Livorno - Milan 0-3

Säker seger på Armando Picchi.

Det var ett på förhand ovisst möte som väntade på Armando Picchi-stadion där Livorno inför sin hemmapublik välkomnade Milan.

De gamla lagkamraterna Carlo Ancelotti och Roberto Donadoni hälsade hjärtligt på varandra innan matchen. Donadoni som gjort ett bra jobb med Livorno låg bara tre poäng efter Milan inför matchen och en eventuell hemmavinst skulle således ha fört upp lagen jämsides.

Dessutom lyckades Milan bara ta en poäng mot Donadonis mannar förra säsongen och med tanke på den något tveksamma bortaformen hos I Rossoneri så kunde i alla fall hemmalaget gå in till matchen med vissa förhoppningar.

För alla med rödsvart hjärta var det dock glädjande att se att det var Milan som direkt tog initiativet i matchen. Hemmalaget verkade något spänt och valde mest att avvakta. Chanserna lyste med sin frånvaro och det mest spektakulära som bjöds på under inledningshalvlekens första halva var en bicicleta från Kaladze (!) som dock gick rakt på Amelia i Livorno-buren.

Milan kunde dock sedermera spräcka nollan tack vare Alberto Gilardino. I vanlig ordning var det ett anfall som drogs upp centralt och tack vare spelarnas höga fart och goda rörlighet så lyckades man göra det bästa av situationen. Shevchenko assisterade Gila som tog emot bollen i misstänkt offside-läge, dock på rätt sida som repriserna visade, han lämnade sin markerare bakom sig och placerade behärskat in bollen bakom Amelia.

Livorno verkade inte hitta någon riktig spelrytm förrän efter en halvtimme och precis som mot Messina i söndags så tappade Milan-spelarna samtidigt i skärpa och lät motståndarna operera högre upp i banan. Några farligt placerade fasta situationer gav ökad puls då detta i mångt och mycket, som flitigt avhandlats, varit vår akilleshäl.

Didas något tveksamma form har också uppmärksammats och även idag finns det ett par situationer att rikta lampan mot. Dels ett inlägg som han är fel ute på och som går över honom, tur var väl att Lucarelli blev så förvånad över missen att han inte kunde rikta sin nick mot mål.

Det andra tveksamma ingripandet kom på ett av ovan nämnda frisparkar som han inte lyckas hålla. Han redde dock halvt som halvt upp situationen på egen hand genom att liggandes sparka bort bollen, turligt nog till Kaladze som kunde skicka den vidare långt från farligt område.

Mot slutet bedarrade den tillfälliga Livorno-uppryckningen och Milan kunde gå in och värma sig med en ledning i ryggen.

Livorno försökte inleda den andra halvleken betydligt mer aggressivt än den första, men lyckades inte med detta nämnvärt länge. Istället var det Milan som med ett avslappnat anfallsspel, och, glädjande nog med mer eller mindre ständig bredd och inte spelare som trampade varandra på tårna.

Ett vackert iscensatt anfall gav Sheva utrymme i straffområdet. Men istället för att satsa på ett hopplöst skott, som med handen på hjärtat hänt i tid och otid, passade han till den frenetiskt löpande Seedorf. Holländaren chippade i sin tur bollen över Amelia till en fristående Gilardino som inte fick någon vidare träff med pannan, Colucci han komma till undsättning och rensade bollen i insidan av stolpen…

Gilardino undrade säkert om spökena som satte stopp för hans målskytte i inledningen av säsongen hade kommit tillbaka nu. Att så inte var fallet skulle dock han själv och resten av stadion snart bli varse om.

Återigen ett snabbt och vackert anfall som Sheva drog upp. En passning in till Seedorf som kom i högerinnerposition, passning på ett tillslag till Gilardino som ånyo lurade offsiden med några millimeter, och denne slog in bollen på ett tillslag fram till 2-0.

Udden verkade nu ha gått ur hemmalaget som inte lyckats skapa särskilt mycket i den andra halvleken, för att inte säga någonting. Vissa frågetecken kan resas vid en straffsituation när Simic slängde sig och fick bollen på armen, domaren valde dock att fria.

Matchens definitiva punktering kom i den 70:e minuten. En vacker raid av Serginho som blev fälld av Vargas ledde till en frispark strax utanför straffområdet på vänsterkanten. Pirlo skulle ta hand om den. Han uppmärksammade en pinsamt omarkerad Shevchenko som kunde springa fram och nicka bollen i mål. Gigantiska frågetecken kan resas över Amelias uppträdande som liggandes kunde se bollen studsa i marken och gå över honom in i mål.
Här tog matchen mer eller mindre slut och det handlade hädanefter om att spela undan de sista 20 minuterna.

Trots de relativt stora siffrorna tackade hemmapubliken sitt lag efter matchen vilket måste ses som ett litet positivt tecken i Serie A där svikande publiksiffror och diverse läktarproblem annars varit det som hamnat i fokus.

Summa sumarum en väl genomförd match där Milan hela tiden hade kommandot. Huruvida det var Milans spelskicklighet eller Livornos för dagen dåliga spel som var den direkta orsaken till de stora segersiffrorna törs jag inte svara på.

Även om vi spelade bra, så anser jag att Livorno saknade den aggressivitet och disciplin i försvarsspelet som jag fruktade innan matchen. Trots att jag efter derbyt hade svårt att tro att det fanns någonting mer positivt att hämta denna säsongen, så tycker jag att de två avslutande matcherna för har givit flera positiva signaler. Främst att vi tagit tillvara på målchanser på ett bra sätt.

Dessutom måste man faktiskt applådera försvaret som hållit nollan i två raka matcher, trots att vi använt oss av något improviserade uppställningar som framför allt aldrig spelat tillsammans. Idag tycker jag dock att man ska lyfta fram den kollektiva insatsen först och främst istället för att dra fram en eller flera spelare.

Individuellt så förtjänar framförallt Shevchenko ett omnämnande efter ett mål, en strålande vacker assist och en avgörande passning till Seedorf som med en enkel bredsida kunde bjuda Gilardino på en munsbit framför Amelia. Ukrainaren har sett rostig ut på senare tid men verkar nu ha kommit igång målmässigt.

Serginho var även han denna afton på ett strålande humör och höll hov på vänsterkanten. Som en vindpust svepte han fram mellan frågetecken iklädda Livornotröjor och var ett ständigt hot med sina silkeslena passningar. Brassen bjöd oss dessutom på sina numera patenterade tidiga inlägg som skapade oreda och farligheter.

Tvåmålsskytten Gilardino gjorde ikväll inga misstag framför målet och seglade därmed upp på 11 inprickade ligamål. Alberto som är känd för att blomma ut på vårkanten lär sikta på att nå upp till 20-strecket, en notering som skulle vara fullkomligt enastående för vilken anfallare som helst i samma ålder.

Mindre dominant var Kaká som stod för väldigt lite matnyttiga aktioner. När Milan som lag spelar så som man denna kväll gjorde så märktes det dock väldigt lite. Månne hade han tankarna riktade mot bröllopet i övermorgon? Ett stort grattis säger vi!

0 kommentarer