" Ljungberg var snäppet vassare än Henke"
Expertkommentator Martin Åslund pratar om Novaras chanser, Salernitana-tiden och om italienska tränare.
Emiliano Mondonico fick bara sex matcher på sig, innan man valde att ta tillbaka Attilio Tesser. Rätt eller fel agerat?
- Rätt att ta tillbaka Tesser. Hans kunskap om truppen och förtroende hos den kan bli mycket värdefull i sluttampen på säsongen. Det blir svårt, för att inte säga nästan omöjligt för dem att klara det ändå.
Om vi vänder på det, sett till mitt resonemang ovan, så var det inget bra beslut att sparka Attilio från början…
Vi har sett trenden tidigare i serie A-sammanhang att man tar tillbaka tränare som man tidigare har sparkat. Hur kommer det sig egentligen?
- Ganska enkelt. Trycket från media och fans i kombination med presidenter som inte alltid har nödvändig kunskap om fotbollen i sig gör att tränare oftast sparkas alldeles för tidigt.
När sedan effekten uteblivit eller resultatet blivit sämre och det ska förändras igen, har kanske insikten om att förre tränaren ändå var ett bra alternativ så tas tränaren tillbaka. Men en ännu viktigare anledning är att han redan står på avlöningslistan och därmed blir en väldigt ”billig” lösning
Novara parkerar som nästjumbo. Har tåget redan gått, eller finns det något realistisk chans att vi får se Novara spela Serie A-fotboll till hösten?
- Nej. Novara åker ur. Det sa jag inför säsongen, det har jag sagt under säsongen och jag ser ingen anledning att ändra i den slutsatsen.
Vem har imponerat mest på dig under säsongen i Novara?
- Rigoni så klart. Han är värd den uppmärksamhet han har fått. Trevlig och skön snubbe också. Rubino, som är lika trevlig, har fått göra mål i Serie A för Novara. Det i sig är väl inte så imponerande men eftersom det gjorde honom berömd tycker jag det är väldigt glädjande.
-----------
Du spelade en säsong i Salernitana. Kan du berätta lite hur du den tiden var för dig som spelare?
- Kan sammanfatta det med att livet under perioden kändes väldigt rättvist…
Bra teknisk och taktisk fotboll, bra väder, bra mat och så bodde vi på Amalfikusten i en lägenhet med utsikt över bukten, ca 10 min från stranden, 30 min till Neapel och 2 timmar till Rom. Men framförallt var det en väldigt rolig fotboll att spela så tekniskt och taktiskt som vi gjorde. Tempot skiftat väldigt under matcherna för att i perioder vara mycket snabbare fotboll än vad jag tex spelade i landslaget till att i perioder vara stillastående i 10 min. Passade min fysik bra, haha.
Vem är den bäste spelaren du har mött/spelat med?
- Spelat med:
Ljungberg är väl den bästa. Henke snäppet efter. Talangfullast kan faktiskt Davide Bombardini ha varit. Men eftersom han var som han var fick han ju ut otroligt lite av den.
- Mött:
De som har imponerat mest i själva mötet är Rui Costa och Aimar. Har mött namnkunnigare spelare men de imponerade som sagt mest.
Jens Fjällström berättade i Euro Talk hur han följde Siena på nära håll under en längre tid och att de jobbade med sex olika stationer, där backarna jobbade för sig och mittfältare för sig etc.
Stämmer det att är mer individuell träning i Italien? Och hur ser en normal träningsvecka ut i Italien kontra en normal träningsvecka i Sverige?
- Det är svårt att träna mindre individuellt än i Sverige eftersom den träningen var och, vad jag förstår, fortfarande är minimal.
Om man generaliserar, utan att bli alltför långrandig, kan man säga att de tränar mer individuellt och mer taktiskt. Mindre fysiskt och ”försiktigare”
Vad kan svensk fotboll lära sig från italiensk?
- Mycket. Vikten av att vara bra i de avgörande lägena är sorgligt underskattad i Sverige. Här läggs det fokus på en fantastisk massa testvärden men det glöms bort att träna avslut tex som ändå är en ganska viktigt del för att avgöra matcher. Ja, sen borde vi i Sverige jobba mer med spelförståelsen.
- Det vi är bra på i Sverige är moralen till vårt jobb. Viljan att offra sig, inte bara för att bli bättre utan också för laget är saker som Italienarna borde lära sig av oss. Det kunde vara frustrerande att i perioder i matcher när det inte fungerade för laget, då började flertalet spelare spela för sig själva eller försökte lösa problemen på sina egna sätt. Då om någon gång är det ju viktigt att sluta sig inom laget och spela efter gemensamma riktlinjer.
Vi såg Napoli bli utslagna av ett Chelsea som hade en italienare vid rodret. Vi ser Mancini göra ett grymt jobb med City och Englands f.d. förbundskapten heter Capello. Vad gör italienska tränarna till de bästa i världen?
- Vikten av taktik i italiensk fotboll gör nog att den generella nivån på spelförståelsen är högre och det i sig är en mycket viktig faktor i en tränares kunskapsbas. Sen har traditioner en stor betydelse, inte minst Coverciano, där alla italienska tränare passerar.
- Det ska dock sägas att det är fler länder som levererar bra tränare. Holland är ett bra exempel. Italien har varit bra, men i nuläget tycker jag inte det finns fler intressanta tränare är från Italien än övriga Europa. För att Italien ska behålla sin ledande roll tror jag det är av stor vikt att dynamiken i spelet förbättras. Mancini tex, har ett alldeles för stationärt spel i sina lag och jag är inte säker på att han kommer bli den stora tränare alla verkar tycka att han är. I mina ögon är Allegri en mer spännande tränare som står för en mer modern fotboll. Han måste dock lära sig balansera sina lag lite bättre defensivt i Europa. Det har blivit bättre på den punkten och han är ju ung men han har några steg kvar. Barcelona blir ett intressant test, i synnerhet om inte Thiago Silva spelar.
Vi på Novara-red vill rikta ett stort tack till Martin - och självklart hoppas vi han har fel angående Novaras chanser om fortsatt Serie A-spel till hösten...
