Söner av en mindre Gud: hur en Milanista skapades under 70-talet (del 2)
Artikelserien fortsätter med fler betraktelser från svunna rödsvarta tider. Denna gång avhandlas ett av de värsta minnena genom tiderna.
Den värsta säsongen någonsin i Milans historia var förmodligen 1981-82. Vi hade precis kommit upp från Serie B och Milan började säsongen med höga förväntningar. Luigi Radice, en ganska berömd tränare, satt dessutom på tränarbänken.
Säsongen gick sådär. Radice fick sparken efter en dålig match mot Udinese och Giussy Farina blev president efter Colombo som var tvungen att lämna efter ’Calcioscommesse’ skandalen. Istället för Scudetto så blev Milan indraget i kampen för att inte trilla ner i Serie B igen.
Dramatiken skulle slå till i den sista matchen.
* * *
'Milan har två gånger åkt ner i Serie B. Den första gången för mot betalning. Den andra gången gratis'.
/ Giuseppe 'Peppino' Prisco (1921-2001).
* * *
Genoa och Milan låg i botten av tabellen med bara en poängs skillnad - ett av lagen var dömt att åka ner till Serie B.
Milan spelade på bortaplan mot Cesena och Genoa som var en poäng ovanför Milan hade bortamatch mot Napoli. I slutet av första halvlek låg Milan under med 0-2 vilket i det skedet betydde Serie B. Jag kunde inte fatta att Milan var på väg att åka ner en gång till men i andra halvlek kom miraklet.
Genoa tappade sin ledning med 1-0 till ett underläge 1-2 mot Napoli samtidigt som Milan lyckades kvittera. Plötsligt så lyckades Roberto ’Dustin’ Antonelli göra sitt viktigaste mål i karriären och radion exploderade när kommentatorn skrek ut ’3-2 till Milan!’.
Matchen i Cesena tog slut och hela laget inklusive presidenten dansade mitt på planen för att fira. Milan var kvar i Serie A! Trodde man…
Klockan hade tickat fram till den 92:a minuten i Napoli. Napolis målvakt Luciano Castellini har bollen och alla väntar på insparken. Det hade räckt med att sparka bort den och matchen hade varit slut. Men nej, han kastar den med händerna - rätt över linjen.
Hörna till Genoa och en sista chans uppenbarade sig ur ingenting.
Alla i Cesena (och även den unge HejaMilan) lyssnade noga på radion. Genoa sparkar hörnan och bollen är i luften, Ferrario missar, Faccenda nickar. In i mål. 2-2. Milan åker ur. Det var första gången i mitt liv jag grät för Milan men tyvärr var det inte den sista gången.
Det har gått nu 24 år men ingen Milanista kan någonsin glömma hur klantigt Castellini kastade bollen direkt till hörna. Först många år senare erkände Castellini att matchen mot Genoa var ’arrangerad’ då Napoli och Genoa var ’kompisar’.
Men 1981 spelade det ingen roll. 'Il Diavolo' Milan skulle istället förberedda sig för en säsong till i helvetet. Det var den första arrangerade 2-2 matchen i mitt liv. Och återigen, det skulle inte vara den sista...
Om man lyssnar på ryktet så fick faktiskt den där matchen vissa konsekvenser. Galliani blev ju president i Lega Calcio och både Genoa och Napoli ligger numera i Serie C.
Båda relegerade av ekonomiska skäl...
daniele.cassani@telia.com
