Värvningar man minns

Under uppehållet, med anledning av Tre Kronors deltagande i Karjala Turneringen, så passar jag på att minnas tillbaka några år. I slutet av januari nästa år är det sista chansen att värva spelare och hur har det så sett ut på värvningsfronten? Efter omstarten år 2000 har det passerat en hel del spelare genom dörren till omklädningsrummet i Rocklundahallen. Några spektakulära värvningar har blandats med mindre önskvärda. En del har stannat längre andra har vänt i dörren. Vi går igenom några värv

Vi tar det från början. När VIK slaktat allt motstånd i division 2, säsongen 2000/2001, så väntade en oviss playoff- och kvalserie till division 1. Givetvis ville man göra allt för att ta steget upp en division närmare elitserien. Spelare från Ryssland har ju tidigare fungerat bra i VIK och eftersom legenden Andrei Lulin fanns kvar i spelartruppen, så fanns det ju en chans att värva ytterligare någon ryss.
Sagt och gjort så frågade man helt enkelt Lulin om han kände till några ryska vänner som ville spela lite ishockey i Sverige. Lulin kontaktade sina gamla ”fiskepolare” Ali Bourkhanov och Vadim Molotilov, som då spelade i ryska andraligan för Sibir Novosibirsk. Glädjande för alla Västeråsare tackade dem ja till förslaget!
Duon levererade såklart direkt och de blev publikfavoriter under smeknamnen, ”Molle” och ”Burken”.

Nästkommande säsong skulle Vadim Molotilov dyka upp ytterligare en gång, nu lagom till kvalserien till Allsvenskan, och levererade återigen.
Innan ”Molle” dök upp hade VIK värvat en del andra tunga namn, som Rikard Ekström (från AIK), Tobias Lilja (från Sundsvall), Jonas Finn Olsson (från DIF) och Tobias Lundqvist (från Kumla).
Idel gamla VIK:are som återvände till klubben för att ta nästa steg upp i till Allsvenskan. Vilket man också gjorde

Säsongen 2002/2003 fortsatte man värva spelare som tidigare spelat i VIK. Nu dök det upp namn som: Per Gustavsson (från Sundsvall), Stefan ”Stiffen” Holmgren (från Mörrum), Joachim Leijon (från Tranås) och Henrik Pettersson (från Storhamar).
Nu dök också första ”riktiga” nyförvärvet upp: Stefan ”Slungan” Lundqvist, dåvarande poängmaskin från Skellefteå och hade tidigare spelat i Elitserien med Brynäs. Han öste in mål och blev såklart hyllad och älskad av alla.

Mycket på grund av ”Slungan”, så valde Patrik Ekholm säsongen efter att återförenas med sin gamla vapendragare från Skellefteå. Det var en helt otroligt bra värvning av VIK och man gnuggade händerna när man tänkte på hur många poäng duon skulle leverera.
Dock skadar Lundqvist ryggen och det blir aldrig någon återförening på is med Ekholm, det blev ett gigantiskt antiklimax! VIK försökte hitta någon lämplig ersättare, närmast kom man väl när Johan Hult värvades i senare delen av säsongen från Innsbruck (innan det, HV71). Han visade sig tyvärr vara i slutet av sin karriär och gjorde ingen nämnvärt glad.
Annars hade man återigen lyckats knyta till sig bra namn inför säsongen: Andreas Lindh (från Hammarby), Sebastian Meijer (från HV71), Fredrik Nilsson (från Kölner Haie) och Patrik Ulin (från Mora).
Vi fick också se en mycket lovande spelare, som värvades till HV71 från IFK Arboga, men väldigt snart lånades ut till VIK: Mikhail Zhukov. Pappa Sergei var en ärrad gammal rysk hockeyspelare och man trodde väl att sonen skulle gå samma väg. Det blev aldrig den succé i Sverige man hade väntat sig, utan Mikhail flyttade till Ryssland och är idag en etablerad KHL-spelare.

Tydligen hade man grävt ned stridsyxan och slutit fred med Frölunda (gamla ärkerivalen från slutet av 80-talet), när två lovande spelare från Göteborg anländer till VIK, säsongen 2004/2005: Jonas Leetma och Fredrik Johansson.
Ett par andra nyförvärv var: Jimmie Kraft (från Hammarby) och Mattias Lööf (från Hannover).
Väldigt bra värvningar allihop, men allt skulle ju såklart handla om ”Konungens återkomst”: Patrik Juhlin! Han valde att återkomma till Västerås efter ett par struliga säsonger i Tyskland och det var väl tänkt att han ska avsluta sin karriär med en sista säsong i sin moderklubb. Resten är ”som man säger” historia…

Ytterligare två hemvändare kom till klubben nästkommande säsong. Nu är det Peter Popovic (från SSK) och Patrik Zetterberg (från Innsbruck) som glider in på isen i Rocklundahallen.
En annan minnesvärd värvning var Niklas Lihagen, som många hade lite svårt att acceptera från början. Varför då, undrar man ju? Han kom från Örebro…
VIK lyckas också knyta till sig ännu en spelare från Frölunda, Kalle Olsson.
Samma säsong fick två juniorer chansen att visa upp sig några matcher, Mikael Backlund och Patrik Berglund.

Säsongen 2006/2007 lärde vi oss ett nytt uttryck av den gode Johan Tornberg, ”Honungsgrävlingar”.
Tornberg syftade på den fruktade gnuggarkedjan med nykomlingen Rasmus Olheden (från IKO), Stefan Holmgren och Marcus Söderkvist. Det man minns av trion var att de blev fruktansvärt jobbiga för motståndarna att möta och de odlade mycket respektingivande skägg.
En annan kedja som man trodde mycket på var ”Pat-Line”, med Patrik Berglund, Patrik Juhlin och nyförvärvet Patrik Nilson (från DIF). Det sprutade in poäng från grabbarna och de funkade mycket bra ihop, tills Nilson tyvärr fick problem med sina ljumskar och kom aldrig tillbaka till samma form som då.

Konceptet med att ha en kedja som ska producera merparten av lagets poäng var född och nästkommande säsonger innehöll, från och med nu, alltid en vass förstalina.
Ersättare för Patrik Nilson blev ytterligare en levande legend: Stefan ”Loppan” Hellkvist! (från Olten).
Ihop med Berglund och Juhlin trivdes ”Loppan” mycket bra, så bra att man tillslut nådde kvalserien den säsongen.
En annan minnesvärd värvning var: Anton Hedman (från Guelph Storm, OHL). Anton blev publikfavorit direkt, men inte för hans hockeykunskaper, han visade sig vara en råbarkad fighter.
På läktaren kallade man honom ”King of the Ring” och så fort handskarna flög steg jublet.
Dock gillade inte ledningen Antons’ många besök i utvisningsbåset och gjorde sig av med honom efter bara nio spelade matcher.
VIK fick även möjlighet att starta ett samarbete med Brynäs, vilket resulterade i ett lån av en spelare vid namn: Richard Gynge. Det funkade inte alls i VIK och han lånades ut till Oskarshamn istället, och som så många gånger förut blommar spelare ut direkt efter att ha ”värmt upp” i Västerås…

Säsongen efter fick VIK låna ytterligare en spelare från Brynäs, lagom till att kvalserien skulle dra igång ville man stärka upp försvaret och vi fick låna in Ola Svanberg. Han blev direkt ett samtalsämne i korvköerna och inte för att han var så bra direkt.
Det man däremot pratade mer positivt om var hur VIK lyckade värva två så extremt vassa spelare som: Pär Arlbrandt och Niklas Olausson. Arlbrandt hade två säsonger innan slagit poängrekord i Rögle och fick chansen i Elitserien året efter i SSK. Det funkade inte för honom i SSK, så han lånades ut till Klagenfurter istället. När han sedan ville tillbaka till Sverige, var han inte lika ”het” i Elitserien längre, så det blev allsvenskan med VIK tillslut. Olausson hade också fått chansen i Elitserien, med Linköping, men blivit utlånad till Nyköping ett par säsonger.
Två blivande storspelare hamnade i VIK samtidigt, blommade ut och vräkte in poäng för gulsvart. Man trodde inte det var sant, det var för bra helt enkelt! Givetvis blev det bra en säsong med VIK och duon följdes åt till Luleå säsongen efter.
Vi ska också nämna ett par andra värvningar under säsongen 2008/2009: Greg Jacina (kanadensaren från AHL, plockades in från Tappara) och Peter Öberg (från Ryssland/Finland, tidigare MODO). Jacina blev förste kanadensare i VIK efter konkursen och en mycket omtyckt sådan. Öberg hade en mycket strulig säsong bakom sig och ville verkligen tillbaka till Sverige igen, utvecklade sitt spel lite senare i VIK.

När VIK inte kunde behålla Arlbrandt och Olausson, så var det ju väldigt svårt att hitta spelare med samma kaliber. VIK värvade friskt och följande spelare dök upp under säsongen: Carl Corazzini (från AHL, via Pelicans i SM-Liiga), Christian Larrivée (från Rödovre), Andreas Valdix (från Oskarshamn), Henrik Eriksson (från Borås), Tobias Forsberg (från MODO), Patrick Yetman (från MODO).
Larrivée och Yetman visade vara dem bästa värvningarna. Corazzini blev inte kvar länge och kan vara den sämsta värvningen hittills! Så trött och otränad att man undrade om han spelat hockey senaste åren? Valdix var mest skadad under säsongen och kom aldrig igång riktigt igång. Forsberg och Eriksson blev mer grovjobbare än poängjägare.
I slutet av säsongen lyckades VIK värva en ny målvakt, Daniel Sperrle (från Ryska andraligan). Det blev ett riktigt lyft mellan stolparna och man minns också när Sperrle i början skrek till backarna på ryska...

På tal om målvakter så värvades Johan Gustavsson till VIK nästkommande säsong. ”JG” fick aldrig chansen i Färjestad och lånades ut, året innan VIK, till Skåre istället. Flytten till Västerås fick hans karriär att ta fart.
Ett par andra spelare som gjorde Gustavsson sällskap i gulsvart var: Damien Fleury (från Grenoble), Evan McGrath (från AHL), Jason Walters (från NCAA), Viktor Mårtensson (från Borlänge), Juha Kiilholma (från Kärpät) och Marcus ”Messy” Jonsson (från Björklöven). Innan säsongen hann ta slut, fick vi se ett par Slovaker göra entré: Jaroslav Jabrocky (från MHC Martin) och Lubomir Vaic (från Slovan Bratislava). Båda gjorde bra ifrån sig under den korta tid de fick i klubben, helt klart en trevlig bekantskap.
Annars handlade det mesta om Fleury och McGrath. Fleury hade det kämpigt under säsongen, med mycket strul i familjen, trots det öste han in mål. McGrath var den store speldirigenten och låg bakom det mesta som hände på isen. En som inte direkt öste in poäng var ”Messy”, som inte ens fick in pucken när det var öppet mål! Står dock noterad för en assist under säsongen, så helt utan blev han ju inte.
Walters hamnade lite i skymundan, men lyckades ändå peta in 16 mål under sin tid i VIK, vilket är absolut godkänt.
Mårtensson visade sig vara ersättaren till Anton Hedman, som publiken suktat efter. Viktor slogs gärna och ofta, samt bjöd på luftgitarrspel om kameran var framme…
Ja, vad säger man om Kiilholma då? Förväntningarna var högt ställda, dock hade inte Juha samma höga krav på sig själv. Han var inte ens i närheten av den form man kan anta att hockeyspelare bör vara i. Händer inte särskilt ofta att man bryter kontrakt, men den här gången var det absolut nödvändigt!

Säsongen 2011/2012 dök det upp spelare som: Kenneth ”Bacon” Berqvist (från Ryska andraligan), Broc Little (från NCAA), David Lundbohm (från Växjö) och Mikael Zettergren (från Mora).
På pappret var det Lundbohm och Zettergren som skulle stå för poängproduktionen, men det visade sig vara Little, tillsammans med William Karlsson och Peter Öberg (den så kallade LÖK-Kedjan), som fullstädigt krossade alla förväntningar och öste in poäng under säsongen!
Varför det ännu idag inte fungerar för Lundbohm och Zettergren är ett mysterium…

Avslutningsvis plockar jag ut de tre mest lyckade, respektive de tre sämsta värvningarna mellan åren 2000 och 2011.
Utan inbördes ordning ser det ut så här:

Mest lyckade värvningarna