Lazio - Milan 0-0

Oavgjort på Olimpico - ett steg framåt men två steg bakåt.

Säsongen 2005/06 kommer i maj till handlingarna läggas som en av de ur spelmässig synpunkt skamligaste på många år. Kvällens match mot Lazio, som visade en berömvärd inställning och krigarvilja, var ytterligare en föreställning i ineffektivt fotbollsspel av de rödsvarta från Milano.

Den första halvleken ska jag erkänna att jag på grund av de härliga herrarna (och damerna, för all del) på TV4+ endast såg väldigt lite utav. Reklamavbrotten var bäst på planen.

Under den första trekvarten bjöds vi inte på någon särdeles god fotboll, tempot och intensiteten var alldeles för låg samtidigt som domare Saccani gjorde sitt för att sönderdela matchen med ideliga avbrott. Laziofansen lär yrka på en straffspark när Gilardino och Mauri drabbade samman i straffområdet, någonting som jag anser hade varit en väl hård bestraffning. Andra halvlek skulle bli desto intressantare och målchanserna desto fler.

Lazio som legat i skyttegravarna under större delen av den första sände så sakteliga upp sina soldater i riktning mot Dida och hotade ett antal gånger. Mundigayi fick inte på någon riktigt klockren träff med sin vänster i den 49:e minuten och borde kanske ha förvaltat det lite bättre. 

Di Canio hade sekunder senare ännu ett skottläge från distans som dock vållade än mindre bekymmer. Milan tog sig därefter i kragen och försökte skapa något som kan rubriceras som anfallsspel med fart och rörelse. Med betoning på försökte…

Gilardino som dittills stått overksam lyckades efter dryga timmen vända bort Stenardo för att avlossa högern. Skottet gick med en hårsmån utanför Peruzzis bortre stolpe. Nära nära… 

Stam som gått och lunkat på sin ovana plats på högerkanten fick dock 10 minuter senare för sig att leverera ett tokhårt och skruvat inlägg i riktning mot Shevchenko. Resultatet blev en ribbnick efter att Peruzzi fått fingertopparna på bollen i sista sekunden. Strax därpå tar sig Sheva återigen till ett bra skottläge som Peruzzi likt förbaskat lyckas tippa över ribban.

Dessa tre chanser var tyvärr i princip allt vad Milan förmådde denna afton. I och för sig ett ganska gott dagsverke då man spelade med en man mindre hela matchen, ty Kaka var väl inte ens med på banan? Istället så var det Lazio som skulle komma närmast ett segermål och Mauri lär ha lätt att hålla sig för garv innan sänggång inatt.

Med kvarten kvar så lyckas han efter diverse sammanstötningar precis framför Milans halvmåne komma till ett bra skottläge. På grund av en tiondels sekunds obeslutsamhet och ett snabbt agerande av Nesta så resulterade Mauris skott i en hörna för hemmalaget, ett läge som kunde och borde ha förvaltats bättre. Den riktigt feta chansen kom dock med 3 minuter kvar.

Mauri, fri som på en otrafikerad motorväg, kan trampa sig fram till matchens chans efter en läcker framspelning av Liverani. Turen log dock mot både Dida och Carlo Ancelotti då Mauri inte förmådde att koordinera kropp och ben i riktigt samma väderstreck varvid bollen förpassades utanför. Mål i det läget hade varit tack, god natt och so long för Milan som dessförinnan ägnat tiden åt ett tragikomiskt försök att sätta press på Lazio.

Nej fy fan vad dåligt det här var. Att komma undan med en pinne på Olimpico är förvisso definitivt ingenting att skämmas över men kvaliteten på fotbollen vi fick se idag var åtminstone enligt mig inte särdeles positiv. 

Bayern Münchens spelare lär inte ha fyllt sina anteckningsblock med livsnödvändig information om hur man skall agera för att värja sig för Milans alla vapen inför åttondelsfinalen i Champions League. De lär ha klottrat och därefter somnat i sina dyra TV-soffor.

Kvällens behållning var annars när Hasse Backe berömde Milans försvarsspel. ”Ja de är supersolida i defensiven!”. Härlig ironi, för det var det väl?

0 kommentarer