Malmö - Växjö
1 - 2

Vilket mål!

Kamp, grinigt och Elias Pettersson. Fjärde semifinalen hade det mesta.

Växjö dominerar början av matchen. Man styr och ställer, Malmö får bara pucken när man slarvar eller en spelare tappat balansen. Trots övertaget så krävs det powerplay för att spräcka nollan. Rasmussen gör mål via en Malmöspelare och man fick känslan av att nu kan tåget gå. Istället så är det Växjö som visar brist på kyla och Pesonen drar på sig en onödig utvisning. Powerplay är precis det Malmö behöver för att komma in i matchen och ha lite spel i anfallszon. Men det räcker inte med 5 mot 4 för Malmö. Vid kamp framför mål så lägger sig Alvarez ner som om armen vore bruten och Rahimi åker ut 2 min för crosschecking. Är han där med klubben på ett ojuste sätt? Ja, men det där händer hela tiden framför målet och att Alvarez spelar i bytet efter tyder ju på att det inte var så farligt som han påvisat. Men det är ju Malmö så man är ju inte förvånad…

I 5 mot 3 så kvitterar Nils Andersson till 1-1 och matchen är onödigt jämn. Perioden ut blir det mest kamp och ostrukturerat spel, något som bör gynna det inte så konstruktiva Malmö som lever på kamp och fulknep. Att Pettersson inte får med sig en hakningsutvisning när han drar en kille och försöker komma förbi den andre är inget som uppskattas av de som vill se kreativa spelare visa upp sin fulla potential.

En olycka kommer sällan ensam. I andra perioden så drabbades Växjö av två otäcka smällar mot huvudet. Först var det Fröberg som förr handlöst till isen efter en tackling och fick utgå. Otroligt tråkigt, Fröberg har varit en av Växjös jämnaste spelare under året så jag hoppas han får vara med i finalen också. In kom Brodecki och eftersom Rosén är tillbaka nästa match så är jag inte orolig för de kommande matcherna eftersom Lakers har en så bred trupp. Senare i perioden så kolliderar Malmös Händemark med Viktor Fasth, som hamnar på rygg. Det blev ingen utvisning, förståeligt då det ser mer ut som en kollision och sker utanför målområdet, men gnälldes från Malmö håll om att Fasth filmade/förstärkte, avd. Kasta sten i glashus. Men det tog inte slut där. 10 sekunder in i ett Malmö-powerplay så snubblar Fasth bakåt och slår i bakhuvudet i isen och blir liggande. Domaren blåser av och det är grinigt då Lakers tror han blivit fälld. Utvisning blir det inte, korrekt. Men Fasth ligger kvar länge på isen. Samtidigt som Fasth ligger på isen, tar sig för huvudet och repriserna rullar så skriker hemmapubliken ”filmare” åt honom. Jo du läste rätt. Man skriker filmare åt en motståndare som slagit huvudet i isen och blivit liggande. Förvånad? Inte jag, det är ju Malmö. Fasth utgår och Andrén kommer in.

Växjö klarar ut Malmös bedrövliga powerplay men snart får hemmalaget ett nytt. Malmös hatobjekt nummer 1, Daniel Rahimi, ska tackla Forsell och träffar med knät på Forsells ben. Utvisningen för knätackling är inte orimlig, men jag tycker ändå den blir hård. Forsell byter åkväg och skär in i Rahimis bana samtidigt som han försöker undvika tacklingen som kommer. Det gör att han får en konstig position och Rahimi inte träffar så som var tänkt. Knätacklingar är inte snygga, men ibland finns det även ansvar hos tacklande spelare att inte utsätta sig för fara i tacklingsituationer. Utvisning blev det och Rahimi är fortsatt impopulär i Malmö. Växjö klarar ut även det boxplayet och det som kom därefter och visar sig starka i special teams. Även i powerplay så skapar man chanser, med här märks det att Rosén saknas. 1-1 stod sig perioden ut.

Tredje perioden var annorlunda. Grinigheten fanns inte där. Kampmomenten var färre. Utvisningarna få. Petter Rönnquist beskrev det bra när han sa att matchen tappade rytmen efter Fasthts skada. Inga fler mål gjordes och matchen gick till förlängning. En förlängning som Växjö dominerade.

Man började fjärde perioden som man började den första, man dominerade totalt. Det fanns aldrig någon oro att Malmö skulle vinna eftersom de inte kunde skapa något framåt. Frågan var snarare NÄR än OM. Sen åker Rakshani ut för hög klubba och Växjö hade ett gyllene läge att avgöra. OCH SOM MAN AVGÖR! Elias Pettersson steppar upp när det väl gäller och lurar ut Gunnarsson ur kassen och lägger in pucken bakom honom. Otroligt vackert, vilken spelare! Växjö har nu fullbordat revanschen, slagit ut Malmö och planenligt tagit sig till final. Bara fyra segrar kvar nu…

Avslutningsvis vill jag ta upp lite gällande tiden framöver med tanke på Fröbergs och Fasths incidenter. Så här såg forwardsuppställningen ut efter Fröberg utgått:

Kiiskinen-Miele-Pettersson
Calof-Rasmussen-Pesonen
Brodecki-Shinnimin Lundberg
Reddox-Josefsson-Netterberg

Till nästa match är Rosén tillbaka så om Fröberg inte är frisk nog så kan man ställa upp som följande:

Kiiskinen-Rosén-Pettersson
Calof- Miele-Pesonen
Shinnimin-Rasmussen-Netterberg
Reddox-Josefsson-Lundberg

Inte illa.
Det är också många dagar tills första finalmatchen, som spelas 17/4 hemma i Vida. Gott om tid för Fasth, Fröberg och Welch att vila upp sig till. Skulle det vara så att de inte är spelklara till dess, så bör Växjö kunna klara sig 2 matcher utan dem. Det ger dem ytterligare 4 dagars vila. Det finns tid, det finns hopp.