Tung start på säsongen för Västerås, som snart måste börja vinna...
Inledningen på säsongen har som väntat varit tuff för VIK Hockey. Efter en försäsong med idel förluster har Gulsvart inlett säsongen med fyra raka nederlag. Det är visserligen väldigt tidigt att dra några hundraprocentiga slutsatser, men vissa saker kan redan konstateras...
Innerst inne visste vi väl alla att det skulle bli tufft, och inte bara på isen.
Omställningen från ett ständigt topplag, med en rimlig chans att nå SHL, till ett läge där man vill vända tabellen upp och ned, är givetvis inte helt enkel.
Det skulle vara lätt att "måla fan på väggen" redan nu och säga att det är kört. Att säga att laget inte håller måttet. Att ge upp.
Eller så kan man, om man hellre vill, säga att marginalerna är små. Att det bara gått några matcher, och att det är 144 poäng kvar att spela om. Att detta lag behöver ha tid på sig.
Man kan vända och vrida på detta hur man vill. Men en sak är säker. Laget och klubben behöver stödet nu.
Inledningen har inte enbart varit nattsvart.
I premiären hemma mot MoDo tryckte man stundtals tillbaka det forna SHL-laget ordentligt. Men den där så oerhört viktiga spetsen saknades. Att få till den där avgörande passningen, att trycka dit pucken distinkt där luckan finns, istället för att skjuta mitt på målvakten när man kommer fri.
Men förluster tär på självförtroendet. framförallt för ett lag som redan förlorat allt på försäsongen.
Hur vänder man då en sådan här trend?
Det må vara hur många poäng som helst att spela om. Men problemet är, att fortsätter förlusterna rada upp sig framöver kommer Gulsvart vara fast förankrade i botten i ett tidigt skede.
Det har pratats oerhört mycket om att de yngre spelarna måste ta stora kliv denna säsong för att laget ska ha chansen att göra en bra säsong.
Visst stämmer det. Men det är de äldre och erfarna spelarna, de som tidigare spelat på denna nivå och i många fall klarat av att vara tongivande på denna nivå som måste gå i täten.
Den enda av de rutinerade spelarna som varit i klubben tidigare, som hittills tagit täten är Niklas Lihagen. Den förra säsongen, så hårt kritiserade centern har verkligen lyft sitt spel flera nivåer.
Det är en helt annan spelare än förra säsongen. Härligt att se.
Men det räcker inte med Niklas. Fler av de gamla spelarna måste upp i nivå för att kunna leda laget.
När det gäller det speltekniska så är det alldeles uppenbart att spelet både i Powerplay och Boxplay varit alldeles för dåligt.
Att lyckas döda utvisningar, och att trycka dit pucken när man får chansen i Powerplay är helt avgörande i dagens hockey när det gäller att vinna täta och jämna matcher.
Här har man lite att träna på.
I powerplay blir spelet alldeles för stressigt. Det behövs någon som kan lugna ner spelet och ha kylan att hitta in med de avgörande passningarna. Sen behöver det givetvis inte krånglas till i onödan. Det gäller att komma till skott i rätt lägen.
I boxplay har motståndarna tillåtits spela runt pucken i VIKs försvarszon alldeles för ohotat. Premiären mot MoDo är ett klockrent exempel på att PP/BP spelet blev helt avgörande.
Sen, som jag sett att många varit inne på, finns det ingen som helst anledning att en sådan som Markus Persson ska bränna sitt krut på att spela för mycket BP.
Just i den spelformen finns andra spelare som kan göra ett bra jobb, och Persson måste vara fräsch i tanke och ben när det kommer till anfallsspelet.
Sen tycker jag, som jag tidigare varit inne på, att man ska bygga laget kring den starkaste delen man har. Centrarna.
Fredrik Johansson, Niklas Lihagen, Mikael Frycklund och Stefan Gråhns.
Exempelvis Stefan Gråhns passar bäst som en hårt jobbande center i en fjärdekedja, istället för en ytterforward i en första eller andrafemma.
Vidare ska inte Eddie Davidssons spetsegenskaper som är i den sista delen av anfallszonen, där han kan hitta smarta passningar, försvinna i en defensiv roll som 4:e center.
VIK har en tunn trupp och det gäller att utnyttja spelarmaterialet på rätt sätt.
Nu tar vi Mora på Onsdag!
