Uselt VIK föll hemma mot Arboga
VIK Hockey var piskade att vinna för att kunna haka på i toppstriden, men föll istället tungt hemma i Rocklundahallen mot lokalkonkurrenten Arboga.
Matchen avgjordes redan i den första perioden där IFK kunde gå ifrån till 3-0. VIK:s enda mål var tröstreduceringen, 1-4. Det var också den enda glädjeglimten för cirka 2200 Västerås-supportrar som såg matchen.
Arboga tog kommandot direkt i inledningen av matchen och kunde redan efter 29 sekunder göra 0-1 bakom ett darrigt VIK-försvar. Målet var enkelt och snyggt; sidledspass och skott direkt. Inte mycket att göra åt för en matchotränad Tobias Bössfall i VIK-målet.
VIK-spelarna uppträdde lojt och kom aldrig in i matchen, medan Arboga trampade på och skapade många vassa chanser med rappt kontringsspel. De dröjde inte heller länge förrän Västeråsarnas dåliga spel återigen straffade sig i målprottokollet. Efter en och en halv minuts spel sköt Jörgen Sundqvist in ett tämligen billigt mål bakom en trött Bössfall.
Redan nu såg man var matchen var på väg. VIK-spelarna ryckte inte upp sig avsevärt efter de två inledande plumparna, och tränare Thomas Sjögren stod mest och stirrade i golvet. Västeråsarna försökte men de var både klumpigt och haffsigt spel från hemmalagets sida. Svåra pass och omöjliga skottvinklar är några förklaringar till varför VIK inte fick till det i anfallszon.
Arboga kunde enkelt avstyra VIK:s svaga anfallskombinationer och efter elva minuters tråkig grishockey kunde IFK utöka sin ledning, och man gjorde det precis som första målet: 0-3-målet föregick av ett misslyckats skottförsök från VIK:s sida som skapade en två mot en-situation för Arboga. Enkelt rappt, och effektivt lade Micha Joukov in 0-3 och "God natt - Gul svart". Periodvila för gästerna med 3-0 och i publiken hördes burop.
Den andra akten bjöd på hockey... i den lägre skolan. Det var så totalt uselt spel från båda lagen att man satt och led på läktaren. När Arboga gjorde sitt fjärde mål för kvällen började folk gå hem (inte allt för vanligt i den andra perioden!).
VIK fick ett tröstmål i den 14:e minuten av andra då Stefan Lundqvist med visst besvär kunde lyfta in 1-4 i powerplay. VIK:s övriga numerära överlägen var något för historieböckerna. "Aldrig förr har så få, gjort så lite, så många gånger", var en rätt målande beskrivning för Västeråsarnas spel.
När den tredje perioden drog igång var det bara stämningen på läktaren som hade nått med allsvenskan att göra. Det var trist, stelt, slarvigt och så "f-bannat" ineffektivt spel så man mådde illa. Publiken droppade ut sakta men säkert, för att i slutändan bara missa "Hesa Fredriks" irriterande ljudsignal.
Sammanfattningsvis kan man säga så här:
Vad håller ni på med i Västerås?
Sedan får väl ansvariga fylla i svaret själva, jag tänker inte spekulera. Men något är fel i Västeråslaget, mycket fel. Och man ska inte gnälla på målvakten Tobias Bössfall för kvällens förlust. De behövs ett stabilt försvar som hjälper till. När motståndarlagen sätter press på VIK:s backar så går det åt pipan för det mesta. De kan helt enkelt inte spela upp pucken ur zon. Och då är det nog dags att gå tillbaka till ritbordet, Sjögren/Lilja.
