Frölunda - Växjö
2 - 5

Vi ger aldrig upp, slutar aldrig tro

60 minuter. Så lång är en hockeymatch, minst. Det är viktigt att spela hela tiden ut. Framför allt när man möter Växjö.

Först och främst ska jag säga att jag såg matchen på plats och har därmed inte kunnat ta del av några (bra) repriser. Därför tänker jag inte skriva någonting om utvisningarna och eventuella förstärkningar. Den enda kommentaren om domarinsatserna blir också följande: Linjemännen kändes oerhört petiga och nitiska gällande allt från icing till tekningsuppställningarna.

Gällande matchen så var Frölunda klart bäst i första. 2 PP-mål och en storspelande Gustafsson i kassen gjorde att matchen såg oerhört svårvunnen ut. Jag var nog inte den enda som trodde att det skulle bli nästintill omöjligt att bärga en seger, men det fanns samtidigt större tvivlare än jag. Det är viktigt att aldrig vika ner sig. För Växjös del är det snarare regel än undantag att komma ikapp i svåra matcher och få in en puck i slutet. Därför är det viktigt för både spelare och supportrar att inte misströsta när det ser mörkt ut. Det är när det är som jobbigast man måste ge mest.

I andra perioden kom Växjö ut klart mycket bättre än i första, och bättre än Frölunda. Man tog sig in i matchen och skapade mer än hemmalaget. Men på grund av Gustafssons storspel så fick man bara in en puck i mål. I det stora hela var det inte mycket till skönlir, vilket kan bero på att båda lagen saknar sevärda spelare på grund av JVM. Hade nog varit klart många fler highlights om Pettersson och Dahlin varit med.

Tredje perioden fick en smakstart när Brodecki kvitterar efter 10 sekunder. Nu när Gustafsson visat sig mänsklig och Växjö förbättrat sitt boxplay fanns det en stor möjlighet att knipa poäng. Seger vågade jag knappt hoppas på. Men en sak som fanns i bakhuvudet under stora delar av matchen var: Vad har Frölunda egentligen? Vad har de för hot? Vad har de för system? Vad har de för spelare? Förutom Gustafsson och Olofsson (2 PP-mål) så såg jag inget hot mot Växjö. Med det spel som de visade upp denna match så är jag inte förvånad över att Frölunda gått knackit denna säsong. De ser virriga ut i försvarszon, konstiga uppspelsvarianter och var bara ett hot framåt i powerplay. Shinnimins mål, som egentligen gjordes av en virrig Frölundaback, är det bästa exemplet på Frölundas spel. Det här tror jag är anledningen till varför Växjö tillslut ändå vann matchen. När Frölunda inte lyckades skapa i powerplay så fanns där inget stort hot. Det kändes snarare som att om Växjö skulle förlora så var det på egna misstag.

Shinnimin var lika bra som vanligt, han och Reddox skapar oerhört med tanke på sin skridskoåkning. Sen tycker jag också att Brodecki gjorde en bra match, trots sin klantiga utvisning. Tvåmålskytten Calof bör också nämnas, styrkan och skickligheten i 2-4 målet är underbar att skåda.

12 poäng på de 6 senaste matcherna när man bla mött HV, Färjestad, Frölunda och Skellefteå är ett bra facit. Framöver ser det lite lättare ut på pappret med Rögle, Karlskrona och Malmö. Fortsätter DIF och FBK att tappa poäng så kan vi verkligen springa ifrån.