Uselt VIK föll mot Troja
Ett tafatt och otroligt svagt VIK föll hemma mot ett sömnigt Troja. Förlustsiffrorna skrevs till 1-2. Västerås borde ha vunnit med 2-3 mål med de chanser man hade, men matchen var nog en av de sämsta som VIK gjort under 2000-talet.
Efter förlusten borta mot Örebro var läget solklart inför matchen mot Troja/Ljungby: VIK skulle bevisa att plumpen i Örebro var en tillfällighet och att laget inte var på nedgång. Nu blev det dock raka motsatsen.
Första perioden började som vanligt. VIK tryckte på och fick ett mycket billigt och tidigt ledningsmål. Jimmie Lindström sköt från blålinjen och Per Gustafsson styrde in pucken mellan Troja-målvakten Andreas Anderssons benskydd. Billigt, enkelt och slumpartat. Men precis som i de tidigare matcherna så kvitterade gästerna omgående. Troja utnyttjar VIK:s försvarsslarv och snappar upp en retur från Erik Ersberg, varpå Mikael Östman trycker in kvitteringspucken. Resten av perioden är ett sömnpiller med stort S. Båda lagen spelar uselt anfallsspel och ingen verkar vilja göra några mål efter att man missar chans efter chans.
Sedan kan man faktiskt kalkera sammanfattningen av period 1, när man ska beskriva den andra akten. För situationen är exakt likadan; VIK surrar runt och sliter på isen, medan Troja slår pucken till icing. Linjedomarna hinner dock visa upp sina kvaliteter när de lyckas göra en handfull felbedömningar vid icing och offsideavblåsningar.
Efter 40 tragiska tråkiga och dåligt genomförda spelminuter lyckas båda lagen hålla tempot nere till Division II-nivå. Passningar går inte fram, tacklingarna missas, returerna flyger åt alla håll från båda målvakterna. Om man tyckte att matchen kändes avslagen i den första perioden så hade man nog somnat in djupt i matchens slutskede. När endast tolv minuter återstår av matchen skrinnar Troja in i VIK:s zon i något så sällsynt som ett anfall. Martin Persson kan ostörd åka in längs tekningscirkeln och skjuta in det matchavgörande 1-2-målet. Vad Erik Ersberg gör under denna sekvens är svårt att uppfatta. Pucken går i alla fall in och Troja har med sitt enda skott på mål i den tredje perioden avgjort matchen.
VIK försöker dock kämpa in en kvittering i slutet, men det är stundtals så uddlöst att Troja-spelarna inte ens behöver ingripa för att avvärja hemmalagets anfallsförsök. Tränare Per Bäckman i VIK försöker få fart på laget genom ändringar i formationerna. Han satsar till exempel på backen Fredrik Sandgren på topp, något som kan framstå som märkligt eftersom den sistnämnde inte lyckats särskilt bra på sin ursprungliga position. VIK kommer dock inte närmare än öppet mål, där Jonas Finn-Olsson än en gång missar samma läge som han tidigare haft i den andra perioden.
Slutsatsen är enkel. VIK blev helt enkelt knäckta av förlusten borta mot Örebro och orkade inte tända till på nytt. Samtidigt kan man tydligt se hur pass skadekänsligt Västeråslaget är på backsidan. I Rikard Ekströms frånvaro skapas stor förvirring i backlinjen, något som säkerligen kommer att återupprepas. Sedan kan man fundera på om VIK verkligen kommer att klara en säsong med tre centrar och tre formationer? Belastningen blir alltför stor på laget och en forward saknas för att kunna mönstra fyra kedjor. Lösningen med en osäker back på topp är inget som hjälper laget i längden.
