Säsongen 2002/2003, del 2
Chansen till Play off var alltså inte helt borta men efter att man i nästkommande omgång förlorade borta mot serieledande Mörrum så såg det riktigt mörkt ut. Men vi är inte de som VIKer ner oss och efter vinst i de två följande omgångarna så hade gulsvart allt i egna händer inför sista omgången borta mot Troja. Två bussar fulla med fans skickades ner till mörkaste Småland.
Det gällde dock att vinna matchen, något som såg svårt ut till en början. Redan efter 00:18 stod det nämligen 1-0 till Troja. Under resten av första perioden så spelade VIK i ett antal Power Play utan att lyckas. Det fina spelet under senare delen av vårsäsongen var som borta och spelarna verkade lite nervösa för att själva stiga fram och avgöra. Tre minuter in i andra perioden så gjorde Troja 2-0 och nu kändes det väldigt tungt. Men när Lulin tio minuter senare kunde panga in 2-1 så tändes hoppet, hoppet levde nästan perioden ut, men med 43 sekunder kvar av perioden gjorde Troja 3-1 i boxplay och nu kändes det totalkört. Tredje perioden var tyvärr inte mycket bättre och trots att Tobbe Lundqvist med tio minuter kvar reducerade så hände inte mycket mer.
VIK missade Play off-platsen och Arboga var de som istället tog den efter att man kört över Halmstad med 5-1. Efter matchen så hyllades dock de gulsvarta på det sättet de borde hyllas, de ropades ut från omklädningsrummet så vi fick tacka dem på det sättet de förtjänade. För trots att man missade en Play off-plats så gjorde man en klart godkänd säsong.
Avslutningsvis så vill jag lyfta den spelare som jag anser gjorde de största framstegen säsongen 2002/2003. Det finns många kandidater till den titeln, bland andra Erik Ersberg, Erik Andersson, Markus Nordberg och Daniel Grillfors. Men den som enligt mig utvecklades mest under säsongen är Kim Thunell. När det stod klart att man skulle låna ut Thomas Paananen till VHC så blev jag lite orolig. VIK tappade då en pådrivare, någon som alltid gav allt, en riktig kämpe med andra ord. Jag kunde inte se någon annan i VIK som kunde ta över den rollen, det såg också lite tomt ut till en början. Men under andra delen av höstsäsongen så började Thunell verkligen visa vilken kämpe han är. Jag tror inte det är många spelare som orkar spela så som han gör. Det vill säga att ge max i varenda byte, minst en gång per match spy i avbytarbåset, dundra in i sargen/målstolparna var och varannan match. Tyvärr så är han ingen poängspruta och var i vissa matcher förra säsongen lite utav en målsumpare. Men hockey är inte bara målskyttar utan det krävs kämpar också. Thunell är en sån och om han kan utvecka sitt målskytte lite i vinter så tror jag han kommer vara en av gulsvarts viktigaste spelare.
Nu är det bara att hugga i och ladda inför nästa säsong. Superallsvenskan - här kommer vi!
