Roma - Inter1 - 1
Livorno-Lazio 2-1 (känslorna svallade)
Härligt, fantastiskt, underbart, Livorno. Segern mot Lazio innebär fortsatt hopp om europeiskt cupspel och Lucarelli fortsätter att leverera. Eventuella armnypare gör bäst i att hålla sig borta nu.
Ännu en fantastisk seger, denna gång mot Lazio, innebär att Amaranto stärker intrycket om att laget är den mest positiva överraskningen i serien. Att Livorno endast har förlorat mot lag som legat över sig i tabellen visar att potentialen på allvar finns för att nå en UEFA-plats. I samband med segern befäster Livorno femteplatsen och har nu, smått betryggande, fyra poäng ner till Sampdoria och Chievo.
Matchen sattes och igång och snart visade Lazio upp ett i början relativt framgångsrikt, aggressivt spel. Detsamma gjorde Livorno, precis enligt planerna. Matchen första målchans hade albanschweizaren Valon Behrami, men skottavlossaren fick se en fantastisk fingertoppsräddning av en av årets bästa spelare i Amaranto, Marco Amelia. Första delen av halvleken hade Livorno svårt att få till ett organiserat offensivt spel, vilket naturligt nog ledde till att Lazio även hade matchens andra chans genom en tam nick från Igli Tare. Mer än ett par övriga småchanser blev det inte för något av lagen, i övrigt.
Första halvlek gick chansmässigt till Lazio, men utan mål. Ineffektiviteten höll dock på att få ett abrupt slut i och med Di Canios skott i 49: minuten, men bollen tog i stolpen för att sedan avlägsnas för eventuella returtjägare. För att täppa till mittfältet bytte nu Donadoni in Diego De Ascentis för att visa på allvar äventyra Lazio-spelarnas hälsa i de centrala regionerna på plan. Den smakligaste insatsen gjorde mittfältaren emellertid i straffområdet när han helt omarkerad nickade in 1-0 i den 59:e minuten, för att sedan likt en delfin sprattla i nätet. Glädjen visste i det här skedet inga gränser.
Lazios svar var nu att ta ut den ständigt lika äcklande Di Canio (här kom hälsningen till bortasektionen) till förmån för makedonen Pandev och antalet ”supersubs” på plan skulle visa sig bli två, tack vare inhopparens läckra lobb bakom Amelia. Nu ökade Livornos anfallsvilja rejält och spelarna såg ut att ha tagit till sig uppmaningen att ge allt mot våra fiender i Lazio. Ett per minuter efter kvitteringen var Cristiano Lucarelli nära att ge Amaranto ännu en ledning, men bollen hölls skickligt av Peruzzi.
Den förre landslagsmålvakten skulle ändå bidra starkt till en seger, då han bar sig tafatt åt Lucarellis backstyrda, men lama skott, vilket inte bara gav en skön ledning, utan även en känsla av eufori som skulle öka än mer i och med den sköna slutsignalen.
För egen del kan jag säga att den här matchen inte bara handlade om tabelläge och tre poäng. Den här matchen var mellan två olika synsätt om det mesta. Jag har full förståelse för de som vill tona ner dessa skillnader, men efter Di Canios gest under matchen kan jag inte göra annat än vara än mer lycklig över denna emotionellt enorma segern. Tack Diego! Tack Cristiano! Tack ALLA - Igår var det inte jag som blev tårögd efter segern, det lovar jag.
Låttips: Banda Bassotti - Fischia il vento
(Stort cred till laziali som fördömt Di Canios handling. Jag lider med er.)
