- -
Cagliari - Livorno 1-1
Serie B, här kommer vi. Cagliari misslyckades att vinna ödesmatchen hemma mot Livorno, trots en oerhörd speldominans.
Efter kvällens match mot Livorno kan vi konstatera att de typiska tendenserna för ett lag på väg mot nedflyttning är ännu tydligare hos Cagliari. Det är inte alltid de sämsta lagen som flyttas ner. Cagliari är ett relativt skickligt lag som hamnat i en ond cirkel där man match efter match missar målchans efter målchans, och där man aldrig vinner de jämna matcherna.
Senaste matchen där man på förhand hade hyfsade chanser till seger var mot Lecce borta för tre veckor sen. Där brände man läge efter läge, inklusive boll som räddas på mållinjen och en straff. Trots att man alltså spelade bra och höll minst sagt jämna steg med Lecce bestraffades man rejält för sina missar och fick stryk med 0-3. I kvällens match mot Livorno var man det enda laget på plan men fick bara med sig 1-1.
Ca 14 000 åskådare (däribland närmare 4000 som bjöds på underhållningen av en generös sponsor) kom för att se en match som Cagliari var tvunget att vinna. Och rent spelmässigt bjöd hemmalaget till, minst sagt.
Första farliga chansen har Capone på en frispark där han skjuter igenom muren men stoppas av Livornos unge och duktige målvakt Marco Amelia.
Strax därefter har Lucarelli ett läge med huvudet som klaras av utan problem av Carini. Ett exempel på enstaka framryckningar från gästernas sida.
I den 17:e minuten måste Diego Lopez utgå efter att under 7-8 minuter tvingats gå utanför sidlinjen för behandling. En kraftig smäll på näsan efter en duell med Livornos Luis Centi tvingar lagkaptenen att ge upp och in kommer Pisano, samtidigt som kaptensbindeln går till Suazo.
Udden av Cagliaris tryck kommer i den 31:a minuten när den ständigt initativtagande Daniele Conti dundrar sin frispark i ribban.
Tre minuter senare har Suazo ett farligt skott som går strax utanför mål, med Amelia överspelad.
Strax innan halvtid stoppas en hörna vid mållinjen av den gamle Genoa-spelaren Ruotolo.
Matchbilden är densamma i andra halvlek, och efter sex minuter resulterar Cagliaris tryck i att Vargas tvingas dra ner Suazo. Straff.
Suazo tar själv hand om straffen och gör inga misstag. 1-0 och St Elia exploderar av lycka.
Minuten efter målet tar Ballardini ut Capone och sätter in Cossu. Förmodligen för att låta den kvicke ytteranfallaren dra isär Livornos försvar vid kontringar.
Livorno försöker att komma in i matchen men skapar inga farliga chanser och hittar ingen rytm i spelet.
Esposito och Suazo fortsätter att oroa Livorno, men oförmågan att sätta chanserna straffar laget till slut. En kvart från slutet kommer kallduschen när försvararen Matteo Merala nickar in Ruotolos hörna. 1-1.
Cagliari svarar ett par minuter senare med en hörna från Cossu som Conti nickar ut. Nio minuter från slutet tar Ballardini ut en tröttkörd David Suazo och sätter in Antonio Langella som gör comeback efter nästan två matchers frånvaro. Langella och Esposito blir till ett giftigt par som skapar rejält med oreda i Livornos försvar.
5 minuter från slutet kommer Esposito loss på sin kant och serverar Langella med ett inlägg som denne nickar över. Strax innan fulltid är det åter dags, Esposito till Langella som inte lyckas överlista Amelia.
Cagliari lyckades med uppgiften att ta bort Lucarelli, men fick å andra sidan kapitulera på en hörna. Det är inte där lagets öde avgörs, på hemmaplan ska inte Cagliari stå och falla med ett fall av tveksamt försvarsagerande. Laget som gjorde över 50 mål förra säsongen har så här långt bara mäktat med 6 på 9 matcher. Det är där grunden till misslyckandet ligger.
Typiskt för krisdrabbade lag har också oturen funnits där i jämna mellanrum. Tveksam straff mot Lecce i taskigt läge och ett eventuellt regelrätt mål som underkändes mot Messina (Espositos boll över linjen?), dessa små detaljer kunde ha gjort läget åtskilligt ljusare inför fortsättningen.
Nu återstår istället en resa till Florens där ett nederlag förmodligen är omgångens mest säkra. Det är dags att inse den mörka sanningen: allt pekar på att Cagliari får spela Serie B-fotboll nästa säsong. Det finns fortfarande 29 matcher kvar att spela, men hur nära man än kommer till platsen ovanför strecket, tror jag att det är för sent nu. Med ett så passt svagt bortaspel och med värdefulla poäng redan bortslösade i tre hemmamatcher mot Messina, Lazio och Livorno, samt den typiska otursförföljelsen, är det helt enkelt för orealistiskt att man klarar sig kvar den här säsongen.
Och låt mig säga att det inte har någonting med Gianfranco Zolas frånvaro att göra. Den geniale playmakern bidrog naturligtvis till förra säsongens succé, men laget klarade sig bra även under de matcher där legenden var skadad. Det handlade om ett lag fullt av självförtroende, ett lag som hade spelats ihop redan i Serie B där man på ett övertygande sätt slutat tvåa.
Den här säsongen skakades man tidigt av en kaotisk situation utanför plan med nya tränare varje vecka. Nu när läget har blivit mer stabilt kan man av någon anledning inte göra mål. Notera att även dagens mål kom till först efter att man fått en straffspark.
