Årskrönika 2012
Med bara några timmar kvar av året är det dags för en summering av året som gått. Säsongerna går ju över årsskiften så det blir en krönika över två halvor av seriespelet, men som ändå kan vara intressant att titta tillbaka på.
Året inleddes med en liten omstart skulle man kunna säga. VIK hade halkat efter lite de tre i toppen av serien och hade nu två månader på sig att jaga ifatt. William Karlsson kom hem efter ett sagolikt guld i Junior-VM, DeMarchi värvades in i laget, Mitell kom tillbaka efter skada och publiken i Rocklundahallen kände att det fanns en chans att det skulle kunna gå.
Laget krigade på och lyckades nästan nå ända fram, trots skadebekymmer för Öberg, Lundgren, Bergquist och Arvid Strömberg som tillslut tvingades kasta in handduken och sluta med ishockey. VIK slutade på en fjärdeplats, endast fyra poäng bakom tredje plats.
Nu väntade förkvalserien och Västerås var storfavoriten till att ta förstaplatsen.
VIK mötte Rögle, Oskarshamn och Malmö. Lag som VIK under serien inte hade allt för stora problem med. Västerås inledde också mycket riktigt med en seger mot Malmö på bortais, men efter det sjönk det gulsvarta skeppet till botten.
Mest sugna på elitserien var istället Rögle, som också tog sig hela vägen, laget som ingen egentligen trodde på men dem lyckades samla ihop sig på ett imponerade sätt.
Varför det rasade ihop för VIK finns det säkert många anledningar till och man undrar ju varför det plötsligt inte fungerade?
När nu säsongen slutade väldigt tidigt, redan i början av mars, så började således försäsongen med spelarbyten väldigt tidigt. Ganska snabbt lämnade fyra av lagets tongivande spelare laget för elitserien. Little till AIK, Öberg till Modo, Lundgren till Växjö och Karlsson till HV71.
VIK fick nu börja om från början igen med lagbygget. Ganska snabbt byttes Mats Waltin ut mot Tingsryds tränare, Joakim Fagervall och tidigt skrevs ett kontrakt över två år med backen Alexandre Rouleau. Dubbelpassaren från Kanada skulle bara spela VM för Frankrike och sedan ansluta till VIK i början på augusti. Tyvärr bestämde sig Rouleau istället för att bryta kontraktet och sluta med ishockey. Mycket märklig händelse som aldrig riktigt fick något svar på varför?
En annan uppmärksammad kontraktsskrivning utspelade sig på Sigurdsgatan 25, när Viktor Mårtensson fick fortsätta i VIK. Publik, supportrar och företag ville verkligen ha kvar honom ett tag till. Viktig kugge i lagmaskinen var säkrad.
Annars blev det inga spektakulära värvningar, men Niklas Johansson hade ju lyckats förut, så nog trodde de flesta att det skulle bli bra tillslut ändå.
Mycket riktigt så såg det bra ut på försäsongens träningsmatcher, där turneringen i Finland blev höjdpunkten när VIK stod som vinnare när alla matcher spelats färdigt.
Västerås åkte hem med ett starkt självförtroende, utom Lundbohm som blev kvar i Finland, utlånad till Tuto.
Det här med att låna spelare, blev räddningen för VIK när skadorna radade upp sig i början av säsongen. Framförallt på backsidan med Björklund och Lindh på skadelistan och Blidstrand utlånad till KRIF.
Bäcklin, Edström, Larsson och Heed har fått rycka in och hjälpa VIK. Nu ska vi inte glömma att Söderkvist spelade back ett flertal matcher som också bidrog till att försvaret faktiskt höll hög nivå trots allt.
Som en skänk från ovan blev det Lock-Out i NHL och Patrik Berglund bestämde sig direkt för att komma hem och spela för VIK istället. Med stående ovationer, tifo och hyllningsvideo gav han VIK ny energi i laget som hittills inte kommit igång riktigt.
Samtidigt lyckades VIK värva in Matt Fornataro, även det på grund av konflikten i NHL, eftersom han hellre ville spela utomlands än någon andraliga i Nordamerika.
Kort efter Berglund kom Backlund, lagom till matchen hemma mot Leksand och han levererade direkt.
När NHL fortfarande inte kommit överrens med spelarna, dök den tredje spelaren från NHL upp. Brendan Mikkelson var sugen på spel i Sverige och kopplingen till Västerås var Backlund som han spelat ihop med i Calgary.
Med mer än fullt lag och tre spelare med Nordamerikanskt pass så fick Lundbohm återigen åka iväg och spela med ett annat lag, denna gång till Österrike.
Berglund och Backlund har verkligen höjt nivån på spelet i VIK och det börjar så smått smitta av sig på de andra i laget. Först och främst har spelet i Powerplay blivit mycket bättre.
VIK parkerade på tredje plats efter sista matchen år 2012. Det har verkligen varit höga berg och djupa dalar under året, med stor spelaromsättning, skador, olika kedjekonstellationer och spelare som underpresterat.
Det känns som att Fagervall dock verkar få ihop laget lagom till slutspurten av serien. Mycket hänger på om NHL kommer igång eller inte, för när våra tre proffs lämnar behöver övriga spelare höja upp sig ett snäpp. Nu får de gärna komma i form redan nu, för annars kommer Niklas Johansson säkert agera och ta in nya spelare.
Jag ska inte sia för mycket om hur det ska gå framöver, men nog tycker jag gruppen känns starkare än den som missade kvalserien i början av året…
Gott Nytt År!