VIK Hockey lämnar Hockeyallsvenskan, efter 15 raka säsonger i Sveriges andraliga...
Att försöka sammanfatta VIK Hockeys senaste säsong, 16-17, som blev den sista i Hockeyallsvenskan för denna gång, är på många sätt och vis väldigt enkelt, samtidigt som det på andra sätt även är väldigt svårt. Så många saker har gått så otroligt alldeles fel. Hur är det ens möjligt att det kunde gå så illa? Samtidigt som alla i och runt klubben smälter detta måste vi så klart titta framåt. Vad händer nu? Hur ser framtiden ut?
Det tar emot bara att skriva rubriken.
VIK Hockey lämnar alltså Hockeyallsvenskan.
Denna serie som man egentligen alltid haft ambitionen att lämna, om man räknar bort de allra första säsongerna klubben gjorde i serien i början av 2000-talet, sedan man tagit sig dit efter konkursen. Men man skulle lämna för SHL och inget annat.
Så blev det alltså inte och ännu en tagg borrades in i alla de enormt hängivna VIK-supportrarnas hjärtan, när laget vek ner sig ytterligare en gång i ett avgörande kvalspel.
Det är givetvis en mängd olika faktorer som tillsammans har bidragit till denna degradering. Det är omöjligt för många att skylla på andra.
Den enskilt starkaste faktorn är givetvis den misskötta ekonomin.
Fram till våren 2016 var vi alla som följer VIK Hockey lyckligt ovetande om att ekonomin återigen, 16 år efter konkursen, var misskött igen till den grad att det kunde lett till en ny konkurs.
Så mycket har redan skrivits om detta av mig och många andra, så det låter vi till stor del vara denna gång.
Om nu någon missat detta eller vill återuppdatera sig, så är det bara att titta i arkivet på denna sida eller googla.
De ekonomiska problemen är, som alla förstår, själva grundproblemet som ledde till denna smärtsamma degradering. Men jag vågar ändå påstå att utan en mängd felbeslut, samt onormalt många underpresterande spelare hade man aldrig åkt ur. Inte en chans.
Innan säsongen startade var de flesta som följer klubben helt enade om att tålamod var nyckeln. Tålamod med många yngre spelare som tidigare inte varit ordinarie, och, eller bärande på denna nivå. Att de skulle få tid på sig att växa in i kostymen, samt en förhoppning om att några skulle kliva fram och överraska. Tålamod med att spelidé och spelsystem skulle sätta sig.
Det tog dock inte lång tid för ett hyfsat tränat hockeyöga att se att detta lag skulle få problem.
Stundtals var det svårt att sätta fingret exakt på var problemet låg, även om bristerna var otroligt uppenbara.
Väldigt förenklat skulle man kunna säga att de största spelmässiga problemen var den enorma röran som uppstod i egen zon när man blev tillbakapressade av motståndarna. Det kändes oftast som det gick flera minuter innan man fick ut pucken.
Kraften det tog, var förmodligen en starkt bidragande orsak till det kanske allra största problemet. Bristen på eget spel.
Förutom en period efter jul och nyår hade man egentligen under hela säsongen oerhört svårt att få till ett eget ordnat spel.
Passningskvalitén har inte heller under modern VIK-tid varit sämre.
Man har inte heller haft farten. Snabba spelvändningar har lyst med sin frånvaro.
En annan starkt bidragande orsak till att det blev som det blev var avsaknaden av en riktig sniper. Hoppet innan säsongen stod till Markus Persson. Men han skadades tidigt och ersattes aldrig. Ingen befintlig spelare i truppen klev heller aldrig fram.
När man tittar på detta svart på vitt är det kanske inte så konstigt att det blev som det blev ändå.
Avsaknad av "eget spel". Total oreda i egen zon i spelet utan puck, men även då man lyckades få tag i pucken var det inte många av backarna, om ens någon, som kunde agera med kyla och pondus. Känslan är att man inte visste riktigt vad man skulle göra.
Brist på fart, samt ingen som gjorde mål kontinuerligt.
De spelare som på förhand skulle vara de ledande spelarna levererade inte i närheten av vad man ska kunna kräva.
Det är en på gränsen till ofattbar tanke att den, enligt uppgift, bäst betalde spelaren uppbringade runt hälften själv, av kommande säsongs totala spelarbudget.
Det kontraktet kan man inte lasta sportchef Appelgren för. Däremot borde han sett, precis som vi som stod på sidan såg, var bristerna fanns och försökt gjort mer åt det.
Givetvis fanns inte det ekonomiska utrymmet till några stjärnvärvningar. Men man kanske kunde brutit något kontrakt och försökt med några spelarrockader.
Tränarna Christer Olsson och Tony Zabel kommer naturligtvis inte heller undan detta med godkänt betyg.
Man lyckades inte på närmare 60 matcher innan det ödesdigra kvalet, inkluderat träningsmatcher, hitta kedjekonstellationer med kemi.
Man lyckades inte få till ett stabilt grundspel varken med eller utan puck.
Istiden fördelades snett efter vad som presterades på isen.
Denna krönika skrivs från underbara varma Costa Blanca i Spanien.
Normalt sett när jag skriver en krönika tar det kanske några timmar.
Rubriken till denna text skrev jag i slutet av april och de avslutande meningarna skrivs i början på juni.
Skrivkramp? Kanske lite, men mer en anpassning till en, för en tid, skönare livsstil.
Manana, manana. Det vi inte hinner idag, det gör vi imorgon. Kanske.
När jag sitter och blickar ut över havet kommer ett gäng grabbar, 15-20 stycken och börjar lira någon form av brännboll med enorm inlevelse. Tittar en stund.
Glädjen är påtaglig och finns där hela tiden. Spelet är av varierande kvalitet, men alla ser ut att ha fantastiskt kul och man rycks med.
Tänker på VIK Hockey. Det är naturligtvis omöjligt att jämföra välbetalda hockeyspelare med ett gäng grabbar som spelar brännboll på stranden. Men det blir ändå så uppenbart.
Det känns inte som spelarna i VIK Hockey har haft kul. Inte på länge.
Har man inte kul när man håller på med idrott då presterar man inte bra. Så är det bara.
Det är för enkelt att säga att man underpresterar. Men varför gör man det?
Givetvis är detta en av de stora anledningarna. Det ska man inte blunda för. Här krävs en annan mentalitet framöver.
Har försökt forskat i om det spelas någon hockey här på kusten. Tänkte det kunde vara kul med ett reportage i så fall.
Tyvärr verkar det dåligt med den saken.
Har blivit inbjuden till ett lag som spelar inlineshockey i alla fall. Kanske tar tillfället i akt när vi är tillbaka här till hösten. Vi får se.
Nej, här är det fotboll som gäller. Minns fortfarande när jag för drygt 15 år sen bodde en tid på Costa Del Sol och var och kollade på Malaga mot Real Madrid.
Så fort bollen bara kom över på Real Madrids planhalva ställde sig i stort sett hela publiken upp och gapade.
Gubben bredvid mig surrade med mig hela matchen och gestikulerade. Tror inte att han märkte på hela matchen att jag knappt fattade ett ord av vad han sa.
Det var så nära man kan komma stämningen i ett fullsatt "Skräcklunda" när den är som bäst :).
Det är dit vi måste sträva igen.
Nu är det dags att lägga denna säsong bakom oss.
Är orden angående detta misslyckande för hårda?
Nej. Inte på långa vägar. Det finns absolut ingen anledning att försköna något.
Klubben kommer inte undan sin historia med misslyckanden när det gäller och en ekonomi som återigen misskötts.
Det är oerhört viktigt att kommande kapitel som skrivs när det gäller denna klubb blir positivt. De ständiga besvikelserna måste upphöra.
Att det saknas ett motstycke till det VIK-supportrarna har fått uppleva är kanske att ta i. Men det finns inga hockeysupportrar till något annat lag i "elithockeySverige" som blivit lika prövade som VIK-fansen.
Leksingarna kommer väl närmast med en ständig berg och dalbana, eller ett pendeltåg mellan de två högsta divisionerna i Sverige och ofta turbulent vid sidan av isen.
Men sen kommer ingenting efter de två klubbarna.
Södertäljefansen har haft några tyngre säsonger, men är inte ens i närheten.
Skillnaden är att de klubbarna har mellan sina misslyckanden också fått känna glädjen av att gå vinnande ur viktiga kvalspel och nå SHL.
Vi VIK-supportrar har tjatat om avsaknad av vinnarkultur i evigheter och de som till slut lyckas locka fram den kommer nå kultstatus hos supportrarna.
VIK-supportrarna må vara prövade. Men engagemanget som finns är fantastiskt och vi kommer inte ge upp.
Sen är det ju också så, att sportsliga misslyckanden är en sak. Men vi som står på sidan om ska inte behöva bekymra oss om att konkursrykten ska dyka upp lite då och då. Att det ska behövas samlas in pengar för att de som styr våran fina klubb inte har gjort sitt jobb.
Att man äventyrat det så många människor brinner för och ser som sitt främsta intresse.
Om man bortser från spelet på isen och klubbens ekonomi, så håller många andra saker runt, eller utanför klubben absolut toppklass.
Intresset, engagemanget för klubben.
VIK-support har gjort ett fantastiskt arbete med insamlingar osv.
Även bevakningen av Gulsvart håller högsta klass.
Mikael Norén på vikfancentral.se har förmågan att leverera med kvalité både när det gäller mängden blogginlägg samt innehållet i dem. Klockrena analyser.
Kevin Johansson på VLT/Mittmedia var lysande under kvalserien.
Kevin har, precis som Micke, också förmågan att kunna analysera på ett skarpt sätt och även ifrågasätta kritiskt.
Att ställa de relevanta frågorna och att själv kunna belysa vad som saknas och skulle behöva förändras.
Så vad väntar nu då?
Division 1. Nystart.
Surahammar och Lindesberg istället för AIK och MoDo.
En ny tid för alla Gulsvarta. Igen.
För de som jobbar i klubben väntar ett hårt jobb. Förtroenden måste byggas upp igen.
Klubbchef Mats Brokvist känns äkta och ärlig. Känslan är att han är villig att jobba hårt för att klubben ska resa sig igen. Känns som en "vinnarskalle".
Som ny föreslagen ordförande är Pär Södergren. Känner honom inte personligen, men de personer, vars omdömen jag litar fullt ut på, säger att han är absolut rätt man för jobbet. Känns bra.
Sportchef Patrik Zetterberg måste träffa rätt i värvningarna med en ytterst begränsad spelarbudget.
Thomas Paananen får nu chansen från start att sätta sin prägel på vad som förväntas som spelare när man ska representera VIK Hockey på isen.
Att ge allt i alla lägen. Att alltid spela för att vinna. Så måste mentaliteten vara från och med nu.
Till sist. Är det inte dags att officiellt ta tillbaka namnet Västerås IK nu? Klubben "heter ju ändå så överallt". Vad hindrar?
Till allra sist. Har i ärlighetens namn inte stött på någon enda supporter som vill att laget ska spela i gult på hemmaplan. Därför en uppmaning. Ta genast beslut (om det inte redan har gjorts) om att återgå till att spela i svarta tröjor med gula inslag på hemmaplan. Inte tvärtom...
Önskar alla som läser detta en skön sommar!
Vi hörs!
