trots dessa märkliga bonuspoäng). VIK Hockey som jagar en plats i play off skulle ta sig an ett revanschfyllt Halmstad. Men det blev aldrig någon het stämning eller särskilt vackert spel. Efter fyra minuters spel lade Halmstads målvakt för kvällen Martin Holst, upp en puck mot VIK-kassen där Erik Ersberg mötte upp. Men när Ersberg sedan skulle rensa undan pucken hamnade den mycket olyckligt på en instormande Halmstad spelare som styrde in 0-1. Detta mål kom också när VIK spelade med en man mer på banan.
VIK fick dock strax där efter en lika billig bjudning från Halmstad när en misslyckad rensning bakom mål hamnade mitt i slottet. Där fanns VIK:s Jocke Leijon som med ett distinkt handleds skott kunde kvittera Halmstads ledning. Därefter följde drygt tio minuters slarv och dåliga passningar som inget av lagen lyckades dra fördel av. De torde vara en av de sämst genomförda perioder denna säsong.
I den andra blev spelet inte mycket bättre. Det slogs omöjliga och svåra pass åt alla möjliga håll. Det hela började dock med ett mycket snyggt ledningsmål av Jonas Finn Olsson, där VIK:arna spelade vägg spel genom ett tomt Halmstadsförsvar. Men VIK:arna spelade under sin normala nivå och sjönk hela tiden tillbaka. Spelet i nummerärt överläge var stundtals riktigt uselt, och Halmstad kunde lätt styra undan magra VIK-anfall.
Men då och då blixtrade Västerås-laget till i korta intensiva perioder. Som till exempel i den sekvens då Patrik Uhlin tog några snabba skär in i Halmstad zonen och avlossade ett hårt slagskott som sökte sin in bakom Holst. Ett avgörande och mycket viktigt mål som utökade VIK:s ledning till 3-1.
I den tredje perioden ryckte VIK upp sig och spelade mer aggressivt och smart. Joachim Leijon och Stefan Holmgren var två anledningar till att VIK kunde göra ytterligare mål i den sista akten. Deras förtjänstfulla slit gav ytor och lägen för deras respektive medspelare. Stefan Lundqvists mål i power play var både tur och slitsamt arbete. Pelle Gustafsson och Holmgren slet båda bakom mål för att få fram pucken till en ensam Stefan Lundqvist som enkelt kunde stöta in 4-1 bakom ex-VIK:aren Martin Holst.
Samme Lundqvist som senare noterades för det mycket märkliga och stökiga 5-1-målet. Målet föregicks av att ett skott från Tobias Lilja som studsat rakt upp efter att ha träffat Holsts klubbhandske och sedan dalat ner i målgården. Där stod som vanligt den store Lundqvist och skyfflade in matchens sista mål.
När slutsignalen sedan tjöt genom en glest befolkad Rocklundahall, kände jag och säkert många andra så här: "Det här var verkligen ingen höjdare". Men man ska inte sitta och klanka ner alltför mycket på ett vinnande lag. VIK gjorde sin plikt och tog full pott mot ett blekt Halmstad. Men vill man ha en plats bland de två första så måste man höja sig ett par nivåer.
Från VIK:s sida en seger som inte var övertygande, men nog en rätt svidande förlust för utsatta Halmstad.
