Milan - Lecce 2-1

'Il Genio' och 'Superpippo' räddade Milan från ett onödigt poängtapp mot en underlägsen motståndare.

Vad ska man säga efter en sån här märklig fotbollsmatch? Milan borde ha avgjort det redan före paus men på grund av att framförallt Gilardino glömde att byta skor före avspark(hade han tofflor på sig idag eller?) så mäktar man inte med att göra fler än ett mål på en uppsjö av givna målchanser.

Den första halvleken såg inte ens ut som en fotbollsmatch. Milan övade passningsspel och ett Lecce i avsaknad av ett organiserat försvarsspel fick mest ägna sig åt damage control mot ett överlägset hemmalag.

Milans ledningsmål kom redan tre minuter in i matchen då Andrea Pirlo lyckas slå in en relativt harmlös frispark till höger om den ställde Sicignano i bortakassen. På reprisbilderna kan man klart se att bollen tar en elak bana på grund av ’Il Genios’ underliga tillslag men att överdriva omfattningen är bara löjligt. En halv målvaktstavla är snarare en mer rättvis skildring av förloppet även om det spelar mindre roll.

Milan var överhuvudtaget det bättre laget i 45 minuter. Total klasskillnad rådde och en myriad av chanser uppenbarade sig där man med bättre skärpa hade kunnat förpassa Lecce till bårhuset före Tombolinis halvtidvissla. I andra halvleken lägger man mer eller mindre ner verksamheten och släpper in det numera patenterade skitmålet på grund av:

1) Missförstånd i övergången av markeringsuppgifter. Ovanligt? Ja endast om du är ironisk.
2) Milan sänker tempot/ känner av tröttheten efter bortamatchen i Turkiet häromsistens.
3) Carlo Ancelottis totala oförmåga att läsa av matchbilden.

Visst är det enkelt för mig att med pekpinnen hävda en massa saker med facit i hand men när man har Filippo Inzaghi frisk och redo att hoppa in istället för en opak version av Alberto Gilardino så är det befogat att ställa vissa frågor. Speciellt när ett skitmål formligen hänger i luften efter att Alessandro Nesta vid ett flertal tillfällen försökt att spela vägg med anstormande Leccespelare precis innan dess att Konan realiserat kvitteringsmålet.

Tummen drogs dock därefter ur och både Inzaghi och Jankulovski fick beträda gräsmattan. Många hade väl förväntat sig att de herrarna skulle ha hoppat in i syfte att spela av matchen men på grund av den fatala missen så fick Milan ägna sig åt att jaga i de 20 minuter som återstod.

Att tröttheten började ta ut sin rätt märktes också tydligt på den sjunkande passningsnivån och faktumet att Lecces kontringsanfall kändes farligare än Milans tillstymmelser till anfallsspel. Ledesma skott strax över ribban i den 88:e minuten hade kunnat innebära en chockförlust men minuterna därefter så skulle matchvinnaren presentera sig.

På övertid inser man den allvarliga situationen och höjer återigen tempot samtidigt som Lecce desperat försöker hänga sig kvar vid en skrällpinne. Jankulovski ger sig först på ett ballistisk experiment från drygt 25 meter som smiter strax utanför krysset. Minuten senare nickar Inzaghi ner bollen till Nesta som framstormandes inte får till en bollträff bra nog att på volley passera den skicklige Sicignano.

I den 94:e minuten så drar Milan upp vad som såg ut att bli matchens sista anfall och lyckas också mycket rättvist få in segermålet. Efter diverse bollstudsar så ser Pirlo den på djupet löpande Inzaghi och möter bollen med pannan för att i riktning mot Superpippo förse vår nummer 9 med möjligheten till att rädda kvällen. Nicken är perfekt, ett konststycke i sig, och avslutet är kliniskt. Mål. Vinst. Superpippo Inzaghi räddar Milan. Räddar Milan från vad egentligen? Var Lecce bättre än oss? Förtjänade de en poäng för sitt spel?

Nej. Milan vinner rättvist en match som man så länge man brydde sig om att prestera fotboll, dominerade matchens händelser. Senast mot Fiorentina hade vi både linjedomaren och motståndarhänder emot oss. Bollen är dock rund och tenderar att tämligen jämnt utdela vad vi kallar för tur lagen emellan. Inzaghis mål är inte tur, Lecce får istället skylla sig själva när man maskar vid varje möjlighet istället för att spela fotboll.

Matchens bästa spelare? Tja, en rosenkvast bör gå till Sicignano som lyckades med att hålla över 10 högoktaniga målmöjligheter utanför nätet med hjälp av både tur och skicklighet. Att Pirlo står för både ett mål och en assist ger även honom beröm. I övrigt så utmärkte sig ingen nämnvärt utöver den formsvage Manuel Rui Costa som tillsammans med Alberto Gilardino får komma igen nästa gång.

0 kommentarer