Den gulsvarta ökenvandringen, vari ligger problemet?
Offensiven lyser med sin frånvaro och frustrationen kokar över för såväl spelare som supportrar. Västerås drömsäsong håller så sakteliga på att förvandlas till en mardröm. Organisationen försöker visa handlingskraft genom att agera mot underpresterande spelare, alla har åsikter om vad som behöver göras vilket ytterligare späder på frustrationen. Men om man skall ta ett steg tillbaks och analysera vad som nu sker i organisationen i ett försök att hitta orsak och lösning.
Truppen inför året ansågs av de flesta sk experter vara tämligen tunn och överpresterade under de första omgångarna och ledde serien oväntat. Sedan kom NHL-proffsen hem och gruppdynamiken förändrades, två oerhört starka profiler och ledare trädde in i gruppen. Ledordet är ledare, jag vill nämligen påstå att grundproblematiken i dagens VIK är avsaknaden av naturliga ledare i laget såväl kultur som spelmässigt.
Om vi börjar med det spelmässiga ledarskapet så finns det helt enkelt ingen spelare som kan bära laget och visa vägen för de andra. Detta försvårades naturligtvis efter att en så tydlig ledare som Patrik Berglund lämnar ett gigantiskt vakuum efter sig. Detta innebär att lagets forwards nu alla står vid ett rödljus och alla väntar på att någon skall gå först.
Avsaknaden av kulturellt ledarskap i truppen visar sig tydligt i var kulturbärarna i laget placeras. Spelare som Andreas Lindh och Marcus Söderqvist är helt enkelt inte tillräckligt framträdande offensivt för att vara kulturbärare. Detta visar sig tydligt i den framgång VIK skördar defensivt samt i boxplay där kulturbärarna kommer till sin rätt, men offensivt lyser ledarskapet med sin frånvaro.
Per Helmersson i all ära, det är säkert en ok lagkapten men knappast spelaren som kommer att visa vägen för hela laget. Det är inte C:et på bröstet som gör ledaren, det är något man är genom sitt agerande. Den tydligaste jämförelsen är med Bofors som har sina största kulturbärare i de offensiva spelarna Wessner och Näslund som visar vägen för de andra som kan blomstra i deras närvaro. De behöver helt enkelt inte leda, de behöver bara följa. Kulturen förädlas genom dessa herrar.
I VIK saknas denna ledare och har så gjort över ett antal år, senast i raden av ledare var Stefan Hellqvist. Innan honom har bland annat Patrik Juhlin, Peter Popovic och kanske till viss del Peter Öberg passerat i VIK:s korridorer under 2000-talet. Detta är nog viktigare än många tror och har mer eller mindre glömts bort i diskussionerna om nya värvningar av forwards. VIK måste finna spelare som kan skapa en kulturell identitet, vi behöver en Wernblom, en Tjärnqvist eller en Johan Davidsson. Frågan är bara vart man hittar en sådan nu när den gyllene generationen är pensionerad. Personen kan naturligtvis komma utifrån bara satsningen sker över tid, spelaren måste vara en ledande spelare spelmässigt offensivt alternativt en oerhört stark personlighet med meriter som inte går att ifrågasätta. Närmast till hands ligger väl Rickard Wallin om dryga tre år, en VIK-produkt som förvisso spenderat sin karriär i FBK men passar in i profilen. Frågan är bara hur intresserad Rickard själv skulle vara.
Ledaren skulle även kunna vara en representant i båset, Rögle nådde ju stora framgångar i sitt spel när Kenny Jönsson återvände till båset. Betvivlar att detta är för att Kenny är en briljant taktiker utan att hans pondus smittade av sig på spelarna. Drömmen vore ju en Niklas Lidström i VIK-båset men detta känns avlägset, men en Patrik Juhlin alternativt drömma om en deltids Peter Popovic kanske vore en möjlighet.
Det kommer inte att bli enkelt men VIK behöver hitta någon som är villig att följa med på resan, att satsa på dem och få dem att satsa tillbaks. Jag tror helt enkelt att VIK kan värva hur många Santorellis och Eric Johanssons de vill i jakten på elitserien. I vissa fall kanske de kommer ta oss till en kvalserie men utan ledare såväl offensivt som defensivt så kommer laget aldrig att nå hela vägen.…
Vid pennan
Kelson
