10 år av Milan-mercaton: Del 1 – totala utgifter

Vi gör en historisk tillbakablick över våra mercatoaktiviteter de senaste 10 säsongerna. Vi börjar med att titta på hur mycket pengar som lagts ut totalt.

Än finns det inga pengar, än är det bättre skatter och mer förmånliga TV-avtal i Spanien och än är det bättre arenor i England. Så brukar det låta när Galliani skall ursäkta sig inför Milans fans när det börjar vankas mercatotider. Jag har tittat närmare på hur vi trots allt investerat våra pengar på spelarmarknaden.

I en tid av stor ekonomisk osäkerhet i Europa så dras svångremmen åt allt hårdare även vad gäller fotbollsklubbarna. I en tid där vi heller inte har så långt kvar till att Michel Platinis Financial Fair Play-regler sätts i verket så ser allt fler klubbar till att hålla hårt i sin plånbok.

Spenderglada ägare och fantasisummor som betalas till spelare, agenter och klubbar blir alltmer sällsynta. Historiskt sett så var ju Milan den klubb som kanske drog igång den första riktigt stora vågen vad gäller spelarköp och summorna som spenderades.

I början av Silvio Berlusconis ägarskap så verkade han närmast njuta av att kunna plocka in de spelare han ville ha utan att behöva titta på prislappen och utan att behöva pruta vid något förhandlingsbord. Det var en tid då världens dyraste spelare hette Gianluigi Lentini och köptes från Torino.

Idag drygt 25 år senare så har summorna skenat iväg till helt andra nivåer. Silvio är inte längre herre på täppan och till skillnad från förr så finns de nu även ett pris på spelarna som spelar i hans lag. Oavsett hur hög status de har.

Idag är det oligarkerna och shejkerna som gillar att synas med dyra nyförvärv, de är de som vill sätta sina klubbar på fotbollens världskarta, en karta som innehåller en del namn man inte hade väntat sig för kanske 10-15 år sedan.

Silvio har fullt upp med att värja sig från alla anklagelser som han lyckats undanhålla sig ifrån under sin tid han satt i politiken. Hans stora utgiftsposter är numera skadestånd och rättegångskostnader, inte Milan.

Totala utgifter per år

Även om många kanske har känslan att Galliani får åka runt i Europa och stå på knä och tigga till sig gratisspelare så har Milans spenderande på intet sätt slutat. T.ex. är det kanske inte så många som skulle gissa på siffran 48M € om man fick frågan hur mycket som spenderats på mercaton säsongen 2011/12.

Visst kan man argumentera emot det, men faktum är att köpen av Zlatan, Boateng och Amelia först verkställdes denna sommar efter att de tre spenderat fjolårssäsongen på lån. Totalt kostade dessa spelare 35M € som då skall bokföras på årets mercato. Lägg till 10M € för El Shaarawy och diverse mindre kostsamma affärer så är vi snart nästan uppe vid halvmiljardsstrecket i svenska kronor räknat. Sen skall det väl tilläggas att rent likviditetsmässigt så är betalningen för Zlatan uppdelad på tre år.

Går vi ett år tillbaka i tiden så landar mercatonotan på 34M €. För det fick vi bl.a. Robinho, Cassano, Emanuelson, Dídac, Sokratis och Paloschi.

Säsongen 2009/10 var något mer beskedlig då endast 22 miljoner spenderades, och merparten av dessa på Klaas-Jan Huntelaar. Vi gjorde dessutom en enorm förtjänst på mercaton tack vare försäljningen av Kaká denna säsong.

2008/09 var Silvio lite givmildare och plockade upp 25M € ur egen ficka för att vi skulle få in hans kelgris (tolka det bokstavligt om ni vill) Ronaldinho. Ytterligare 40M € försvann från klubbkassan när Zambrotta, Thiago Silva, Borriello, Antonini och ett par osynliga uruguayaner hämtades in.

Fortsätter vi vår resa bakåt i tiden så hittar vi ett lite lugnare 2007/08 med Pato som det stora köpet (22M) och Emerson som var den ende utöver honom som kostade oss några pengar (5M).

2006/07 spräckte vi återigen 40 miljonersvallen med minnesvärda värvningar som Oliveira, Ronaldo, Oddo, Gourcuff och Bonera. Allt finansierat av Andrij Shevchenko som inte hittade några lämpliga engelskalärare i Milano och drog till Chelsea.

Alberto Gilardino var affischnamnet 2005/06 när han efter ett par succéfyllda säsonger i Parma hade höjt sitt marknadsvärde till 25M €. Förutom Marek Jankulovski (8,5M) spenderades inga pengar på mercaton.

Lägstanivån sattes åren dessförinnan när endast 11 miljoner lades ut på spelarköp. Jaap Stam betingade ett pris på 10,5M medan resten gick åt för att frakta en viss familjemedlem till Kaká till Milano. 2003/04 var det ännu snålare ställt. Kakás och Pozzis kvitton visade en totalsumma på lite drygt 10M €.

Den sista säsongen (eller första om man vill) som vi kikar på är 2002/03. Då hette Silvios gåva Alessandro Nesta och var den största utgiftsposten den sommaren. Šimic och Dalla Bona tog våra totala utgifter till 38M €.

Vi kan också nämna säsongen som hamnar precis utanför denna sammanställning, 2001/02, då vi slog alla möjliga slags utgiftsrekord och sprängde banken med totalt 146M € i spelarköpskostnader! Att jämföra med de totalt 334M € som vi spenderat totalt på 10 år efter det.

Sammanställning utgifter för spelarköp 2002-2012:

15 kommentarer

Marko Uusitalomarko.uusitalo@svenskafans.com@markowarheart2012-02-24 08:00:00