Vinst mot Timrå – till slut
En alldeles för liten publik (3489) på Johanneshov fick se en dramatisk, egentligen alldeles för dramatisk, tillställning mellan AIK och Timrå på onsdagskvällen. En till synes kassaskåpssäker seger var återigen på väg att rinna AIK ur händerna, men den här gången höll det hela vägen.
Första perioden inleddes i ett högt tempo, och redan i första bytet visade AIK var dom hade tänkt ställa skåpet i afton, med offensivt tryck i Timrås zon och tidiga målchanser. Istället var det Timrås nyförvärv Damien Fleury som bjöd på matchens första mål, när han i en kvick omställning kom fri med Markus Svensson i AIK:s mål och säkert satte pucken i nät. Repliken lät dock inte vänta på sig särskilt länge. Cirka 15 sekunder senare slår MacNevin en grym passning som friställer Richard Gynge. En stoppfint senare är det 1-1, vilket känns lika rättvist som skönt. Spelet böljar därefter fram och tillbaka, med ett visst spelmässigt övertag för AIK. Detta ger utdelning i periodens 13:e minut då Dick Tärnström smäller in 2-1 från blå bakom en skymd Joakim Lundström i Timrås mål. 2-1 efter första perioden.
Andra perioden är fantastisk och slutar i stående ovationer från AIK-publiken. Till skillnad från många tidigare andraperioder trampar AIK gasen i botten och pressar ner Timrå djupt i egen zon, där det sedan snurras friskt. Christian Sandberg gör mål för andra matchen i rad då han får in 3-1 efter en tilltrasslad situation framför mål. Efter videogranskning (misstänkt hög klubba) godkänns målet och Sandberg knyter näven i båset. Richard Gynge höll däremot inte tillbaka på firandet när han från en position bakom (!) mål lyckas valla in 4-1 via Timrås målis. Hoppande och skuttande for han runt över isen och visade hur mycket ett mål kan betyda. Det var även hans andra för kvällen och elfte för säsongen. Det hann sedan falla ytterligare ett mål, när en för kvällen utmärkt MacNevin bröt sig igenom ett passivt Timråförsvar och sen satte 5-1 på sin egen retur.
Tredje perioden är en demonstration på hur man _inte_ ska agera när man ska försvara en ledning. AIK går ännu en gång igenom en mental förändring värdig Dr Jekyll & Mr Hyde. Spelet centreras till egen zon, anfallsspelet kollapsar och inställningen hos laget faller ihop som ett korthus. Stackars Markus Svensson blir plötsligt osäker igen, och precis varje person på Hovet tänker precis samma sak. HV-matchen. Inte igen. Timrå vinner perioden med 0-3 efter mål av Önerud, Hagos och nyförvärvet Bremberg. Alla tre målen faller dessutom inom ca 5 minuter, och helt plötsligt står det 5-4. Det sista målet släpptes dock in av Victor Fasth, som tog över i buren vid ställningen 5-3. Förståeligt nog ville Svensson inte uppleva HV-debaclet igen. Efter målvaktsbytet och en timeout (inte en minut för sent) stabiliserades AIK:s spel, och det fullständiga raset kom av sig. Efter att ha haft ungefär 200 i puls sista 10 så höll AIK ändå undan, vilket får ses som en mindre bragd, med tanke på hur spelet såg ut i tredje perioden. Tre oerhört sköna och viktiga poäng, efter en helt galen match.
Varför det blir såhär gång på gång har jag faktiskt ingen aning om. Det verkar finnas en inneboende osäkerhet i laget, som då och då kryper fram och stryper precis all kreativitet. Indianare i egen zon, total oförmåga att få ut pucken ur densamma och ett fallerat anfallsspel. Jag tror anfall är bästa försvar i fallet AIK. Så fort anfallsspelet och den höga offensiva pressen avtar (laget försöker backa hem och försvara ledningen), så får motståndarlaget omedelbart övertaget och osäkerheten smyger sig på. En osäkerhet som sprider sig från målvakt till backar till anfallare, och till slut är det ingen som spelar hockey längre. Dock starkt att trots allt vinna, att lyckas bryta sig ur osäkerheten och det fria fallet.
Som en publikmässig bonus bjöd Kent McDonell på en liten krigsdans med Yared Hagos. Bägge spelarna kastade handskarna och verkade gå i riktigt slagsmål, innan dess att Hagos gömde sig bakom linjedomaren, vilket gjorde McDonell ännu argare. Kenta vevade frustrerat i luften några gånger och var till och med nära att golva domaren.
En match som i underhållningssyfte hade precis allt, vilket många som för kvällen inte kom till Hovet missade.
AIK – Timrå 5-4 (2-1, 3-0, 0-3)
Skott: 46-30
Utvisningsminuter: 12-14
Tekningar: 38-26
Tacklingar 11-15
