- -
Cagliari-Livorno 1-1 (pjuh!)
Utspelade, men med en kämparglöd, en fantastisk målvakt och en okänd nickspecialist kan man komma lite längre än man borde. St. Elia-spöket lever än.
Onsdagskvällen skulle förgyllas av en välspelad match på St. Elia mot Cagliari var det tänkt. Med nyvunnet självförtroende skulle Livorno kanske bli det andra lag som slagit Cagliari sedan deras uppflyttning i förfjol. Trots denna imponerande hemmastatistik kämpade Livorno för att ta hem tre poäng, med en Cristiano Lucarelli som i söndags hade gjort mål och gett oss segern mot Reggina.
Redan i matchens inledning kom så ett spel som skulle prägla hela matchbilden. Cagliari tog tag i spelet och lät inte Livornos mittfält behålla boll tillräckligt länge för att kunna bygga upp vettiga anfall. Positivt för Livorno var neutraliseringen av Cagliaris lagkapten Diego Lopez, som efter en duell med nye Luis Fernando Centi skadade näsan. Hemmalaget hade gott om småchanser och den allra hetaste var en frispark från pigge Daniele Conti som Amelia kunde mota. Livorno enda chanser var ett tamt skottförsök från Bakayoko och ett lamt skott på mål från Cristiano Lucarelli.
Andra halvleken var fem minuter gammal när annars duktige Vargas drog ner Cagliaris formstarke Suazo i straffområdet. Brottsoffret tar själv hand om straffen och gör inga misstag och nu började Livorno kamp för överlevnad. In kom Passoni och Lazetic, ut gick De Ascentis och Bakayoko, vilket gav ett mer spelande och offensivt mittfält, men med Lucarelli ensam på topp.
Cagliari fortsätter att föra spelet och Livorno kommer inte till några avslutslägen men med kvarten kvar slår gamlingen Gennaro Ruotolo en hörna som försvarsreserven Melara(in för Galante i startelvan) sätter i mål och en fantastisk lättnad infinner sig. Den som känner till Matteo Melara vet att hans riktiga styrka sitter i huvudspelet och varför Cagliari valde att äventyra sin ledning vet jag inte riktigt, men något som är säkert är att en hårdare markering hade rekommenderats.
Matchens fortsättning handlar i vår väg bara om Amelia. Nyinkomne Langella och Esposito gjorde livet surt för Amaranto, men en storspelande Marco Amelia kunde ta det ena skottet efter det andra och bollregnet var påtagligt den sista kvarten, kan jag lova. 1-1 stod sig sedan matchen ut.
En poäng borta mot Cagliari är egentligen vad man kan vänta sig, med tanke på deras enorma förmåga att höja spelet på hemmaplan. Att vi sedan klarade oss med nöd och näppe efter deras nästan matchlånga forcering ger ännu fler anledningar att vara nöjd över resultatet. Lite bittert är ändå det faktum att Cagliari får med sig en poäng utan att göra spelmål, medan Livorno lyckades med detsamma. Sammanfattningsvis kan man säga att Cagliari anfört av Conti utan tvekan var mer värda segern än Livorno.
Livorno tappade en placering när Palermo hamnade på samma poäng med en seger. Livornos åttondeplats med 15 poäng är dock ett bra utgångsläge, inte minst med tanke på att de tre lagen över har samma poängsumma. Det oavgjorda resultatet mellan Chievo och Lazio gjorde att omgången i princip var överflödig sett till övre mittenkampen.
Nästa match är mot ett underpresenterande Parma på Armando Picchi, men någon seger kan man absolut inte ta ut i förskott, som mot Treviso och Ascoli. Finns det intresse i 08-området om att gemensamt se match kan man meddela det privat till mig.
Låttips: The Doors – Light My Fire
