Krönika: VIKtig ungdom
När flera lag vänder blickarna mot Finland eller Ryssland satsar de smarta ledarna på svenskt. För vad vore hockeyn om det inte fanns svenska profiler som lyfte taket i hemmahallen, gjorde målen i slutspelet och skapade stor hysteri kring laget? Den frågan får vi snart ett svar på om utvecklingen fortsätter åt samma håll.
Sverige är nog profilfattigare än på många år. Visst, vi har gamla rinkrävar som Jörgen Jönsson i Färjestad och diverse hemvändare på ingång. Men det är inga framtidsnamn för svensk hockey. Senast vi hade en icke NHL-meriterad spelare som totaldominerade elitserien var nog säsongen 2000/2001 då Kristian Huselius huserade och slog på stora indiantrumman i Västra Frölunda. Vad har vi i dag då? Robert Nilsson som kanske slår igenom i Leksand. Ungtupparna i Frölunda som kanske tar över på allvar efter det gamla gardet? Många tjatar också om att en stängd liga skulle få de mindre klubbarna att producera fram färre talanger. De menar att lågan hos de ideellt arbetande klubbarna skulle släckas om det inte fanns några streck att kämpa för. Men vilken insatt person som helst som är mer logisk i sitt tänkande måste kunna räknat ut att klubbar som Mora, Oskarshamn, Örebro eller Sundsvall inte har någon chans att ta sig till elitserien inom de närmaste tio åren. Varför skulle de klubbarna lägga sig ner och dö? Om det nu finns folk i de nämnda klubbarnas supporterskara som tror på elitspel, så har verkligheten inte riktigt kommit ifatt dem. Det är sorgligt men ack så logiskt att har man inte det ekonomiska underlaget för ett elitlag så spelar det ingen roll hur stor hockeystatusen är i den aktuella staden.
Ska svensk hockey överleva på sikt så måste det växa fram ett allt större och mer omfattande samarbete mellan klubbarna. Färjestads beslut om att lägga ner sitt juniorlag tycker jag var ett ypperligt bevis på att det går att jobba efter den enkla vägen. Man sätter juniorerna i en lugn och harmonisk miljö i en lägre division och låter dem sedan jobba sig uppåt, istället för att panikstarta deras karriär med sporadiska inhopp i en pressad och öppen elitserie. Att en stressad klubbdirektör köper in fyra välprövade kort från Finland istället för att stoppa in en juniorfemma förstår jag. Vad gör han om juniorerna inte håller måttet? Ska han köpa grisen i säcken mitt under brinnande seriespel och hoppas att den där skadade ryssen blir frisk som han just värvat från Norge, eller ska han satsa säkert från början? Många väljer säkert den säkra vägen, men skulle man ha mindre press på sig i form av en stängd liga så finns det nog fler som satsar på de yngre förmågorna och ser det som en framtida investering.
Efter en snabb blick på träningsmatcherna som spelats kan man konstatera följande: ingenting. Döm aldrig tränare eller spelare efter några futtiga träningsmatcher, se istället det positiva i att de ansvariga hinner få igång sina nya idéer och spelsystem utan den stora pressen från fans eller media. I Västerås fall så har tränare Pär Bäckman testat en rad spelare som gjort ett gott intryck. Det kommer att visas sig inom de kommande åren vilka som vunnit på denna unga satsning. När elitlicensen träder i kraft så ångrar nog många klubbdirektörer de där dyra och krångliga spelarköpen över gränserna, medan vissa andra sitter och ser ut över en trupp fylld av framtidsmän och framgång. Men en sak är säker. Den logiska hockeymänniskan ser klart och tydligt att det inte finns någon framtid som omfattar elitseriespel för minst 20 av de nuvarande 24 lagen i allsvenskan. Om någon tror att till exempel "poplaget" Växjö kommer att spela sig igenom allsvenskan och upp i eliten inom några säsonger får de tänka om. Se bara på Halmstad hur ett "poplag" kan bli ett "flopplag" på bara några år.
Häng mig högt eller skjut mig lågt, men jag tror Skellefteå puttar ut Brynäs och Hammarby faller i kvalet.
