Dopopartita: Milan-Udinese 2-0
Trots att Milan förmodligen gjorde säsongens bästa halvlek i första var det mållöst vid pausvilan. I andra kom dock utdelningen.
Första halvlek
Milan radade upp chanser i första halvlek och Udinese var många nummer för små. El Shaarawy låg bakom hur mycket som helst och kampen på mittfältet vanns med lätthet av Milan. Uppställningen 4-4-2 med Van Ginkel-Essien-Bonaventura-Honda visade sig vara en snilleblixt från Inzaghi där naturligtvis bristen på alternativ var till god hjälp. Understöden framåt mot Menez och El Shaarawy var flertaliga och Udinese var ett lag i brygga.
Och mål blev det. Men tyvärr skymdes måldomaren av Udineses målvakt Karnezis och kunde därför inte konstatera att bollen var inne. Men visst borde det dömts mål, oavsett vad några sömnpiller till kommentatorer samt säkert en del anti-Milan säger.
Men trots ett massivt tryck med målchanser av Menez, Bonaventura, El Shaarawy och Honda kunde Udinese pusta ut efter en mållös halvlek.
Andra halvlek
Udinese ryckte upp sig i början av andra men efter ett tag fortsatte matchbilden såsom den var i första. Ett stort spelövertag från Milan. Domare Valeri som missat Milans mål i första, jämnade ut misstagen till viss del då han valde att inte blåsa straff då Armero sparkade ner Badu. Det ska vi vara tacksamma för, straffen var helt given även där oavsett vad några sömnpiller till kommentatorer samt säkert en del anti-Udinese säger.
Strax efteråt fick Milan straff då Honda dragits ner av Domizzi som fick rött kort. Honda tog ner bollen med armen och Udinese protesterade skarpt då detta bortsågs av Valeri. Men straff blev det och Menez gjorde rättvist Milans första mål.
Valeri försökte ännu en gång kompensera sin svajiga insats med att låta båda lagen drabbas lika hårt. Essien blev offer för denna taktik då han utvisades efter sitt andra gula kort. Även detta i en situation som inte ens borde blåsts för.
*****
Armero och Van Ginkel
Så äntligen fick vi se Armero från start efter lång tid i Inzaghis kyla. Inte mycket syntes av hans långa spelfrånvaro, intrycket var gott där han deltog i mycket även offensivt. En positiv överraskning som helhet, men visst finns en del att slipa på. Det såg vi inte minst i situationen med Badu.
Van Ginkel har vi sett en kort skymt av tidigare men nu fanns han med från start och som han gjorde det. Mittfältet var Milans styrka denna dag och holländaren var minst sagt en del av förklaringen. Inte heller van Ginkel har mycket matchspel i sig, men lämnade planen till förmån för återkommande Montolivo med en känsla av att vi kommer att få se mycket mer av honom framöver.
Till sist
Milans resultatrad har varit missvisande, spelet har varit bra mycket bättre än resultaten. Trägen vinner och det var Milan exempel på idag. Effekten av att bara trumma vidare och tro på sig själv - trots omgivningens press - utmynnar alltid i något positivt. Det visade Milan och vi är definitivt där för att slåss om CL- platserna.
Forza Milan!
