Gurkburksbloggen: Att de bara orkar leksingarna...
För en utomstående är det minst sagt svårt att förstå hur Leksand år efter år lyckas med bedriften att lura investerare att knuffa in nya miljoner i den ekonomiskt vanskötta klubben, enkom serverad med en sagobild på rosa moln om hur elitserien denna gång äntligen skall nås.
Leksand behöver 25 miljoner kronor lyder rubriken i DT idag, för investeringar i framtiden säger den egna hemsidan. Återigen rullar pengarna blint ur den så omhuldade Leksandsföreningen, återigen påkallas de för allmän rustning av finanser från de många intressenterna, återigen står Sverige och gapar över hur många gånger samma personer låter sig luras av samma gamla tomma ord.
Den mest indoktrinerade av Leksandssupporters kommer efter att ha läst denna inledning återigen börja dra upp de gamla välanvända motargumenten; Det är vi mot världen, Hockeysverige behöver oss, Leksand berör, De är bara avundsjuka på oss osv... Retoriken har väl de flesta motståndarsupportrar fått höra otaliga gånger. Stora delar av Leksands supportrar är i det närmaste fundamentalistiska i sitt sätt att försvara den egna föreningens fullkomlighet. Så till den milda grad att det för en utomstående framkommer som att Leksandssupportern faktiskt anser att den egna föreningen aldrig kan göra fel.
Jag försöker inte skapa ett krig med Leksands supportrar vilket många av dem säkerligen kommer anse, jag försöker bara belysa jag och många andra med mig i hockeysverige står och förundras över hur supportrarna och investerare till detta lag gång efter gång går man ur huse för att återigen försöka rädda den vanskötta föreningen. Gång efter gång tror man blint på löftet om att DENNA GÅNG blir det annorlunda... Huruvida de väljer att läsa det jag skriver eller bara instiktivt reagera kommer att vara individuellt, jag förväntar mig knappast några mirakel eller rop om förståelse...
För dryga året sedan genomförde Leksand en nyemission (dryga 9 miljoner) för att återföra kapital efter år av oerhörda förluster, denna gång med löften om en sanerad ekonomi och satsning på inhemska spelare och långsiktighet. Ett år senare faller återigen svarta rubriker ner om hur klubben återigen behöver kapitaltillskott för att "investera" i framtiden.
Denna investering handlar om att renovera arenan med en investering på runt 8 miljoner kronor, enligt den egna hemsidan skall denna investering återbetala sig på mindre än tio år. För alla med en någorlunda försåelse i ekonomi kan man anse att detta låter som en helt okej investering då byggnader eller uppdateringar av byggnader oftast skrivs av på längre tid. Men det förklarar fortfarande inte varför klubben behöver 25 miljoner kronor och det är här som det oerhörda börjar dyka upp i kråksången. De övriga pengarna skall först användas för att täcka upp gamla skulder, dvs betala skulder med nya skulder. Sedan skall pengarna enligt citat från klubbdirektör Doverskog gå till att "bygga en bro till framtiden". En mening som gör självaste Thomas Di Leva avundsjuk.
Allt detta skall alltså finansieras av en privat finansiär och Leksand ber därigenom kommunen om att gå i borgen för denna "investering". För övrigt samma kommun skrev av miljonbelopp i skulder till föreningen för att klara elitlicensen. Med en tämligen enkel matematik innebär en sådan överenskomelse att Leksand i det närmaste köpt sig ett frikort mot konkurrs från Kommunen då detta skulle innebära att de kvarvarande skulderna på 25 miljoner kronor då dras från skola, vård och omsorg.
Några besparingar på A-laget ligger inte i scopet, till Expressen fortsätter Doverskog på frågan hur kostnaderna skall sänkas "– Det som är skyddat och heligt är A-truppen," Tidningen fortsätter med om det då istället ser det ut att bli besparingar för juniorer, damer och ungdomar. svaret blir tämligen tvetydigt " – Jag säger ingenting i dagsläget, men vi kommer att vända på varenda sten och anpassa kostymen. Det är absolut nödvändigt och det måste vi för att skapa förtroende."
Att skapa förtroende genom att prata i gåtor kan bara fungera i Leksand, det har historien visat och framtiden får väl visa om det fungerar igen.
Som en fotnot till sitt öppna brev på hemsidan avslutar Leksand "Värdet av vad Leksands IF:s olika verksamheter genererar till kommunen är stort. Hur stort har det gjorts flera undersökningar om. Näringslivsavdelningen har nyligen beställt en undersökning av hur besöksnäringen påverkas av Leksands IF:s verksamheter". Naturligtvis vill Leksand själva hävda att de genererar ett jäkla värde för såväl Leksand som hockeysverige. Det dras parralleller till Vasaloppet som drar in tiotusentals personer som bor på hotell och konsumerar i Mora i veckor, hockeymatcherna drar in dryga 200 bortasupportrar som möjligtvis gynnar den lokala pizzerian med lite extra ölförsäljning. Hotellen lär nog inte spricka av beläggning på grund av hockey.
Sanningen är väl att "det stora värdet" är tämligen svårt att sätta en siffra på, det som är enkelt att sätta siffror på är de 5,5 miljoner kronor som Leksands kommun årligen skjuter till klubben för underhåll av arenan som gått in i löpande verksamheten istället och de tidigare skulder som kommunen skrivit av. För de föreningar som missat kvalserien på grund av ett ekonomiskt dopat Leksand är nog kostnaden större än det "stora värde" som Leksingar gärna pratar om att de ger.
Faktum är att Hockeysverige inte behöver Leksand mer än något annat lag, hålet i elitserien är ungefär lika stort som hålet i en hink med vatten efter det att du tagit handen ur den. Arenorna fylls upp oavsett om Leksand står för motståndet eller om Timrå kommer på besök, TV-avtalen blir allt fetare och klubbarna rikare även utan Leksand. Hockeyallsvenskan gynnas naturligtvis av att ha Leksand där men inte mer än av lag som Malmö, Södertälje, Djurgården och Örebro. Idag är det tidigare storlaget nu bara ett skal av sitt gamla jag, hopplöst förblindad av självbilder från fornstora dagar, hopplöst ifrånsprungen av lag som Örebro, Växjö och Rögle.
"Leksand berör" heter det ju och visst är det kanske så, men det gör även bilder på underbetalda sjuksköterskor som jobbar livet ur sig, pensionärer som inte får vård och förskolor som stängs på grund av saknade kommunala resurser. Glädjande nog så är det inte så i Leksand där kommunen gång på gång kan skjuta till mer pengar till att betala hockeyproffs utan att för den skull tumma på kvaliten i medborgarnas fundamentala behov.
Och är det inte så, så kan ju sjuksköterskan, pensionären och barnfamiljen glädja sig åt att de åtminstone kan gå och se på högkvalitativ hockey där arenan nu drar betydligt mindre ström, om de bara har råd med biljetten...
Vid pennan
Kelson