Krönika: Vinden vänder för VIK
VIK:s SA-inledning har inte varit alltför lyckad. En poäng och 3-13 i målskillnad är inga smickrande siffror, men det superallsvenska spelet har även bjudit på ljusglimtar och hopp inför framtiden. Jag har summerat mina intryck av den gånga tiden i Superallsvenskan och även siat lite om de tio återstående omgångarna.
VIK införskaffade två nyförvärv inför starten av Superallsvenskan. Det handlade om lånet Sebastian Meijer som gör sin andra lånesejour i VIK den här säsongen och VIK värvade även Johan Hult som tidigare huserat i Innsbruck och HV71.
Med dessa två nyförvärv och VIK:s imponerande avslutning (sju segrar på de åtta sista omgångarna) av grundserien såg det ut som att VIK skulle kunna ta en Play Off-plats utan några större problem.
Men det kunde börjat bättre för de gulsvarta. Det handlade om en förlust med 0-5 hemma mot Mora. VIK-spelarna såg lite långsamma ut och spelet var nog det sämsta som skådats under den här säsongen. Mora-spelarna spelade riktigt bra; masarna hade ett mycket högre tempo än vad man visat upp i Superallsvenskan och segern var helt klart rättvis. Mora har för övrigt fortsatt att ånga på med ytterligare storsegrar (7-1 mot Sundsvall och 8-1 mot Bajen).
Nästa match spelades borta mot AIK, en sammandrabbning som var kul i drygt 57 minuter. Ställningen var 0-2 till VIK, men det tog AIK en futtig minut att både kvittera och reducera. Sedan gjorde Gnaget 3-2 i förlängningen. VIK svarade trots allt i överlag för en godkänd insats. Ingen av årets bästa matcher, men den var ändå godkänd. Den bristade rutinen fällde laget. Det hela förvärrades när lagkapten Fredrik Nilsson fick kliva av med sju minuter kvar. Nilsson, som troligtvis kommer missa större delen av det Superallsvenskan, bröt ett ben i foten när han träffades av ett slagskott.
Nästa hemmamatch spelades hemma mot favorittippade Skellefteå. Den här matchen var helt olik de andra två sett till kampinsatsen. I stort sett samtliga spelare kämpade på och det var nära att räcka till poäng. Laget spelade väldigt bra fram till anfallszon. VIK lyckades tyvärr inte skapa alltför många vassa lägen och när man väl fick chansen handlade det om dåliga avslut. Skellefteå skapade inte heller speciellt många chanser, men när man fick möjligheten lyckades gästerna oftast näta.
Inför Bofors-matchen var poängbehovet stort. Det märktes också på spelet. Det var väldigt nervöst, Bofors tryckte på rejält och vann första perioden med 3-0 - siffror som kunde varit ännu större om inte Erik Ersberg spelat så bra mellan stolparna. Resten av matchen var ganska jämn spelmässigt, men det var Bofors som skapade de vassa chanserna och om inte Erik Ersberg agerat vägg i sista perioden kunde siffrorna varit ännu större.
Man kan sammanfattningsvis säga att viljan verkar finnas där för det mesta. Men en del spelare, framför allt rutinerade Jonas Finn-Olsson och Patrik Ekholm, verkar vilja lite för mycket samtidigt som de lite mer orutinerade spelarna går bort sig ibland.
Just rutinen har varit och kommer nog fortsättningsvis vara ett problem. Inte minst nu när Fredrik Nilsson är skadad. Många hoppas och nästan begär att Johan Hult ska ta över rollen som defensiv och rutinerad center. Det är dock väldigt svårt för honom att gå in i laget och axla den rollen efter bara en månad och fyra tävlingsmatcher i laget. Hult behöver, precis som vilken spelare som helst, tid på sig att komma in i laget.
LHC-lånet Andreas Sundin hade också höga förväntningar på sig och folk klagade i början, men när han skulle tillbaka ville ingen släppa honom.
Försvarsspelet har inte varit något större problem, utan det är målskyttet som spökat. Ett målsnitt på 0,75 är långt ifrån godkänt. Jag tror att problemet ligger i att VIK har väldigt många kämpar som kan ta defensivt ansvar, men för få målskyttar. VIK skulle behöva en utpräglad målskytt som Moras Patrik Ross när det går tungt. Fördelen med att inte bara ha en spelare som producerar är att om det väl lossnar så brukar alla kunna göra mål.
Men allt har inte varit mörka moln. Det finns även spelare som har höjt sig. HV-lånet Sebastian Meijer har varit väldigt bra. Backarna Marcus Söderkvist och Fredrik Sandgren har också höjt sig en nivå.
Publikstödet har varit starkt. 3811 hemma mot Mora i premiäromgången är inte dåligt med tanke på att sista matchen i Södra Allsvenskan också spelades mot MIK. 4349 personer kom hemma mot Skellefteå, förluster i de två inledande omgångarna till trots. Det var en väldigt imponerande siffra. Matchen mot Sundsvall kommer nog inte dra ner publiksnittet. Det är nämligen fri entré på ståplats. VIK:s 30 största sponsorer har gått in och betalat kostnaden för platserna.
Om vi ser framåt är det absolut inte kört än - det är ju 30 poäng kvar att spela om. Vinst mot Sundsvall och VIK har kontakt. Det gäller att börja plocka poängen snarast möjligt, serien är kort och snart kan det vara för sent. Jag är avslutningsvis fortfarande optimistisk och den där sjätteplatsen ska vi kunna ta.
