Säsongen 2002/2003, del 1
När slutsignalen ljöd i matchen VIK-Nybro den 14 april 2002 så såg det också ut att vara en stoppsignal för gulsvarts återtåg mot eliten. Nu blev det (som vi alla vet) inte så utan vi kom ju tillbaka till allsvenskan på samma bananskal som vi en gång halkade ut på.
Den 21:a maj stod det klart att Tingsryd skulle tvångsnedflyttas på grund av ekonomiskt. Två dagar senare så blev det klart att VIK skulle ta över TAIF:s plats i den södra allsvenskan eftersom man var bästa ouppflyttade lag i division 1. Nu hade emellertid en månad av Silly Season gått och de andra allsvenska klubbarna hade redan plockat de flesta russinen ur kakan. VIK hade dock värvat tre spelare som skulle visa sig viktiga under säsongen, dessa tre var: Henrik "Egon" Pettersson, Stefan "Stiffen" Holmgren och Patrik "Putte" Ulin. Innan den "löjliga säsongen" var slut så presenterade VIK ytterligare tre nyförvärv: Jocke Leijon, Stefan Lundqvist och Pelle Gustavsson. Med dessa lite mer rutinerade spelare och med de unga hungriga spelarna som redan fanns i truppen så såg det ut att kunna bli en riktigt kul säsong. Förhandstipsen handlade om att VIK skulle bli ett mittenlag.
Säsongen inleddes med en träningsmatch hemma mot HC Örebro, det var en match som det från VIK-håll fanns stora förhoppningar på. Örebroarna var en perfekt värdemätare på grund av att man var tippade att hamna ungefär på samma nivå som VIK i serien. Dessutom så finns det ju en hel del rivalitet mellan klubbarna sedan matcherna på 80-talet som handlade om riktiga "hatmöten". Matchen började dock riktigt illa och efter 00:57 så var ställningen 0-1. Efter halva matchen var ställningen 0-4 och då undrade nog de flesta av oss om vi verkligen var mogna för allsvenskan. Men i tredje perioden så kom gulsvart ut med ett helt annat tempo i åkningen och detta ledde till att man kunde reducera till 3-4. Matchen slutade 3-4 och efter spelet i den tredje perioden såg vi lite ljusare på framtiden.
Resten av träningsmatcherna gick dock mycket bättre, med undantag för två möten mot Botkyrka som slutade med förlust 5-6 och oavgjort 2-2. Trots detta fanns det förhoppningar om en kul säsong då man bland annat slagit Arboga i två raka matcher.
Första seriematchen spelades hemma mot Bofors IK, ett lag som spelade i kvalserien säsongen 2001/2002, så det var ingen mjukstart för våra gulsvarta krigare. Matchen gick dock bra och "Slungan" avgjorde straffläggningen inför 3918 personer, en mycket imponerande publiksiffra. Resten av höstsäsongen tänker jag inte gå in på speciellt noga. Man kan samanfatta det lite kort med dessa fyra meningar:
- Gulsvart gjorde vad som förväntades av dem, varken mer eller mindre.
- Hemmaspelet fungerade mycket bra, bara två förluster.
- Bortaspelet fungerade inte lika bra, bara tre vinster.
- Sex matcher gick till "sudden" eller straffar, alla slutade med seger för gulsvart.
I uppehållet så spelades två matcher, den första var DM-semin mot Surahammar - en match som VIK vann ganska enkelt med 8-0 i Sura Ishall. Värt att notera från den här matchen var att VIK ställde upp med två spelare från juniorleden (Jakob Bengtsson och Kristoffer Karlsson), dessa två gjorde varsitt mål vilket var väldigt kul.
Man spelade också en träningsmatch mot Arlanda Wings, en sammandrabbning som vanns med 7-0. Arlandas farligaste målchans den här matchen var när Finn-Olsson vände sig vid mittlinjen och avlossade ett skott mot eget mål.
Vårsäsongen började hemma i Rocklundahallen med en komfortabel 4-1-seger mot Halmstad Hammers. Men efter det gick det lite tungt; VIK förlorade fyra raka matcher, varav två på straffar och ett tag såg en plats i Play off väldigt avlägsen ut. Men i bortamatchen mot Tranås så vände det hastigt och lustigt. När Tranås efter 50:22 kvitterade till 2-2 så verkade det som om att gulsvart återigen skulle tappa poäng. Men fyra och en halv minut senare så gav "Grillen" VIK ledningen med 2-3. Detta var dock bara början, för 28 sekunder senare så gjorde Jocke Leijon 2-4. "Pelle G" avslutade sedan målkavalkaden med sitt 2-5-mål halvminuten efter Leijons mål. VIK hade alltså gjort tre mål på 58 sekunder.
Detta var starten på vändningen och nu radade gulsvart upp fyra raka segrar, sedan kom han... Herr Harlin. Vederbörande hade fått äran att döma den otroligt viktiga VIK-Nybro-matchen: 3200 förväntansfulla personer kom till Rocklunda denna dag som jag aldrig kommer att glömma och lika många lämnade hallen sura, förbannade och vissa till och med vansinniga på domaren. Första perioden var inte mycket att säga om, båda lagen inledde i ett rasande tempo men inga mål gjordes. I andra perioden så hade båda lagen en hel del chanser men båda målvakterna storspelade. Cirka 15 minuter in i andra perioden så gjorde Harlin sin första stora tabbe. Plexiglaset i ena höran av sargen hade gått sönder, något som både publik och spelare försökte göra Harlin uppmärksam på, detta var dock något han tydligen inte uppfattade. Vad han däremot såg var att när "Stiffen" i ett byte kom in lite olyckosamt så hamnade han ivägen för en nybrospelare som skulle byta varpå Harlin tog ut "Stiffen" två minuter för interference och först nu såg han att plexieglaset gått sönder. Man valde då att ta en tidig periodpaus.
När spelarna kom in på isen för att spela klart den andra perioden gjorde man det i ett hektiskt tempo och VIK var nära att spräcka Lehtinens nolla, men Thunell missade ett fint läge efter samarbete med "Pelle G". Strax efter det så gör dock Nybro mål och det kom som en kalldusch då gulsvart i stort sett hade tagit över matchen. Man är dock väldigt väldigt nära på att kvittera i slutskedet av perioden, men här går Harlin in och helt riktigt dömer bort det målet. Finn-Olssons mål kom sekunden för sent och det håller alla parter med om.
I tredje perioden så började det storma på riktigt runt Harlin, ungefär i mitten av perioden så gör Thunell mål genom att slå in pucken på tennis, alla var helt säkra på att det var mål. Alla förutom Harlin, det han "såg" var att Thunell slog in pucken med handen. Trots vilda protester från Thunell så var Harlin helt övertygad om att det inte var mål. Minuten senare kom dock kvitteringen: Lilja kom fri med Lehtinen och satte pucken mellan benen och denna gången var målet så klockrent att inte ens Harlin kunde döma bort det. Strax efteråt så hamnar Harlin i blåsväder igen, inom loppet av 30 sekunder så tar han väldigt tveksamt ut två VIKare och nu började de 3200 i Rocklundahallen protestera vilt. Jag har aldrig varit med om något liknande. Nybro fick nu ett gyllene läge att avgöra, man misslyckas dock med det efter utmärkt boxplay av gulsvart och matchen går till straffar, där Nybro vinner.
Efter den här matchen så pratades det bara om en sak, Ulf Harlin.
Chansen till Play off-avancemang var dock inte helt borta men efter att man i nästkommande omgång förlorade borta mot serieledande Mörrum så såg det riktigt mörkt ut. Men vi är inte de som VIKer ner oss och efter vinst i de två följande omgångarna så hade gulsvart allt i egna händer.
> Del 2
