VIK-KHK 3-1, I det närmaste fulländat
Hockeyallsvenskans största överraskningslag och likaledes serieledare kom på besök under lördagen. De 4031 åskådarna som sökt sig till ABB Arena fick se vad som skulle visa sig bli en av säsongens starkaste insatser av hemmalaget.
Efter att ha blivit "rånade" på poäng i Ängelholm efter den bedrövliga domarinsatsen i matchens sista period var det flera som var fundersamma på hur VIK skulle studsa tillbaks i denna så viktiga match. Beskedet i den frågan lät inte vänta på sig, hemmalaget kom ut ur båset som hungriga tigrar och fullständigt körde över Karlskrona i matchens första minuter. Chans på chans skapades och i matchens tredje minut lyckades slitvargen Marcus "Messy" Jonsson trä in i puck mellan benen på storspelande Galbraith i KHK:s mål, framspelad av den oväntade playmakern Mårtensson. Direkt i samband med det tog Janne Karlsson timeout i hopp om att stoppa upp VIK forceringen. Det desperata tilltaget fick marginell effekt då de gulsvarta fortsatte att trumma på med ominskad energi. I samband med matchens första powerplay kunde VIK utöka ledningen med ett fint handledsskott från blålinjen av Emmerdahl som gick in lågt till höger om KHK-målvakten. Fint arbete framför mål från Bacon där han och KHK:s back tillsammans gör att Galbraith omöjligen kan se skottet.
HV-lånet Filip Sandberg gjorde en godkänd insats och var smått otrolig i tekningscirkeln där han vann 12 av 14 tekningar, en av dem resulterade i en assist på Andreas Lindhs backavslut som gav matchen 3-0, 11.26 in i första perioden. Ett hårt men inte helt otagbart skott som borde kunnat anses som Galbraiths enda misstag i matchen.
Efter målet avtrubbades den offensiva gnistan hos hemmalaget och gästerna tilläts låna pucken i allt större utrsträckning. I periodens sista minut fick seriens skickligaste lag på spelvändingar till just ett sådant efter en onödig rusning från Andreas Lindh vilket resulterade i en reducering från Filip Cruseman efter viss förvirring i det i övrigt solida gulsvarta försvaret.
Period två och tre var egentligen kopior av varandra, hemmalaget kontrollerade händelserna mer eller mindre från start till mål. Kontrollerade pucken på ett mycket fint sätt och tillät få riktiga avslut från KHK:s offensiv. Frustrationen hos gästerna lös igenom i sista perioden och Jesper Jensen får personifiera den efter att ha skrikit sig till en misconductutvisning med fem minuter kvar. KHK satsade på att ta ut målvakten för att försöka reducera men VIK försvaret fredade målet utan större ansträngning, de gulsvarta vann matchen oerhört välförtjänt med 3-1 vilket hade kunnat vara något mål till om inte för en skicklig Galbraith i KHK:s mål. Skotten gick även de till hemmalaget med 39-20.
Största glädjeämnena i matchen var naturligtvis powerplayspelet som gjorde mål för tredje matchen irad, kanske inte något som andra lag i serien höjer på ögobrynen för men med tanke på den tidigare gulsvarta trenden så är detta naturligtvis glädjande. Spelet i spelformen har även den börjat sitta allt mer i takt med att målen trillar in, pucktempot har ökats avsevärt och avsluten är nu långt fler än för fem omgångar sedan.
Jonas Emmerdahl gör sin bästa match för säsongen och var tillbaks i gammal god form som innan sin svåra skada förra året. Fortsatt stark i defensiven men börjar nu allt mer att komma tillbaks i det offensiva. Mål och assist mot KHK och utsedd till matchens bästa spelare, väldigt roligt.
Jeremy Williams verkar även han ha funnit en helt annan harmoni sedan hans fru anlänt till Västerås, utnyttjar fortfarande inte sitt skott i tillräckligt stor utsträckning men har en klart underskattad spelförståelse och har visat prov på denna allt mer under de senaste veckorna. Detta tillsammans med en stigande jobbkapacitet och skridskotempo ger hopp om framtida framgångar.
Negativt då, ja få egentliga i en match som de gulsvarta egentligen äger i sextio minuter. Domaren hamnar tyvärr i fokus något även i denna match med svajiga bedömningar (åt båda hållen) och en nivå som ändras hela tiden. I detta fall blev det glädjande nog inte resultatpåverkande men kvaliten på domarkåren i allsvenskan är allt som oftast usel i förhållande till den kvaltitetsökning som serien i övrigt har igenomgått de senaste fem åren.
Det är någonting som de höga herrarna i den allsvenska föreningen bör ta ett större grepp om inför framtiden om man på allvar vill fortsätta minska gapet mot SHL.
Vid pennan
Kelson
