Krönika: Lucarelli har inget landslag
Man börjar nästan undra om Cristiano inte har något giltigt medborgarskap, då han gång på gång utesluts ur det italienska landslaget till förmån för betydligt mindre imponerande herrar. Nu ännu en gång.
Ny landslagsuttagning av Lippi till Gli Azzurri och Lucarellis frånvaro lägger en skugga över det faktum att Amelia visas den uppskattning han förtjänar. Frustrationen är särskilt påtaglig efter anfallsstjärnans 2005, plus de två första månaderna på det nya året. Precis som tidigare är skyttekungen lika giftig framför mål, lika elak, lika hungrig, men med mindre hets och mer kämparglöd än någonsin.
Cristiano Lucarelli har aldrig varit bättre.
Galjonsfiguren har sedan lärt sig att sprida målskyttet, som annars inte har tagit skada, vilket innebär att han inte längre smäller in fyra bollar i en och samma match. Tråkigt för oss vinröda som inte har fått uppleva mer än två mål i samma match av Livorno, men det är i själva verket naturligare, effektivare poängmässigt och en klart bättre indikator över hur en spelares långvariga form kan se ut och konserveras vid positiva perioder och trender. Just det sista är av allra yppersta värde i turneringar som VM, Lippi. Förklara inte det hela som ett VM-tänkande, när mycket talar emot det, Livorno-hatare.
I svårförklarade situationer ligger det alltid nära till hands till konspirationsteorier, och med ett vinrött hjärta kan man utan tvekan påstå att man har haft tid på sig att öva på färdigheterna i ämnet. Cristianos erkända kommunism har sedan formtoppens början, för drygt 18 månader sedan, varit en av anledningarna till att man tvivlat på om han någonsin kommer få dra på sig landslagströjan. Inte så konstigt att denna hypotes uppkommer för övrigt, då Lucarellis sista bejublade U21-landskamp, där han blottade en Che Guevara-tröja, skulle visa sig vara startskottet på en uttagningsbojkott. Nåja, Lucarelli fick så sina landskamper förra sommaren och lyckades göra mål i en av två matcher han fick spela i en turnering i Kanada.
Nu efteråt är det samma sak igen; Lucarelli gör mål, och har nu även bevisat att han kan göra det i en blå tröja, men tas inte ut i landslaget. Konstigt? Inte alls, då uppsåtet var att låta Cristiano spela ett par obetydliga landskamper för att kunna hålla honom borta från att byta landslag. Just precis, byta landslag. Till Kuba. Ett land utan fotbollstradition, men som nu har supporterförening och som låter laget få en stor artikel i Kubas mest sålda tidning, Granma (PCC:s* tidning) i Livornos och Lucarellis ära. Ett land där den styrande ledaren följer ett lag som för bara ett par säsonger sedan skulle klassas som obetydligt. Här skulle Lucarelli hinna få över 30 landskamper innan karriären tog slut, samtidigt som han bidrog med publicitet till ett av sina favoritländer.
Ovanstående är knappast troligt, men känns ändå mer logiskt än att välja spelare som Vieri och Iaquinta framför Cristiano. Vieri må ha gjort några mål direkt i Monaco och visat sig duglig i straffsammanhang, men det är fortfarande en skymf mot Lucarelli, som till råga på allt är två år yngre än halvaustraliern.
Det är inte Cristiano som under den här säsongen har hunnit med att misslyckas i Milan.
Det är däremot Lucarelli som tågar på i samma fart som vid den här tidpunkten ifjol och som lyckas göra hela 14 mål på 26 matcher, trots klart mindre offensiv uppbackning jämfört med ifjol. Räknas Vieris mål från de större cuperna in den här säsongen har han totalt fem mål på en matchkvot som är fyra gånger större än summan i målkolumnen. Är rutin en så pass färsk vara att Lucarellis alla tidigare landskamper från olika nivåer krossas av en spelare som den här säsongen uppenbarligen är minst en klass sämre än vår skyttekung? Skrattretande och tragiskt. Det sista måste nästan upprepas för att man ska må lite bättre.
Och Iaquinta… Är det för längden, Lippi? Lucarellis mäter också 188 centimeter, plus fler antal kilon som används på bästa möjliga sätt av skyttekungen. Iaquinta har arbetat upp sig på sistone, det måste erkännas, men fortfarande känns alternativet Cristiano hetare, då dennes formtopp har varat långt mer än både Iaquintas målfabrikation och avstängning i klubben tidigare i år. Skrattretande och tragiskt. Så skrattretande och tragiskt att jag inte känner någon sympati för Gli Azzurri om truppen inte innehåller Cristiano Lucarelli.
Ärligt talat, kan någon försvara uteslutningen av Lucarelli i landslaget under det senaste året? Sett till statistiken är det inte möjligt för individer utan vårdbehov, vilket också kan sägas om de ”experter” som nämner Lucarellis orutin i sammanhangen. Myten om att de korta formbeskeden är viktigaste bör efter detta inlägg också vara smått utdött, men vad ligger då bakom? Lippis enda egentliga försvar är väl egentligen om han påstår sig ha tagit Lucarelli på orden och missuppfattat tillgängligheten.
”Mitt landslag är Livorno.”
* PCC är en förkortning för kubanska kommunistpartiet - Partido Comunista de Cuba - som är det ledande i landet.