Situation gulsvart – Försäsong
Försäsongen har prövat de gulsvarta hjärtan som finns runt i vårt avlånga land, men frågan är hur vi går vidare - Skall vi lägga oss ner och dö eller resa oss och enträget kämpa vidare.
På ett riktigt osvenskt sätt gick de gulsvarta tidigt ut med att ambitionen för säsongen var hög, laget skall gå upp. Fel tycker vissa för det lägger onödig press på laget, helt rätt säger jag. Skall man kunna nå höga mål så måste man våga prata om dem, man måste helt enkelt våga leva med målsättningen varje dag.
Att säga att vi skall till kvalserien sen får vi se kommer aldrig räcka hela vägen, når man kvalserien är målet uppfyllt det kommer göra att en mättnad infinner dig oavsett om man säger att ett försök skall göras. Efter två förluster kommer osökt känslan in ”ja, vi tog oss ju till kvalserien iallafall” därefter är ett misslyckandet redan ett faktum.
Nu har VIK valt den offensiva vägen, målsättningen är solklar och omgivningen med media och supportrar förstärker naturligtvis den press som föreningen själva har skapat. Att lära sig leva med pressen är en ny företeelse för de gulsvarta som allt som oftast fått stå i skuggan av hårdsatsande lag som Leksand och Örebro. Avgörande för huruvida säsongens mål kommer kunna uppnås eller ej är hur spelarna accepterar målsättningen och ser den som en motivation mer än en börda.
Spelmässigt har försäsongen varit en lång ökenvandring, förluster har radats upp och spelet haltar betänkligt i match efter match. Tillräcklig så för att kunna sätta griller i huvudet på samtliga spelare supportrar huruvida truppen verkligen kommer räcka till. Men det finns förklaringar som naturligtvis ger en del av sanningen bakom de dåliga resultaten.
Risken för utlåning – En stor del av truppen som använts har spelat med risk för utlåning vilket naturligtvis lägger ytterligare en psykologiskt negativ press på flera av dem. I en rad av förluster påverkar dettta naturligtvis marginalerna i passar och timing.
Avsaknaden av spelare – Skador och frånvaro kommer alltid att ske men omkastningarna har varit många när laget testats inför det som komma skall. Detta bidrar även det till haltande spel när truppen ständigt förändras från match till match.
Ovana – Nya upplägg för träning och nya spelare som är ovana vid system, rink och lag behöver tid att anpassa sig och finna sin roll. Det nya domarreglemente bidrar till ytterligare förvirring där vissa spelare kommer behöva mer tid för att anpassa sig. Detta är inte ett unikt problem för VIK men laget som Niklas Johansson byggt upp är ett aggresivt spelande lag med flera fysiska spelare som sannolikt straffas hårdare och behöver mer tid än andra för att finna sin nya nivå.
Så vad gör man då när laget förlorat åtta träningsmatcher, att lägga sig ner och dö och ändra ambitionsnivån till att ta en topp sju placering vore den enkla fega vägen - Låt någon annan bära bördan av att vara favoriter. Eller så accepterar du ditt öde som spelare och supporter, du knyter näven i fickan och bestämmer dig för att det inte kommer bli enkelt men det skall bara genomföras, att vika från vägen är inte ett alternativ..
Mitt i allt mörker finns det naturligvis en del hjälp på vägen även för det;
Spika truppen, tränare och sportchef måste bestämma sig vilka som kommer klara uppgiften. De övriga måste flyttas bort för att ge truppen den trygghet som behövs. Det må vara hårt och kallt men älskar du inte uppgiften och är övertygad om att du klarar av den så är du inte mogen att uppnå den. Skall det in ytterligare spelare så skall dessa in NU, jag är inte en stor fan av januarivärvningar då de sällan bidrar med den kompetensökning man ibland hoppas på. Succesivt kommer lagets spelare finna sina roller och itakt med detta kommer kvaliten öka vilket ger en dubbel effekt. De som är kvar måste utom allt tvivel känna "Det är VI som skall göra det".
Acceptera målet, det får inte finnas några tvivel om att målet är vad det är och att det inte kommer ändras. Föreningen måste utan tvekan kämpa på och inga tvivel får sprida sig då de ytterligare kan försämra resultaten. Den enda gången detta mål får lämnas är när det inte längre är möjligt att nå den - måtte den dagen aldrig komma, men gör den det så är det först då laget får erkänna sig besegrat.
Tålamod, det allra viktigaste komponenten. Rom byggdes inte på en dag brukar det heta, att bygga ett framgångsrikt lag brukar sällan heller göras över en natt. Alltsom oftast är det något av lagen som börjar lite sämre som brukar hitta formtoppen när det verkligen gäller. Man kan dra lärdom av Örebro från förra året och Rögle från året innan det. Nålsögat är inte större än så, var som bäst när det verkligen gäller.
Jag vill påstå att försäsongen definitivt inte är när det verkligen gäller, det är en tid för uppbyggnad och för provning. Vissa lag kommer nå sin nivå snabbare än andra, för VIK:s del så har vi bara sett glimtar av det sin finns där. Ibland lyser det igenom och när det väl sätter sig på plats så kommer situationen att vara en annorlunda. Jag kan inte garantera er en SHL plats men jag kan garantera att vi ännu bara sett början på den långa resan. Det finns mängder med visdom som styrker att motgångar är nyttiga, något som bygger karaktär. Om så är fallet så är denna försäsong precis vad detta lag egentligen behöver, den skapar ödmjukheten inför uppgiften och kunskapen om vad som kommer att krävas för att nå målet.
En förlust behöver inte vara hela världen, vi supportrar får dra vårt strå till stacken och ge dem stöd och tålamod vi med. Om vi alla jobbar mot samma mål så är chansen för att nå det långt mycket större än om vi redan idag ger upp.
Vid pennan
Kelson
