Västerås är tillbaka i Hockeyallsvenskan!
Efter en känslomässig berg och dalbana under playoff och kvalserien stod det till slut klart att VIK Hockey är tillbaka i Hockeyallsvenskan. Sejouren i Hockeyettan blev endast ettårig. Med några veckors distans till avancemanget är det nu dags att sammanfatta säsongen 2017-18. Säsongen som gav oss Gulsvarta hoppet, glädjen och framtidstron för vårat VIK Hockey tillbaka.
"Vi VIK-supportrar har tjatat om vinnarkultur i evigheter och de som till slut lyckas locka fram den kommer nå kultstatus hos supportrarna. VIK-supportrarna må vara prövade, men engagemanget som finns är fantastiskt och vi kommer inte ge upp".
Efter en mängd misslyckade kvalspel mot SHL, följt av ett ekonomiskt haveri som tvingade klubben till en rekonstruktion för att överleva, hade man nu nått kulmen av besvikelse när man rasade ner i Hockeyettan förra våren.
Citatet ovan är taget från min säsongsavslutande krönika efter säsongen 16-17.
Rubriken till den krönikan "VIK Hockey lämnar Hockeyallsvenskan, efter 15 raka säsonger i Sveriges andraliga" skrevs i slutet av april. De avslutande meningarna skrevs i början på juni.
Förklaringen till att det blev så är säkert delvis på grund av att våren och början på sommaren spenderades i Spanien. Man kom helt enkelt in i det "spanska tempot". Manana manana. Det vi inte hinner göra idag gör vi imorgon. Kanske.
Men även delvis på grund av besvikelsen. Besvikelsen efter en säsong där klubben ännu en gång vek ned sig i ett avgörande kvalspel.
När man ska försöka sammanfatta denna säsongs fantastiska prestation av VIK Hockey bör det göras tillsammans med en rejäl titt i backspegeln.
Det är i alla fall så jag tänker försöka göra det, när jag nu är tillbaka under "samma palm" på Costa Blanca igen.
En fantastisk prestation. För någon som snubblat sig över denna krönika utan att ha någon form av insyn eller koll på hur läget varit med klubben, kanske orden låter överdrivna.
VIK Hockey, en storklubb med många säsonger i Sveriges högstaliga, som vann Elitseriens grundserie 1993 och fostrat ett koppel med NHL-spelare.
Men då är då och nu är nu.
Patrik Zetterberg stod där i april förra året med ett blankt papper. Den totala spelarbudgeten skulle ligga på ca 1,5 miljoner kronor. Säsongen innan motsvarade den summan ca hälften av vad en av de dyraste icke presterande "toppspelarna" kostade på egen hand.
16:e maj stod det klart att Thomas Paananen var den som fick uppdraget att leda VIK Hockey de 3 kommande säsongerna.
När det senare i september var dags för säsongsstart hade sportchef Patrik Zetterberg värvat ihop ett lag som kändes spännande men svårbedömt.
En oerhört viktig förlängning "Z" lyckades med var att få lagkaptenen, trotjänaren och kulturbäraren Fredrik Johanssons signatur på ett kontrakt. Fredda skulle stanna kvar trots förmodade erbjudanden från andra klubbar där han kunnat fortsätta att spela hockey på heltid.
Nu blev det jobb vid sidan av hockeyspelandet som för alla andra som startade säsongen som VIK-spelare.
Viktiga förlängningar gjordes också med målvakten Marcus Dahlbom, backen Jimmie Jansson och forwarden Marcus Bergman.
I övrigt satsade Zetterberg på att knyta upp spelare som av en eller annan orsak inte lyckats etablera sig på Allsvensk nivå eller riktigt fått chansen. Alla hade dock en gemensam nämnare. Alla ville fortsätta utvecklas och nå nästa nivå.
Där och då när säsongen startade i september var det egentligen omöjligt att veta var förväntningarna på detta lag rimligtvis borde ligga.
Att förhoppningar fanns är en helt annan sak.
Klubben gick också försiktigt ut med att målsättningen var att nå Allettan.
Att man skulle klara sig till Allettan genom att bli som sämst femma i Hockeyettan Västra var dock givet. Man tog också seriesegern till slut.
Spelet var dock upp och ner. Insatserna varierade i kvalité.
I Allettan, där de 5 högst placerade lagen från Västra slogs ihop med de fem bästa från Norra Hockeyettan slutade man trea och ett ovisst playoffspel väntade...
Från en supporters synvinkel
"November skulle bli en betydligt ljusare månad om Patrik Zetterberg lyckas signa Conny Strömberg. Det vi mest av allt vill är dock att få fira i april. Något som vi inte är bortskämda med. Chanserna skulle öka ordentligt med Strömberg i truppen".
"Det är lördagen den 10:e mars. VIK är illa ute direkt i playoffspelet. Vägen tillbaka till hockeyallsvenskan känns lång. Att tänka mer än ett steg framåt funkar inte nu. Det är slutspel och den gamla klyschan "en match i taget" är det som gäller.
Mariestad har vunnit den första matchen i bäst av 3. Att VIK tidigare vunnit 4 av 4 mot Mariestad under Hockeyettan Västra och Allettan spelar inte någon roll mer än att man tidigare bevisat att man är det bättre laget av de två. Två raka segrar är ett måste. Annars är det över. Över innan det knappt hunnit börja.
Visst är det konstigt. Som hockeysupporter och i detta fall VIK-supporter har man sett fram emot detta hela säsongen. Ändå mår man dåligt. Ni som fattar, ni fattar.
Skillnaden mellan vinst och förlust är så oerhört mycket större än under serielunken. Do or die, vinn eller försvinn.
Mariestad är bra. De är tunga. Spelar "slutspelshockey". Hela tiden på gränsen. De är bra, men VIK är bättre.
Under lördagen och söndagen vinner VIK 2 raka stenhårda matcher mot Mariestad och tar sig vidare till Playoff 3. Både laget och fansen har nu klivit in i den så kallade slutspels eller hockeybubblan".
I playoff 3, det sista steget innan Kvalserien ställs man något överraskande mot Kristianstads IK. Kristianstad hade möjligheten att välja Kallinge-Ronneby istället för VIK men man gjorde bedömningen att Västerås är en enklare motståndare, "det blir mer än hockey mot Kallinge-Ronneby".
KIK har storsatsat mot Hockeyallsvenskan i flera år. Kristianstad är högre rankat och kommer spela den tredje och avgörande matchen hemma, om det går till tre matcher.
Västerås börjar hemma och och alla inser att man måste vinna den matchen för att ha en skaplig chans att gå vidare.
Det gör man också. Dahlbom är inne i "zonen". VIK är stundtals tillbakatryckta, men när Conny Strömberg hittar Fredda Johansson i PP som lyfter in 2-0 i den tredje perioden kokar ABB Arena och VIK tar första matchen.
Men även mot Kristianstad behövs det en tredje avgörande match för att skilja lagen åt.
Match 2, den första i Kristianstad är jämn, men hemmalaget vinner till slut.
Efter matchen på presskonferensen försöker den rutinerade tränaren Mats "överstegrisen" Lusth sätta press på domarna inför match 3. Han kastar ur sig kommentarer om att "VIK filmar mer än Brynäs på 90-talet" osv. Han försöker psyka den mycket yngre och färskare VIK-tränaren Thomas Paananen. Paananen ser dock lugn ut.
Avgörandet blir dramatiskt. VIK leder efter 2 perioder med 1-0. Halvvägs in i tredje perioden kvitterar Kristianstad. Hemmalaget är sedan nära att även ta ledningen.
Men med 6 minuter kvar av matchen lyckas Conny Strömberg peta in pucken bakom Joel Gistedt i Kristianstadmålet. Gammal är äldst.
Conny Strömberg lirade i division 1 redan för 25 år sedan. Då var flera av spelarna på isen inte ens födda.
Glädjen är total i VIK-lägret efter att man lyckats hålla ledningen till slutet. Man hade åter lyckats vinna en helt avgörande match och den gamla förlorarkulturen var på väg långt långt bort.
Kvalserien. Denna fantastiska, vidriga underbara korta serie där sedan allt ska avgöras.
Kvalserien mellan Hockeyallsvenskan och SHL som otroligt nog togs bort för att den drog för mycket uppmärksamhet från SM-slutspelet. Det har undertecknad skrivit om förr, och kanske kommer göra igen, så det lämnar vi nu. Den är i alla fall kvar mellan Hockeyettan och Allsvenskan och kommer så bli.
För VIKs del inleddes kvalserien uppe i Piteå. Ett Piteå som tidigare passat VIK mycket illa.
Piteå dominerar matchen kraftigt men VIK lyckas efter en tidig 2-0 ledning hålla undan.
I en sekvens i tredje perioden ligger alla VIKs 5 utespelare i en hög framför målvakten Marcus Dahlbom. Man gör allt för att vinna varje byte. Hela tiden. Ett lag fyllt av vinnarskallar.
Man vinner de tre första matcherna, för att sedan förlora 2 raka.
I omgång 6 är man illa ute. Den Allsvenska platsen är på väg att glida VIK ur händerna.
Man ligger under med 0-3 hemma mot Piteå.
Det som sedan händer är talande för detta lag fyllt av hjältar. Man vänder till 4-3 och ABB Arena kokar ännu en gång.
Otroligt nog lyckas Piteå kvittera med endast 3 sekunder kvar. Tidigare VIK-upplagor hade i ett sådant läge förlorat den avgörande straffläggningen, men inte detta lag.
Man vinner sedan mot Borlänge borta i omgång 7 och kör sedan fullkomligt över Huddinge i omgång 8.
I den nionde omgången blir det sedan helt klart. Känslan när slutsignalen går är magisk.
Att titta runt sig och se så många välbekanta glada ansikten. Att få krama om sina närmaste VIK-vänner som man står tillsammans med i ur och skur.
Att få fira med spelarna på isen. Länge.
Ödmjukheten hela tiden där. När jag gratulerade Thomas Paananen till framgången hävdade han bestämt att det var lika mycket "vår förtjänst" och han gav sig inte, även om det naturligtvis inte är riktigt sant.
Ett annat roligt möte för egen del var med backen Kenny Källström.
För runt 8 år sedan köpte jag av en slump Kenny Källströms bil. Kenny lirade då i Leksand. Har inte träffat på honom sedan dess. Men den gången snackade vi nog mer hockey än om bilen, så var mina sympatier låg blev klarlagt.
Det första han sa var, "tänkte på dig för ett tag sen nu när man lirar här. Är du förbannad på mig eller har har bilen funkat bra"?
Förklarade att bilen funkat helt ok :).
Kenny är en i raden av de spelare som spelat skadad men vägrat vika ner sig.
Har blivit ihopplåstrad länge för att kunna spela med sin skadade axel. En av många hjältar.
Hyllas dem som hyllas bör
Det finns givetvis många personer som bör hyllas lite extra även om denna framgång till största del blev möjlig av ett starkt kollektiv.
Patrik Zetterberg
"Z" lyckades med relativt små medel på ett oerhört smart sätt värva ihop ett gäng karaktärsspelare. Visade sedan under säsongen fingertoppskänsla med de förstärkningar som gjordes. Tog in den okände backen Jesper Appel från Grums och i och med det lyfte hela backsidan en nivå.
Vågade satsa på Conny Strömberg. Detta blev helt avgörande för avancemanget.
Ska bli oerhört intressant att se hur starkt Zetterbergs lagbygge visar sig bli i Hockeyallsvenskan.
Thomas Paananen
Fick laget att växa under säsongen. Enorm vinnarskalle. Kan konsten att vara ödmjuk och samtidigt utstråla självförtroende.
Har uppenbarligen en fantastisk förmåga att få alla runtomkring att känna sig delaktiga.
Verkar mån om att alla ska må bra. Modern ledarstil. Har skrivit in sig i VIK-historien.
VIK-Styret
Känslan är att klubben står stadigt.
Klubbchef Mats Brokvist, ordförande Pär Södergren har tillsammans med övriga nyckelpersoner runt VIK Hockey gjort ett kanonjobb.
Förtroendet för klubben är tillbaka. Klubben känns öppnare än någonsin. Inget vi och dom eller vi och ni. Bara vi.
Att rätt personer styr klubben är en förutsättning för att kunna ta nästa steg.
VIK Support
Att det finns ett fantastiskt engagemang runt klubben är inget nytt, men även här har denna säsong inneburit ett lyft.
Det har varit ett ruggigt bra tryck på klacken framförallt under den senare delen av säsongen.
Om laget har spenderat föregående säsong i Hockeyettan har supportrarna spelat i förstaligan.
Spelarna har haft ett fantastiskt bortafölje under säsongen. Räkna med att detta ska fortsätta.
Det ryktas till och med att några ska cykla till bortapremiären mot Karlskrona? :)
Fredrik Johansson
Alla som följer VIK Hockey vet vad Fredda betyder för klubben.
En ledare på och vid sidan av isen. Klev också fram och producerade när det behövdes.
Förhoppningsvis blir Fredrik kvar i klubben många år till.
Marcus Dahlbom
"Målvakten är halva laget". Dahlbom var en vägg när det gällde som mest. Bättre och bättre ju längre säsongen gick. En av de största hjältarna.
Conny Strömberg
Räcker med att ställa en enda fråga för att få svaret på hur viktig Conny Strömberg var för att detta avancemang blev möjligt.
Hade VIK Hockey gått upp utan Conny?
Naturligtvis en hypotetisk fråga, men det högst troliga svaret är nej.
Visst är det möjligt att någon annan kunnat kliva fram och presterat alla dessa viktiga poäng som Strömberg gjorde i playoff/kvalserien, men det är inte speciellt troligt.
Hade inte Conny hållit sig framme i Kristianstad i slutskedet i den avgörande matchen och petat in pucken, hade VIK Hockeys säsong kunnat vara över redan där.
Ett unikum som har ett spelsinne som är något helt utöver det vanliga.
Hittar passningar ingen annan ser på isen.
Många var tveksamma till Strömberg när han värvades. De allra flesta av dem insåg att de hade fel.
Själv har jag tjatat tillräckligt om att få se honom i Gulsvart de senaste åren. Jag fick som jag ville till slut.
Patrik Zetterberg ska ha en stor eloge för att han vågade satsa på Conny som en spetsspelare vid 42 års ålder.
Är ganska övertygad att varför det gick så bra i VIK Hockey för Strömberg var Paananens ledarskap. Han lät Conny vara Conny. Petade inte i detaljer, utan lät spelgeniet vara just ett spelgeni.
Lokal mediabevakning av VIK Hockey
Bevakningen av VIK Hockey är ytterligare något som håller mycket hög klass.
Vi som följer VIK Hockey ska vara oerhört glada att Kevin Johansson jobbar för VLT/Mittmedia och ingen annanstans.
Levererar ständigt "lite mer".
Filmen #InsideVIK, vägen tillbaka, där Kevin fick följa med laget under några dagar blev lysande och någonstans i samband med visningen av den filmen kom känslan på riktigt att klubben var på väg att bygga upp något stort igen.
Mikael Norén gör ett stort jobb med sin blogg vikfancentral.se.
En av Sveriges absolut bästa hockeybloggar.
Ständig leverans, både sett till mängden inlägg och innehållet i dem.
En oerhört viktig del i att kunna bygga framgång för en klubb på elitnivå, är givetvis att intresset finns.
Att bevakningen håller hög klass hjälper givetvis till att bygga ett större intresse.
Så vad väntar nu i Hockeyallsvenskan?
Möten mot AIK och Leksand istället för Surahammar och Lindlöven.
Hockeymässigt givetvis en helt annan värld.
VIK Hockey var i Hockeyettan den överlägset största klubben. I Hockeyallsvenskan kliver man direkt in som en av de stora klubbarna sett till intresse, historia osv.
Hockeyallsvenskan, drömmarnas serie. Så nära finrummet, men ändå så långt ifrån, tack vare den helt orimliga pengafördelningen mellan ligorna.
Samtidigt, när Hockeyallsvenskan är passion är SHL något annat. Där skruvar man bort stolar på de bästa platserna för att sätta dit fler kameror för bättre tv-upplevelser.
Mycket är snett när det gäller Svensk elithockey, men den kampen går vidare, och det tar vi senare.
När det gäller Hockeyettan tror jag att de flesta av oss som följt VIK Hockey nära under föregående säsong, och därmed fått en inblick i ligan, har fått en betydligt större respekt gällande det mesta. Först och främst finns det oerhört många skickliga spelare även på denna nivå.
Ett flertal lag som absolut har förutsättningar att nå Hockeyallsvenskan på sikt.
För VIK Hockey väntar nya utmaningar. Nästa gång vi lämnar Hockeyallsvenskan ska det vara för SHL och inget annat.
Hoppas klubben nu kan rida vidare på denna framgångsvåg.
De kvalspöken som härjat i Rocklundahallen är äntligen bortjagade.
Med rätt ledning och med detta engagemang som finns runt klubben är ingenting omöjligt.
Vi har glömt det som varit. Vi gjorde vad som krävdes
Vi är tillbaka.
Vi hörs!
