Matchrapport Milan-Siena
En komfortabel Milanseger mot ett passivt Siena.
Carlo Ancelotti slog igår kväll i milanisti runtom i världen med häpnad när han annonserade sin startelva. Två givna starters i form av Cafù och Kakà fick finna sig i att sitta på bänken, detta trots att alla förhandsspekulationer ville ha det till att de skulle ta del initialt. Istället fick Stam spela högerback och Rui Costa belönades med en numera sällsynt plats bland de första XI. Dessutom fick Serginho agera vänsterback, något han inte gjort på ett tag. Detta var naturligtvis en följd av att den annars hyperoffensive motsvarigheten på högersidan, Marcos Cafù, inte deltog.
I övrigt var det bekanta ansikten i Milans lag. Max Ambrosini fick förnyat förtroende på Gattusos bekostnad och kom en kvart in i matchen att visa varför. Dida stod mellan stolparna och Maldini var tillbaks som partner till Nesta. Pirlo intog precis som vanligt sin roll som playmaker framför försvaret och Seedorf gavs chansen från minut ett. Gila och Sheva kamperade ånyo på topp tillsammans.
Matchen fick ett väldigt ensidigt utseende, där Milan tilläts dominera förseelserna under i stort sett hela matchen. Många var nyfikna på hur i rossoneri skulle svara på den väckarklocka som debaclet i Ascoli onekligen får anses vara. Och nog gav Milan kritikerna svar på tal.
Belägringen av Sienas planhalva, ja ofta till och med sista tredjedelen, var i perioder närmast total. Efter en del halvchanser i matchens begynnelse kom så ledningsmålet mycket logiskt. Sheva, som var obarmhärtig i sin hänsynslöshet denna afton, visade prov på både snabbhet, teknik och enastående balans och kontroll innan han, enligt skolboken, spelade snett bakåt till en fri Ambrosini inne i straffområdet. 1-0 var ett faktum.
Några minuter senare skulle vi få se prov på en Stam i Cafùsiansk anda. Holländaren slog sin markerare gång efter gång, som att han aldrig gjort något annat i sin karriär, och serverade Rui Costa med en fantastisk cross som dock portugisen inte fick optimal träff på. Bollen gick strax utanför målvakten Mirantes vänstra stolpe. Siena kunde temporärt andas ut. Detta skulle dock inte vara så länge. Sheva skulle demonstrera för alla de som betvivlar varför han utsetts till Europas bäste spelare alla kategorier. Efter en bruten Rui Costa passning behövde inte Sheva någon reflektionstid utan valde att göra det som är signifikativt för stora målskyttar; skjuta från alla möjliga och omöjliga vinklar. Och som han sköt. En projektil utan dess like avfyrades från Shevas laddade högerbössa och Mirante var helt hjälplös i målet. Ännu ett mästerstycke signerat Tsaren från Öst. 2-0.
Nu såg man fram emot en fullständig pulvrisering och som fan och Milanälskare fanns det knappast något man önskade mer innerligt än ett Gilamål. Men så blev det alltså inte. Gila hade en del fina möjligheter i första halvlek men skulle komma att gå mållös därifrån. Istället var det spöket Tudor som kom att sätta käppar i hjulen för i rossoneri. Bogdani hade minuterna innan fått stå totalt omarkerad tre meter från mållinjen och på något sätt lyckats nicka Dida rakt i bröstet. Tudor var inte lika omarkerad men hans nick var desto precisare. Detta skedde på övertid och halvtidsresultatet skrevs till 2-1.
Ndra halvlek inleddes med att Tudor ånyo visade varför han måste ges stenhård bevakning på fasta situationer. Denna gång hamnade bollen, som tur var, på fel sida stolpen. Milan fortsatte att attackera och offensivlustan verkade oändlig. Serginho sköt över/utanför från en fördelaktig position och Gila såg till att missa det omöjliga efter att ha rundat Mirante i Sienas mål. Sheva klackskarvade fram Gila till det här friläget och följde upp anfallet. Ukrainarens besvikelse och ilska gick inte att ta miste på när det stod klart att Coloneses rensning framför mållinjen gick i stolpen och inte i nätmaskorna. Sheva hade haft öppet mål ifall Gila hade valt att passa istället för att avsluta. Gilas besvikelse gick inte att ta miste på…
Nåväl, matchen fortsatte och Cafù introducerades på sin högerbacksroll i ett försök att krydda upp offensiven ytterligare en smula. Dessutom fick Kakà beträda gräset 10 minuter från slutet. Fenomenet från Brasilia behövde inte många minuter på sig för att sätta prägel på matchen. Efter hans läckra solorush stod det klart att Milan skulle vinna denna match. 3-1 var lika läckert som det var uppseendeväckande: vad höll Sienaförsvaret på med? Juniorklass säger jag.
Innan matchslut skulle Ambrosini missa ett bra läge från dryga åtta meter. Detta hade dock inte någon nämnvärd inverkan på matchen och Milan triumferade komfortabelt i denna tillställning. Jakten är inledd.
